Dina dagar är räknade

I går var maken och jag på Sissela Kyles, Dina dagar är räknade. Fantastisk! Jag fattar inte hur en människa klarar att stå så länge och underhålla oss i publiken. Utan manuskript! Den är verkligen helt otrolig och har en massa igenkänningspoäng. Hon har en fantastisk utstrålning och är så avslappnad och bara trevlig. Sami Al Fakir (en av alla de begåvade bröderna) var med i en biroll som också var väldigt bra och gav en extra dimension till showen. Glatt blandades med allvar i en härlig cocktail av underhållning och eftertänksamhet.

Efter stannade vi till på en pub. Det har vi inte gjort på riktigt länge. Mina barn älskar att ha barnvakt. Det är så härligt när man känner att barnen har det bra med barnvakten och man kan njuta en stund av varandras sällskap. Det blir nog tyvärr alldeles för sällan.

Sedan gick vi hem och bjöd barnvakten och barnen på Tacos och melodifestival. En riktigt bra dag tycker hela familjen.

Gräsmattan och snöborgen

Det var verkligen länge sedan man såg gräsmattan nu. Det känns som ett säkert vårtecken att den börjar krypa fram under snötäcket.

Välkommen tillbaka härliga gräsmatta jag trodde aldrig att jag skulle bli så glad över att se dig. Inte här i Skåne där vi normalt njuter av den korta tiden av snö som vi brukar få. I år försvann du väldigt länge tycker jag. Jag längtar efter att se dig torr och ljusgrön.

Hej då, fina snöborg. Det är inte ofta man får se en snöborg här i Skåne så det var verkligen roligt att det blev så i år. Det är många som har haft roligt med dig där du stått så majestätisk. Nu ser du ledsen ut. Var inte ledsen för du har glatt så många.

Välkommen tillbaka våren, du anar inte vad vi längtar efter dig nu!

Snö ska bli slask

Nu har vi en lång tid framför oss med mängder av snö som måste smälta bort innan det kan bli vår på riktigt. Det är faktiskt inte roligt alls, förutom att våren faktiskt är på väg tillslut. Barnen kan ju knappt vara ute och leka utan att bli genomsura och kalla.

För dem som gillar det så kommer det att bli ett himmelrike fyllt av slaskigt och blaskigt vatten att hoppa och plaska i. Men kallt, så man får passa på att plaska i korta stunder. Sedan kan man gå in och dricka varm choklad framför en härlig varm brasa i öppna spisen. Det låter ju inte så dumt iallafall. Kanske skulle jag testa tilsammans med småkillarna.

Bowling

Bowling är otroligt kul. Varje gång man gör det så undrar man varför man inte gör det oftare. Vi gjorde en liten sportlovsutflykt hela familjen idag. Först lunch på det anrika Mc Donalds och sedan bowling. De hade discobowling på dagtid för att det var sportlov och barnen tyckte att det var superhäftigt. Äldsta sonen var helt säker på att banan lutar och maken höll med. Mina småkillar kände sig stora och treåringen kämpade på med de otroligt tunga bowlingkloten. Dottern gjorde sitt bästa precis som jag. Det är klart att det ibland känns snopet när klotet inte alls går åt det håll man vill men vad kan man räkna med när man spelar så sällan. Vi har haft en härlig dag och tänker avsluta den med något gott att äta och en familjefilm. Både vi och barnen njuter av att det är sportlov och vill inte tänka på att det snart är slut.

Solen

I morse när jag vaknade smög sig solen in mellan persiennerna i vårt sovrum. Vilken härlig överraskning. Ute droppar snön från taken och det känns som om våren vill komma hit. Den trotsar kylan och tränger sig fram igenom gråa moln. Den lyser upp våra hem som legat i mörker och kyla så länge. Allt ser dammigt ut. Våra fönster är inte vackra men vad gör det? Solen är här och man kan ana att varmare tider är på väg.

