Nu är vi här igen

fredag och veckan har rusat förbi mig. Jag fattar verkligen inte att juni snart är slut. Helt galet. Så som vi längtade till sommaren och så hinner man knappt med den.

Det har varit hektiskt och om en stund ska vi ta ett glas vin med några vänner. Först ska jag passa på att förbereda mig med lite yoga.



Sedan hoppas jag att vi kan få våra vänner att dansa lite för det är faktiskt dags för det nu. Det är fredag och dags att dansa, för så kör vi i gång helgen hos oss! Glöm inte att dansglädje smittar : )

Blev lite full i skratt

när jag läste mitt horoskop som Jonathan Cainer ställt för mitt stjärntecken i morgon.

There is a jazz tune called, When The Saints Go Marching In. I never understood this title. I'm not sure that I've ever actually met any saints but I find it hard to imagine that if I ever did, they would be doing much marching. It really doesn't sound like a saintly activity. And do saints really travel together? Is not martyrdom and loneliness part of every great saint's burden? And if it is, no wonder so few people aspire to saintliness! Life, it seems, is now inviting you to go that little bit further and give that little bit more. Go on, march in!

Jag älskar sådana funderingar.

I morse vaknade jag med lite ny inspiration till novellen som jag skriver för Icakurirens skrivtävling. Det kändes bra, fast jag lever lite för nära den där väntan som jag skriver om just nu och det känns inte bra alls. En väntan och en oro. Den väntan har precis börjat för mig och jag förstår inte alls hur jag ska ta mig igenom den, eller om jag någonsin kommer igenom den. Från och med i dag börjar den och jag ryser vid tanken. Ja, det blev lite kryptiskt spännande där, men man förstår allt när eller om man läser min novell någon gång.

Annars fattar jag inte alls var tiden tar vägen. Jag vaknar och så är det full fart med allt som måste göras här hemma och så är det kväll igen. Någon semester eller något sommarlov har jag inte alls fått känna av. Men en sak i taget. Jag tror kanske jag får ta ett pass yoga ikväll.

Om att göra allt med stil

även stryka kläder.

Och smart är det också, så slipper man släpa strykbrädan upp och ner från källaren. Idén hittade jag här. Där fans många andra kul saker också. Till exempel en bänk man kan göra om till en gungbräda. Smart.

En diabildsklänning med LED ljus, som jag tycker är så cool. Härligt då skulle vi äntligen få någon användning av alla diabilder.

Eller varför inte ett höghus med privat pool. Fast nej, jag tror jag hoppar över det. Hua för att hoppa i någon av de poolerna. En pool ska INTE hänga fritt i luften om du frågar mig.

Då gillar jag idén med ett energigym bättre. Ett utomhusgym som alstrar energi, sätt in sådana i alla gym så får vi en massa gratis energi, för tänk vad många gym det finns i världen.

Jag gillar också de här hängande stolarna och skulle gärna ha några sådana i trädgården. Mysigt värre ju.

Nej, nu får det vara slut på prokrastineringen och dags att fortsätta arbeta. Tillbaka där jag började det här inlägget. Både mer strykning och stekning av minihamburgare ligger näst på listan.

Jaha

så kan det också gå. Jag skulle ju inte alls vara med i Icakurirens skrivtävling för jag tyckte inte att jag skulle hinna, men i går innan jag somnade så kom det en berättelse om väntan till mig. Så då måste jag ju skriva den, sedan får jag se om jag hinner och om jag skickar in den. Det kändes i alla fall helt underbart att få skriva igen.

Utöver de 1136 ord jag skrivit om väntan så har jag tagit tag i träningen igen. Ett pass på gångbandet och ett pass kettlebell. Att träna med kettlebells är väldigt bra och rolig träning som ursprungligen kommer ifrån Ryssland.

Jag var helt slut efter men det var så skönt att vara igång. Efter det har jag gjort tre tårtbottnar och lagt in lax för gravning. Det går framåt. När jag gick på gångbandet lyssnade jag på musik och hörde då tre nya låtar som hamnar på sountracket till mitt första manus. En av dem fick mig att gråta en skvätt och det känns helt otroligt att känna så mycket för sin huvudperson. Hur skumt var inte det att gå där och svettas samtidigt som tårarna kom. Nåja, den låten var Some die young med Laleh. En helt underbar låt alldeles oavsett min huvudkaraktär.

   

 Sedan hörde jag låten som samanfattar hela mitt manus och som nu ligger på Spotifylistan med mitt manus soundtrack. Stronger med Kelly Clarkson. Vilken powerlåt det är.

 

Det är som förgjort

att försöka få tid att skriva just nu, trots det perfekta skrivvädret. För i det tråkiga vädret finns det så mycket annat som måste göras. Allt som ska förberedas inför festen vill man ju också hinna för att kunna vara utomhus lite den dagen solen kommer tillbaka. För det ska den göra alldeles snart enligt maken som följer vädret noga varje dag.

Japp, det blev ännu lite strykning här hemma. Det skulle verkligen vara kul att komma ända ner i botten bara en enda gång. För länge varar det ju inte med tanke på alla kläder som tvättas här hemma.

Sedan har jag bakat också, det blev härliga brytbröd med fyllning av en röra med kesella och färska örter. Det ser väldigt gott ut.

Så nej, det händer inte mycket kul alls här. Ingen trevlig inspiration, ingen glädjespridning, inget skrivande och inget redigerande. Inte ens en liten irriterande refusering kan jag bjuda på. Men jag håller hoppet levande och får helt enkelt jobba snabbare för att komma fram till det riktigt roliga. Mina manus. Den som väntar på något gott . . .

