På Teneriffa köpte jag dock den här lilla saken som jag ska ha i sommar (den ser lite grå och trist ut på bilden men det är en vacker grön färg):
Annars har jag fått ett svårt habegär över ett smyckemärke som heter Ti Sento. Där finns det så många smycken som jag vill ha att jag snabbt skulle kunna tömma mitt konto.
Framför allt är det det här lilla hänget, till att börja med i alla fall, som gärna skulle få finnas hemma hos mig.
Innan jag började skriva hade jag oceaner med tid att vara med barnen och att ta hand om hus och mat och tvätt och andra helt oviktiga saker. Förutom barnen förstås, de är inte alls oviktiga :) Att vara så mycket med barnen har varit värt mer än allt guld i världen. Vi gick promenader jag och barnen, någon satt alltid i barnvagn då. Då hamnade vi ofta på stan, där vi strosade runt, fikade och hade allmänt trevligt. Alltid kom det med någon liten sak hem.
När vår äldsta son var nio månader köpte vi en lägenhet i Torrevieja och bodde där under vinterhalvåret. Sedan bodde vi i lägenhet i Sverige under sommarhalvåret. Det var inte fel, inte fel alls. Det är precis så livet ska levas enligt mig. Där jobbade maken medan jag och sonen bara njöt av livet. Vi shoppade på marknader, vi åkte till Alicante och strosade runt där och shoppade. Vi tillbringade oändligt många timmar på stranden. Och ja, sonen var redan i unga år en hejare på att hänga med mamma och shoppa. Sedan kom nästa barn och livet fortsatte på samma sätt, fast nu med två barn. När sonen var fem år började vi fundera på skola och hur vi skulle göra. Bo hemma på heltid eller bo i Torrevieja på heltid. Vi hade olika uppfattning. Maken vann. Vi sålde lägenheten och flyttade hem. Jag var inte riktigt med på att det var rätt beslut men maken bedyrade att vi skulle flytta tillbaka om vi inte tyckte att Sverigealternativet var bra.
Sedan gick tiden på. Vi hade väl fortfarande behov att att röra på oss så vi bestämde oss för att flytta till Skåne. Där fortsatte vi som vi gjort innan vårt äventyr utomlands. Det var kul att komma till en ny stad och börja om. Där gjorde vi upptäcktfärder i vår nya stad. Promenader som ofta slutade på stan. All tid jag hade med barnen har färgat av sig på ett positivt sätt på dem. De pratar ofta om de saker vi gjorde tillsammans när de var små. Små återkommande rutiner som vi hade. Jag är glad att jag kunnat ge dem och mig all den tiden. Sedan kom barn nummer tre och tiden börjar krympa en aning. Men vi gjorde så mycket som vi fick tid till. Så kom då nummer fyra och tiden fick nu delas mellan hämtningar, lämningar och det fanns inte lika mycket tid längre. Promenader med barnvagn har jag alltid gjort. Nu fanns det inte lika mycket tid för shopping. Den yngste sonen är därmed inte särskilt förtjust i att shoppa. Nu är det bara vår lillkille som är hemma på dagarna och vi gör mycket sporadiska shoppingutflykter, så det blir inte mycket shoppat. När jag väl går på stan så tänker jag nostalgiskt på all mysig tid jag spenderat med barnen där. Nu går jag där oftast ensam och shoppar och det är inte alls lika kul.
Så vad vill jag säga med allt det här. Jag har faktiskt ingen aning. Det började med lite shoppingtankar och tankar om tid. Nu när jag börjat skriva romaner har jag inte längre oceaner av tid till allt det som vardagen bär med sig. Barnen är äldre och roar sig ofta hellre tillsammans med varandra. Jag älskar verkligen att skriva. Även om det gör att garderoben känns skral. Just nu satsar jag min tid på barnen och att skriva. Det känns helt perfekt. Och så kan man ju alltid handla på nätet.