Zumba

Nu har jag äntligen börjat! Det är superkul och känns inte ens som motion eftersom man dansar och jag älskar musik och att dansa. Jag önskade mig och fick kursen, som man kör hemma, i julklapp eftersom jag är så dålig på att åka iväg och träna. För mig tar det för mycket tid med transporter och annat, tid som jag vill lägga på annat. Nu kan jag träna när jag vill och det är toppen. Kanske till och med enda chansen för att jag ska motionera. Förutom mina superviktiga promenader förstås. Snabbt och smidigt träna, duscha, färdig! Jag känner att jag kommer att ha ont i kroppsdelar jag inte ens visste att jag hade. Men det kan faktiskt kännas skönt ibland. Man känner att man faktiskt använt kroppen. Det kan man behöva nu när det är halt och jobbigt att ta powerwalks utomhus och kroppen inte får riktigt vad den behöver.



Och snygg blir man också:)

Humor

Vi behöver lite humor för att hålla humöret uppe i Sverige just nu!



Det är kul med rolig reklam. Jag har alltid gillat det enkla i humorn. Snubbelhumor, Mr Bean, Pang i bygget, den typen.
När det kommer en liten twist på slutet är den som bäst.

Mer snö....

Jaha, så var det dags igen. Bäst som det snöar så kommer det...........mer snö.

Nya snöfall är på väg enligt Aftonbladet. Verkar omöjligt att ta sig någonstans längre. Det är inte bara i Skåne som allt står stilla. Man kan läsa i tidningen om mardrömmar när människor fastnar på tåg i många långa timmar, långt ifrån någon stad. Ingen kan heller ta sig dit för all snö. Flyg som blir inställda. Hur går det för alla som ska resa bort på sportlovet . Går det att komma hit eller dit? Just nu är jag glad att jag inte ska någonstans i år. Vi tillbringar vårt sportlov hemma i lugn och ro. Men fy vad tråkigt för alla som får sina semesterplaner förstörda. Jag vet ju hur länge man förbereder, planerar och ser fram emot sina resor.

Mitt i det här vädret som känns osannolikt, iallafall här i Skåne, så sitter jag och funderar på påsklovet som inte är så långt bort. Har vi fortfarande snö kvar då eller har våren börjat smyga sig hit till slut? Jag hoppas verkligen på det senare.

'

Lyckoformeln

Nu har jag läst den och nu vet jag allt om lycka! Eller, kanske inte. Men jag vet mycket mer iallafall. Jag vet att det går att hitta lyckan på ett speciellt ställe i hjärnan. Det känns bra för annars känns det som lyckan är lite diffus. Lite som en grej man håller på med. Lite flummigt. Men den finns på riktigt. Läs den här boken, den ger en massa aha upplevelser och faktiskt hjälp att hantera lycka och olycka. Den ger en insikt som är helt ny för mig. Lyckan blir förklarlig. Jag rekommenderar den varmt.

Remix blouse igen

En lite roligare bild på den här blusen. Inte min dock, jag hittade bilden i en online butik. Det är en härlig vår grön färg på den. Längtan till våren blir inte mindre precis.

Flow

Jag tycker att flow låter så härligt. Ordet låter mjukt och lite vågigt tycker jag. Som en härlig varm surfvåg. Det är en fantastisk känsla när man surfar på den där vågen. Man står stadigt på brädan och följer vågen fullt ut. Kroppen, brädan och vågen är ett. Problem och hinder försvinner. Man har flyt och livet känns lätt och underbart.

Jag tänkte på det där med att ha flow eller flyt som vi kanske säger på svenska. Hur man känner sig och hur man mår beror mycket på vilket flyt man har i olika sammanhang. Det kan gälla att skriva, måla, jobbet eller bara flyt i vardagslivet. Det behöver ju inte gälla stora viktiga saker utan små obetydliga som sätter stämningen i livet. Visst är det underbart med flow men kan man verkligen uppskatta det fullt ut utan att känna motgång då och då? Som i alla aspekter i livet så ser jag framför mig en vågskål. Den ska förhoppningsvis väga jämt. Men inte hela tiden. Den måste ju pendla och ena sidan måste väga tyngre än den andra då och då. Det är ju precis det som är livet. Det är lätt att inse allt det här när man faktiskt har flyt och inte lika lätt när man sitter fast i motsatsen och livet bara känns tungt. Då känns det som om man aldrig kommer att komma ut på andra sidan. Det känns som om spiralen neråt är oändlig. Kreativa människor verkar ha djupare dalar och höjder. Kanske är kreativa hjärnor känsligare och mer dramatiska än andra hjärnor. Någonstans måste ju deras fantasi och keativitet komma ifrån. Dramatik är ju härligt på många sätt och ger nya infallsvinklar både i jobb och vardagsliv. Jag inser att anledningen till mina tankar och min insikt beror på att jag har flow just nu. När jag inte har det så är jag inte särskilt insiktsfull. Jag passar på att skriva av mig det här nu så kan jag kanske gå tillbaka och läsa det när jag är på den andra sidan och allt känns jobbigt och tungt och hoppas att det kan hjälpa mig då. Det finns en väg ut och den kommer snart.

Skrivarglädje

Jag blir lika förvånad varje gång som jag sätter mig ner och tar mig tid för att fortsätta att skriva på min bok, över hur mycket glädje det ger mig. Det är som om hela kroppen känns lättare. Det bubblar i mig. Varför skriver jag inte hela tiden? Det är klart att om jag skulle göra det så skulle det kanske inte vara lika roligt längre. Jag vet inte. Men jag älskar det verkligen. Känslan när jag sätter på mig hörlurarna med musik, öppnar dokumentet med min bok och börjar skriva är nästan omöjlig att förklara. Det är som om jag har hittat hem efter år av sökande. Det är en passion. Ett sätt att leva.

Den här insikten kommer ju inte helt lägligt i livet. Fyra barn mellan tolv och tre år är inte optimalt när man vill hitta koncentrationen för att skriva. Men när jag tar mig den tiden, wow, vilken känsla. Varje gång tänker jag att om jag så ska sitta hela nätterna så måste jag få skriva. Då kommer gärna vardagen och knackar på. För hur jag än gör eller vill göra så får inte de människor som jag älskar mest i världen sakna något av mig. Jag har valt att få dessa underbara gåvor i mitt liv. Jag kan bara fortsätta att skriva så ofta det går. Tiderna blir kanske udda men de finns lite här och lite där. Redo att användas på det sätt som jag önskar. Och det gör jag. Inte så ofta som jag skulle önska men jag blir bättre och bättre på att utnyttja min tid. Att skriva gör mig till en bättre mamma och en mer harmonisk människa.

Mobbning ur ett annat perspektiv

Jag har kommit i kontakt med ett problem angående mobbning som aldrig ens fanns i mitt medvetande. Jag är verkligen glad över skolor som tar tag i dessa problem som är fruktansvärda för de som drabbas. Jag kan inte ens tänka mig hur hemskt det måste kännas att vara förälder till och inte minst att vara ett mobbat barn. Jag vill inte på något sätt ta fokus från detta stora jobb som skolorna har framför sig.

Men vad händer egentligen om en kanske något nitisk lärare som jobbar med dessa frågor tappar insikten. Om vi säger att ett barn gör ett misstag som inte har något med mobbning att göra men som skulle kunna vändas som om det vore det. Om något sådant händer och två pojkar som är riktigt goda vänner inte vet varken ut eller in. Vem ska man nu tro på? Vad händer nu med tillit till varandra, lärare och föräldrar? Vi står nu med två förtvivlade pojkar som inte vet hur de ska hantera detta som hänt. Den ena pojken erkänner sitt misstag men anar inte för en sekund att det ska uppfattas som att han erkänt att han har mobbat någon. Om han dessutom anses vara en god kompis och är omtyckt i klassen. Vad är det då som gör att man inte kan tänka sig att det verkligen är ett misstag som skett i det här fallet. Den andra pojken undrar vad som har hänt eftersom hans kompis nu påstås mobba honom. Föräldrar blir indragna och de fattar ingenting.

Eftersom klassen har ganska stora problem med ett litet antal killar som stör friden och skrämmer de andra barnen så finns det ju fog för att ta detta med mobbning på allvar. Men eftersom man vet vilka barn det handlar om så har man ju ganska klart för sig vad man behöver jobba med i just den här klassen. Är det då meningsfullt att skapa nya problem eller är det ett sätt att komma undan det stora problemet? Det mest skrämmande är om det är ett sätt att verka duktig även om man misslyckas med det verkliga problemet. Självklart är detta bara rena spekulationer från min sida som jag inte hoppas är riktiga. Oavsett så har en helt ny frågeställning dykt upp i mitt medvetande.

Men i det här fallet slutar allt gott. Killarna pratar med varandra och löser frågan om vad som hänt och är fortfarande bästa vänner. Föräldrarna från båda sidor har kontakt och kommer fram till samma sak, det vill säga att en alltför nitisk bekämpning av mobbning också kan skapa problem som inte finns.

