Det är inte bara jag som saknat Teneriffa sedan vi kom hem. Min son tror jag har haft sin mest ledsna vecka någonsin i sitt sexåriga liv. Redan förra söndagen låg han och grät när han skulle somna. Han berättade att han saknade Teneriffa. Då kan man ju tro att han saknar poolen eller minidiscot eller lekarna, men nej inte denna sexåring. Han saknar maten, ja framför allt glassen visserligen då. Där kunde han hämta kulglass själv, precis hur mycket han ville. Hela veckan har han varit nedstämd och har gråtit då och då samtidigt som han undrat varför han gråter. Han har visserligen varit lite förkyld samtidigt och han hade inte varit i skolan på över tre veckor och var fortfarande lite avvaktande där, så lite pirrig var nog livet överlag. Men just den här sexåringen är det gladaste och mest positiva barn som jag har träffat. Det var en konstig känsla att se honom så nedstämd, jag övervägde till och med att ta bara småkillarna och åka tillbaka till Teneriffa i en vecka. Allt för att få se hans underbara, glada, goa ansikte igen.
Till slut kom vi fram till att vi skulle ordna en speciell middag hemma. Med kulglass som man fick ta hur mycket man ville av. Det var viktigt. Igår ordnade han tillsammans med maken en middag som de bestämde tillsammans, handlade, tillagade och serverade. Han och jag gjorde hemgjord glass tillsammans. Sonen lyste som en sol. Själv lyste jag i kapp. Min fina kille var tillbaka. Särskilt när det var dags för glassen. Efter maten fixade äldste sonen på tretton år minidisco. Alla fyra barnen dansade och hade kul. Efter det var det dags för underhållningen som för kvällen var melodifestivalen. Det blev inte mycket som vi åt av popcorn och godis efter den fina måltiden som vi bjudits på. Kvällen avslutades med sänggång för en trött men mycket lycklig sexåring. Vem som vann melodifestivalen blev totalt oviktigt för oss för vi fick tillbaka vår sötaste, gladaste sexåring igen.
Bilderna är lånade från nätet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar