Lyckan talar

Lyckan har omringat mig den senaste tiden. Den finns överallt. TV, radio, bloggar och böcker. Jag läser en bok om lyckan ur ett vetenskapligt perspektiv. Mycket intressant och något man faktiskt inte kan debattera emot eftersom man verkligen har gjort forskning på var i hjärnan lyckan sitter och hur den fungerar. På TV i ett morgonprogram sitter en författare som skrivit en annan bok om lyckan. Jag har inte läst den, men några personer i det här programmet diskuterar lyckan och huruvida dessa lyckoböcker bara gör oss stressade och misslyckade eller om de hjälper oss att hitta verktygen som i sin tur hjälper oss att hitta vår egen lycka. Självklart måste båda dessa påståenden vara sanna eftersom människor uppfattar saker på så helt olika sätt. Lyckan är ju ingen bestämd känsla som vi alla måste uppnå. Den betyder helt olika saker för varje enskild människa. Lyckan kan vara ganska svårfångad och dessutom är man ju mer eller mindre lycklig i olika perioder i ens liv. För mig betyder lycka, förutom mina barn och min familj, inre harmoni. Att jag vilar i mig själv och att jag känner trygghet i det jag gör. För mig behöver inte lyckan vara himlastormande utan tvärt om, det är oftare som jag känner lyckan i de små sakerna. Men ibland så kommer den där fullkomliga underbara himlastormande lyckan och livet känns helt och totalt perfekt. Då njuter jag av det men den lyckan är inte bättre eller viktigare än den lilla tystlåtna lyckan som smyger sig in i hjärtat.