Vägen och målet

Jag har kommit fram till att man aldrig kommer fram till. För man blir aldrig färdig.
Så sa Robert Broberg som jag tycker är en mästare på ord.

Precis så tror jag att det är. Oftast är vägen viktigare än målet. För vad händer när man når målet? Det kan kännas på olika sätt men ofta kan det kännas ganska tomt. Särskilt om vägen varit lång och kantad av motgångar. Man kanske har levt på den här vägen länge. För mig är det mycket viktigt att leva precis nu. Följa vägens alla avkrokar. Medgångar och motgångar. Jag vill passa på att lära mig nya saker under vägens gång. Jag vet att det inte alltid är lätt många saker är jobbiga att lära sig. Men kanske nödvändiga för att man till slut ska nå sitt mål och inte minst för att man ska kunna sätta nya mål i sitt liv. Vem vill vara färdig egentligen? Det skulle ju vara för sorgligt. Då skulle det ju inte finnas något kvar att leva för. Visst är det härligt ändå, att man aldrig kommer fram. Det betyder att vi lever och har möjligheten att välja nya vägar hur ofta vi vill. Nya mål och meningar med våra liv ur ett universum full av möjligheter. Målen kan vara underbara men vägen, det är den som är mödan värd.

Fördelar med den här vintern

Jag har hört att det är mätbart färre depressioner och behov av ljusterapi i år. Det är ju riktigt bra. Så skönt det måste kännas för en massa människor som brukar ha det jobbigt på vintern. Precis så känner jag också. Även om vintern varit väldigt lång så känner iallafall jag mig lättare i sinnet än jag brukar göra vintertid. För mig brukar det kännas som om att gå i ide. Man går in i mörkret, kylan och den evigt grå massan som omsluter en i börjar av november och så kan man kanske ta sig ut ur den i april någon gång. Jag har haft otroligt mycket mer energi i år och det verkar jag inte vara ensam om. Det är härligt tycker jag!

I mitt hjärta

Den här fina lilla filmen vill jag ge till min älskade familj och alla mina vänner.

Jag är löjligt förtjust i att fira. Jag gillar att fira allt. Inte med stora pådrag och fester men med familjen. Så den här morgonen överraskade maken oss med en härlig frukost och blommor till mig. Själv hade jag fixat små presenter till alla i familjen.

Det var länge sedan vi firade Alla hjärtans dag hemma i Sverige. Förra året firade vi på Mallorca men åren innan det har vi varit utomlands i värmen, två veckor runt sportlovsveckan i flera år. Det har då sammanfallit med 14 februari. Så skapades traditionen att vi gick till en närliggande affär och så turades vi om att gå in och handla i olika familjekombinationer. Barnen och jag handlade till pappa. Några av barnen handlade till ett annat av barnen osv. Vi handlade inga stora saker. Kanske en tidning, godis eller någon badleksak. Men barnen tyckte att det var jättekul. Jag tror att de saknar det lite nu. Själv saknar jag den där speciella härliga familjegemenskapen och den totala närheten som finns när man reser ihop. Vi funderade på att gå och göra samma sak i en affär här hemma men det kändes liksom inte riktigt på samma sätt. Vi sparar det i minnet istället. Så har vi kvar den traditionen tills nästa gång vi reser iväg runt sportlovet och Alla hjärtans dag.

Äntligen fredag

Den här köpte jag i den lokala Odd Molly affären idag. Hade inte tänkt köpa den alls för jag tycker inte att den är snygg på bilden. Den är så mycket snyggare i verkligheten. En härlig vår/sommar blus som nog får vänta med att användas tills det blir lite varmare. Man blir glad av att titta på vårkläder för det känns som om det kanske finns en väg ut ur vintern då.

Ikväll kommer filmen Moulin Rouge på TV. Den ska jag se igen för jag tycker att den är så häftig, romantisk och sorglig. En fantastisk och vacker film. Men jag ska spela in den för jag ska iväg på tjejmiddag i kväll. Superkul! Det är verkligen vad man behöver just nu. En massa snack och skratt med ett gäng härliga tjejer.

