Skrivarglädje

Jag blir lika förvånad varje gång som jag sätter mig ner och tar mig tid för att fortsätta att skriva på min bok, över hur mycket glädje det ger mig. Det är som om hela kroppen känns lättare. Det bubblar i mig. Varför skriver jag inte hela tiden? Det är klart att om jag skulle göra det så skulle det kanske inte vara lika roligt längre. Jag vet inte. Men jag älskar det verkligen. Känslan när jag sätter på mig hörlurarna med musik, öppnar dokumentet med min bok och börjar skriva är nästan omöjlig att förklara. Det är som om jag har hittat hem efter år av sökande. Det är en passion. Ett sätt att leva.

Den här insikten kommer ju inte helt lägligt i livet. Fyra barn mellan tolv och tre år är inte optimalt när man vill hitta koncentrationen för att skriva. Men när jag tar mig den tiden, wow, vilken känsla. Varje gång tänker jag att om jag så ska sitta hela nätterna så måste jag få skriva. Då kommer gärna vardagen och knackar på. För hur jag än gör eller vill göra så får inte de människor som jag älskar mest i världen sakna något av mig. Jag har valt att få dessa underbara gåvor i mitt liv. Jag kan bara fortsätta att skriva så ofta det går. Tiderna blir kanske udda men de finns lite här och lite där. Redo att användas på det sätt som jag önskar. Och det gör jag. Inte så ofta som jag skulle önska men jag blir bättre och bättre på att utnyttja min tid. Att skriva gör mig till en bättre mamma och en mer harmonisk människa.