Bilderna är lånade på nätet.
.jpg)
Tur då att du fick med dig en vacker klänning hem från Teneriffe.
SvaraRaderaSnygg! Hänget var väldigt fint.
SvaraRaderaÅsa:
SvaraRaderaVisst var det tur :)
Stort och smått:
De har väldigt mycket som är fint.
Vad spännande att få glutta in lite i den värld som varit och är din med barnen och shopping. I Vällingby City (Centrum) - en station från där jag bor finns ett varuhus som är som typ NK och där finns en butik med bara Odd Mollykläder - då brukar jag tänka på dig när jag går in där:-) Kläderna är bedårande, inte för att jag skulle köpa dem, de är inte i min stil, men jag tycker förstås om dem ändå. För egen del söker jag något nytt som jag inte vet vad det är - just nu hittar jag absolut ingenting i butikerna som jag vill ha - förutom detaljer som smycken och sjalar. Idag köpte jag ett halsband med tillhörande örhängen - det få bli detaljerna som gör´et:-)Kanske skulle titta lite mer på nätet som du gör?
SvaraRaderaSöt klänning och din"berättelse" om dina barn och ditt liv var intressant och det är ju helt sant att det är roligare att göra saker med dem;) Jag saknar ofta nu när de är så stora som mina att de inte vill hänga med längre. Semstrar med dem är det bästa jag vet...då får man tid ihop;)
SvaraRaderaKramar
Adela
Hej Anneli, vad roligt att kunna "titta in" och få veta lite mer. Lite som att stanna till för en fika! Era år i Torrevieja låter inte helt olika våra i Madrid. Vi drog oss också ur när det närmade sig skoldags. Instämmer med Adela, ovan, om att man nu kan sakna småbarnstiden -och jag är så tacksam över att kunnat ta vara på tiden när den infann sig. Den är dyrbar. Själv tycker jag att skrivandet passar bra in i familjelivet -det blir ett fint sätt, tycker jag, att emellanåt "hitta hem till sig själv" mitt bland alla andras viljor och behov!
SvaraRaderaDet är just så som jag och maken har sagt att vi ska tillbringa vår pensionärstid; lägenhet i Spanien på vintern och lägenhet i Sverige sommartid för att få ut det bästa från bägge länderna under hela året. :)
SvaraRaderaNu blev jag ju jättesugen att göra lite smycken igen när jag såg hänget. Jättesnyggt!
Ebba:
SvaraRaderaJag tycker verkligen inte om alla kläder av Odd Molly heller. Jag gillar oftast några få modeller. Annars är det ju sådär att vissa säsonger passar modet inte alls med det som man vill ha. Nätet är perfekt eftersom det är smidigt. Det som är svårt med det är ju storlekarna. Detaljerna kan vara nog så viktiga och roliga att köpa, tycker jag :)
Adela:
Det är ju livets gång. Först får man vänja sig vid att ha barn efter att ha kunnat tänka bara på sig själv. Sedan måste man vänja sig vid att inte göra saker med barnen och att bara tänka på sig själv. Själv tycker jag att det senare är jobbigast :)
Kram!
Sofie:
Vad trevligt det lät med att det var som att fika ihop när man läser inlägg i bloggen :) Det finns nog inget mer värdefullt än att ha fått känna att man har utnyttjat tiden med sina små barn väl. Jag tror (eller hoppas) att det ska vara lättare att låta dem gå vidare med sina egna liv då. Du har helt rätt i att skrivandet passar utmärkt ihop med familjeliv. Man är hela tiden närvarande och man kan finnas tillhands när det behövs, samtidigt som man kan försvinna in i sin egen värld för en stund då och då.
Nina:
Det måste vara det ultimata sättet att tillbringa sitt pensionärsliv på. Det bästa av båda världar :)
Att göra smycken verkar väldigt kul, jag skulle gärna göra det om jag hade fler timmar på dygnet :)