Jag blir glad

Jag blir så glad av alla bloggare som stöttar och uppmuntrar varandra. Det spelar ingen roll om det är författarbloggar, inredningsbloggar eller Odd Mollybloggar, alla stöttar de varandra i vått och torrt. Man gläds med varandra och man hjälper varandra. Jag tycker att det är underbart. Som den nybörjare jag är i bloggvärlden, var det vad som överraskade mig mest. All välvilja och uppmuntran. Det bildas otroliga vänskapsband mellan människor som aldrig träffats. Underbart!

Vad beror det på då? Är det det gemensamma intresset eller är det lättare att uppmuntra varandra via datorn? Är det kanske bara lättare att ge en uppmuntrande kommentar än att sitta ner och prata med någon. Tiden kanske spelar in? Oavsett så tycker jag att det är fantastiskt. Precis som det borde vara alltid. Är vi kanske lite snåla med uppmuntran in real life? Jag tror att jag är det. Som alltid i verkligheten så går allt så fort och kanske glömmer man bara bort hur viktig uppmuntran och stöd är för oss människor. Jag ska försöka bli bättre på det. Jag börjar med att tacka för alla roliga, intressanta och tankeväckande kommentarer på min blogg. Jag är verkligen nyfiken på vilka ni är som besöker min blogg så det är jättekul när det kommer en kommentar. Och så upptäcker man nya härliga bloggare hela tiden. Häftigt tycker jag.

Greppet hårdnar

Lyckan släpper inte taget om mig. Jag börjar undra om det är något jag missar som jag borde uppfatta i alla frågor om lycka runt omkring mig.

Idag när jag gick och pysslade här hemma med TV:n på i bakgrunden så kom det igen. Lyckan. Den här gången i form av ett finskt program som hette "Kamrat Sverige". Det handlade nog främst om hur svenskar är jämfört med finnar. Men också om hur lyckliga vi är och vad lycka är. Bland annat filmades mycket från norra Finland där de flesta upplevde sig som lyckliga trots avsaknaden av framför allt ljus större delen av året men också elektricitet och vatten inomhus. Man var verkligen nöjd i det lilla. Dagen gick i långsam takt och man tvättade (utomhus) tog hand om sina renar, lagade mat och inte så mycket mer. Den ljusa årstiden då det är ljust året runt så gick livet på helt oberoende av klocka. Man åt när man var hungrig och sov när man var trött. De kunde inte förstå hur man kan leva eller vara lycklig på det sätt som vi lever.

Själv tror jag nästan att man måste vara född där för att kunna uppskatta en så långsam rytm. Jag skulle nog bli tokig och totalt uttråkad. Men visst låter det härligt att vara så nöjd.

Man pratade med en massa svenskar, kända och okända, om lycka. Svaren växlar ju givetvis men att vara frisk och familj kommer ofta högst upp. Pengar och saker finns där också såklart. Men jag tror att utan att vara frisk och att man har en familj som man älskar så är det nog väldigt svårt att vara lycklig oavsett hur mycket pengar och prylar man har.

Avslutningsvis kom man fram till att vi var väldigt lika, svenskar och finnar. Programmet avslutades med att programledaren trodde att "det nästan är politiskt inkorrekt att säga att man är lycklig. Själv tycker jag att det är en sanning med modifikation. För samtidigt som vi jagar lyckan och ofta mår ganska dåligt över att inte ha hittat den så är det på något sätt väldigt provocerande när någon säger att de är lyckliga. Så lätt är det inte.

Jag känner mig lycklig och rik på alla sätt som är viktiga för mig. Jag har gjort en enorm resa i mitt liv och det har tagit lång tid att komma hit. Nu tänker jag njuta av att ha landat i mig själv och jag tänker påstå att jag är lycklig. Inte alltid för det vore konstigt, men för det mesta.

Ikväll ska jag läsa tidningen PS! om medberoende där Åsa (coach och författare) är med. Gissa vad som står på framsidan av tidningen. Nya positiva psykologin: Lycklig nu!

Lyckan talar

Lyckan har omringat mig den senaste tiden. Den finns överallt. TV, radio, bloggar och böcker. Jag läser en bok om lyckan ur ett vetenskapligt perspektiv. Mycket intressant och något man faktiskt inte kan debattera emot eftersom man verkligen har gjort forskning på var i hjärnan lyckan sitter och hur den fungerar. På TV i ett morgonprogram sitter en författare som skrivit en annan bok om lyckan. Jag har inte läst den, men några personer i det här programmet diskuterar lyckan och huruvida dessa lyckoböcker bara gör oss stressade och misslyckade eller om de hjälper oss att hitta verktygen som i sin tur hjälper oss att hitta vår egen lycka. Självklart måste båda dessa påståenden vara sanna eftersom människor uppfattar saker på så helt olika sätt. Lyckan är ju ingen bestämd känsla som vi alla måste uppnå. Den betyder helt olika saker för varje enskild människa. Lyckan kan vara ganska svårfångad och dessutom är man ju mer eller mindre lycklig i olika perioder i ens liv. För mig betyder lycka, förutom mina barn och min familj, inre harmoni. Att jag vilar i mig själv och att jag känner trygghet i det jag gör. För mig behöver inte lyckan vara himlastormande utan tvärt om, det är oftare som jag känner lyckan i de små sakerna. Men ibland så kommer den där fullkomliga underbara himlastormande lyckan och livet känns helt och totalt perfekt. Då njuter jag av det men den lyckan är inte bättre eller viktigare än den lilla tystlåtna lyckan som smyger sig in i hjärtat.

En underbart vanlig dag

Agneta Fältskog sjöng för ganska länge sedan texten "Tack för idag, tack för en underbart vanlig dag". Precis så är ju de flesta dagar i våra liv. Vanliga men helt underbara dagar. Inget särskilt händer. Inga himlastormande känslor. Men ändå helt fantastiska just precis bara för att vi lever. Man är glad för det lilla. Kanske är det extrapris på kyckling eller är barnen bara helt lugna och underbara. Man ska inte underskatta de här dagarna. Jag tror att de ger lugn och harmoni åt våra liv. De ger avkoppling i våra annars så fullproppade hjärnor. Nu ska jag fortsätta att njuta av min underbart vanliga kväll.

Sköna söndag

Det fanns ett program en gång i tiden som hette så, "Sköna söndag". Det var innan vi hade barn och man kunde ligga i soffan och titta på TV och ha det skönt och avkopplande. Fyra barn senare är det mer fart men det är roligare och mer händelserikt. Om maken och jag någon enstaka gång är utan barn undrar vi vad vi egentligen gjorde innan barnen. Vi måste ha haft oceaner av tid att göra precis vad vi ville med. I allafall sett ur dagens synvinkel eftersom man förändras och växer in i den situation man lever i. Jag tror att vi kände oss stressade och tidspressade även då. Vi hade ju inget att jämföra med. Helt klart är att vi hinner mer och fyller dagen på ett annat sätt nu än vi gjorde då.

Söndagarna är fortfarande sköna men på ett annat sätt. Idag har vi haft en skön lugn morgon. Vi har ätit gott tillsammans och vi har tagit en härlig vinterpromenad. Nu ska vi se en film och ha det lite mysigt innan läggning. Imorgon börjar den inte alltid så lugna och sköna vardagen igen.

Viljans makt

Jag har blandat mig i en diskussion angående den egna viljans vara eller icke vara. Då har jag fått lära mig att det finns människor som inte tror att vi har en egen fri vilja utan att vi styrs av yttre omständigheter. Man tror att vi är olyckliga just därför att vi tror att vi styr vår egen vilja men egentligen inte gör det. Hänger ni med?

Förutom en massa andra saker som det innebär så betyder det att det går omkring en massa maktmissbrukare som slår, våldför sig på och dödar andra människor. De gör det inte av egen vilja utan är styrda av yttre omständigheter som de inte kan råda över.

Förlåt mig, men jag förbehåller mig rätten att inte hålla med. För mig är det en fruktansvärt skrämmande tanke.

Den andra frågan är om det finns "det enda rätta valet". Lika skrämmande det tycker jag. Då skulle ju livet vara helt omöjligt att leva. Jag tror att det finns hur många olika val som helst. En del bättre än andra givetvis men inget mer rätt en något annat. För mig är livet fyllt med oändligt många möjligheter och val som förhoppningsvis tar mig framåt i den rikting som jag önskar. Kanske är det inte alltid lätt och kanske leds jag in på omvägar som jag inte tänkt mig. Men då gör jag nya val efterhand.

I kväll väljer jag att se på Melodifestivalen tillsammans med min familj. Jag är medveten om att det valet är fyllt av påverkan från yttre omständigheter men jag tror ändå att det är min egen fria vilja som jag utövar.

Fredagsmys på gång

Ja, så var det fredag igen. Härligt! Det känns som om hela familjen behöver lite paus. Alla börjar bli lite trötta överhuvudtaget faktiskt. Vi ser fram emot sportlovet. Det blir det första sportlovet här i Skåne som vi inte önskar oss snö.

Jag har ju kollat in andra släppet av Odd Molly men har inte riktigt fastnat för något. Den här kom ju idag men jag hade redan beställt den hos Lisen för jag ville inte missa den. Jag älskar den här färgen och detaljerna.


Nu blir det efterlängtat fredagsmys med barnen.

Semester

Förr seglade vi varje sommar. I sex veckor bodde vi på båten. Först bara jag och min man och sedan kom de två äldsta barnen. Det var lika härligt varje år. Först höll vi oss på Västkusten i många år. Sedan bytte vi till en lite större båt och turerna blev längre och längre. Vi har seglat mellan Stockholm och Fiskebäckskil runt Sverige och även via Göta kanal. Sedan började vi segla till Danmark och det blev lite av en favorit efter att ha seglat så många år längs den svenska kusten. Havet och i synnerhet med en segelbåt, är frihet för oss.

Med barnen blev det lite mindre segling och mer hamnliv. Funkade jättebra för mig och barnen det också. Då hinner man shoppa och se mer av varje plats. Maken saknade äventyren på havet. Nattseglingarna och att inte vara lika orolig över vädret som man är med barn. Man blir mer försiktig helt enkelt.

Så när tredje barnet var på väg, vi hade då seglat i över tjugo år tillsammans, tyckte vi att vi kanske skulle prova något annat ett tag. Vi sålde båten och började åka runt i Sverige inne i landet. Dit vi inte nått förut. Vi avverkade barnaktiviteter på löpande band. Astrid Lindgrens värd. Legoland. Ölands djurpark. Vi åkte hit och dit och upplevde inlandet. Vi bodde på hotell och hade det lyxigt. Alla var nöjda.

Så var det dags för barn nummer fyra. Nu blev det för dyrt att bo på hotell. Med fyra barn måste man ha två rum. Vad göra? Jo, vi köpte en husbil. Första året med den åkte vi till Italien. Gardasjön och vidare ner till medelhavet. Underbart men varmt.

Nu åker vi mycket i Sverige och Danmark. Kanske tar vi en tur till Tyskland också. I år funderar vi på Kroatien eller kanske Italien igen. Fast lite tidigare på sommaren så det inte hinner bli lika varmt. Det är fortfarande frihet men lite mer stillsamt än det stora havet.

Drömkappan

Idag har den kommit. Jag beställde den från den holländska nätbutiken Eb & Vloed (tack A-K för tipset). Och på rea också. En lite fin tvål skickade de med. Jag tycker verkligen om butiker som förstår sig på kundvård. Man blir så glad. Kappan är verkligen underbar. Så vacker och välarbetad. Jag blir glad bara av att se på den. Den är till och med vackrare i verkligheten än den är på bilden.

Den här vintern

Det här året har det faktiskt varit en riktigt bra vinter för mig. Jag brukar tycka att det är pest och pina och inte ha någon energi alls. I år har det inte känts så. Och ingen är lyckligare över det än jag. Det ska vara min familj då isåfall för en glad mamma gör en glad familj :) Jag har inte ens längtat efter att resa som jag brukar göra redan i oktober annars. Jag vet inte om det beror på att vi var utomlands i värmen hela förra året. Eller om det är snön som legat så länge och gjort att det blivit ljusare än vanligt. Här i söder är det ju ganska grått och trist under vintern i vanliga fall. Oavsett vilket så är jag glad att slippa vinterdepp och vintertrötthet om än bara för ett år. Trots det så längtar jag verkligen efter vårens spirande tid nu. För vintern har varit riktigt lång och just nu är det snöstorm igen här nere i södern. Så vi fortätter att kura in oss i stugvärmen ett tag till. Och mina småkillar längtar tills de kan spela basket igen.

Mandelblom

Nu blommar mandelträden snart på Mallorca. Det är riktigt svårt att tänka sig när man tittar ut här hemma. Och man kan inte annat än att längta dit just nu när det är kallt och mörkt. Mandelblomningen är något som är otroligt vackert att få uppleva. Jag längtar till våren. Hoppas att den kommer snart.