Det är bara

regn hos mig. Vilket helt galet regnmoln vi har hamnat under här. Det regnar och regnar och regnar. Idag fick vi inte ens lite kvällssol att njuta av.

Jag har en julstjärna hos mig som vägrar att dö, jag förstår lite varför faktisk för det är mörkt, grått och småkyligt här hemma.

Den känns lite konserverad faktiskt, jag menar, den köptes till första advent förra året.  Skumt, den kanske hänger med ända till nästa advent för jag har verkligen inte hjärta att inte vattna den.

Jag gillar verkligen regn och det går ingen nöd på oss, men lite sol gör ändå själen glad, så jag hoppas verkligen på att de regntunga skyarna snart vandrar vidare mot nya mål. Solen bör väl också få en chans nu när sommaren äntligen är här. Men tills vidare lever vi under en himmel som gråter många tunga tårar och lyssnar på ett rogivande Rhythm of the rain.

När vi firar

midsommar så gör vi det ordentligt!

Det regnade precis hela dagen, men vi åt en god midsommarlunch med alla tillbehör och hade det mycket mysigt inomhus. Vi såg på film också, The Descendants. Det är en fantastisk film som jag gillade väldigt mycket och som jag mycket varmt rekommenderar.
 

 På kvällen tittade solen fram och vi tog en härlig promenad precis som väldigt många andra passade på att göra efter regnet. Sedan åt vi sen grillmiddag och barnen önskade danskväll, så danskväll fick det bli. Wow, vad vi dansade! Vi dansade ikapp med ett gäng artonåringar i huset bredvid oss. De höll på längre, men jag tror vi var mest energiska. Vi gör det mesta på vårt sätt och så kan definitivt också en midsommar firas.
 

 Idag var det samma sak, det regnade hela dagen och så tittade solen fram igen under kvällen. I kväll blir det mer film och mys i soffan. Jag hoppas på lite mer sol i morgon så att vi får vara ute lite under helgen.

Trevlig midsommar

Hoppas att ni alla får en riktigt härlig midsommar!

Hos oss regnar det så vi firar inomhus i år. Det känns inte lockande alls att gå ut. Fast det gör inget, för det vi behöver mest är att bara vara tillsammans och ha det skönt. Det blir bra.

Men det är ju fredag, så det är dags för dans. Midsommar eller ej. Det kanske inte blir någon dans runt midsommarstången för oss, men lite härlig fuldans kan man ju inte motstå. Så då kör vi igång helgen. Let´s dance lite fuldans den här midsommaren!

Tid

är något som jag skulle önska lite mer av just nu. Det mesta går ju som det ska, men skrivandet och redigerandet har verkligen fått lägga sig på kölistan. Inte bra, inte bra. Jag längtar verkligen efter att sätta igång med det igen. Tålamod är något jag tränar väldigt mycket på just nu.

Istället har vi handlat mat inför morgondagen och delvis till den kommande festen. Sedan har vi fixat konfirmationspresenten, det känns mycket bra. En gång i tiden var jag hysteriskt organiserad och det fanns inget jag glömde. Någonsin. Barnen hade alltid rätt saker med sig till skolan, jag packade deras gympapåsar och de hade alltid frukt och en bra matsäck med sig när de skulle ha det. Jag gick aldrig utanför huset utan väskan fylld med saker som kan behövas när man har barn. Plåster, våtservetter och salvor av olika slag, leksaker, vattten och kex. Och extrakläder så klart. Samma dag som fjärde barnet kom så försvann all min organisationsförmåga helt. Puts väck och det gick inte alls att hitta den igen. Numera sker det mesta i en handvändning. Matsäckar skrapas ihop fem minuter innan läggdags. Gympapåsarna packar alla barn själva. Ibland saknas det något i den, men det fungerar ändå. Smutsiga små munnar får fortsätta vara det, då våtservetterna oftast finns hemma och plåster lånas titt som tätt av andra. Organiserade mammor. Fast hon var jag förut, då lånade jag ut våtservetter och plåster och kex. Nu är det min tur!

Jag vet inte alls vad som hände då när lillkillen kom, och det tog tid att acceptera mitt nya jag. Numera har jag lärt mig att jorden inte går under även om inte allt fungerar helt perfekt. Att det faktisk är ganska skönt att inte ha behov av att allt ska kontrolleras hela tiden. Jag har en del bitar kvar här och där fortfarande där kontrollbehovet tränger sig fram. Ibland får det ta plats igen en stund, och ibland får det helt enkelt ge vika för spontaniteten, glädjen och sorglösheten istället.

Strykning ligger högt upp på listan, eftersom jag ska försöka komma igenom min enorma strykhög i källaren innan den sjunde juli. Det är helt enkelt hög tid för extreme ironing. Jag har inte ens någon aning om vad som ligger längst ner i den högen. Det kan ju dyka upp kläder som jag kan ha stor nytta av nu. Det ska bli spännande. Fast jag skulle kunna tänka mig en ny strykbräda förstås, den jag har börjar bli lite sliten. : D

Ålder är bara en siffra

visst är det så?

Det måste vara så för jag har inte hängt med alls när alla år tickade förbi och jag hamnade här. Men, men, accept and move on! Det är ju inte åren i ditt liv som spelar någon roll, utan livet i dina år. Och just nu känner jag verkligen att jag lever : D

Annars har jag pysslat med recept inför den kommande buffén. Det börjar bli dags att förbereda mat för ett trettiotal människor. Sedan behöver vi ordna en present till den kommande konfirmanden. Dricka har vi ju redan ordnat : D  En inbjudan till kommande fest i september ligger närmast på att-göra-listan nu. Man måste ju bjuda i god tid så att så många som möjligt kan komma. Och så ska jag laga massor av mat förstås.

Fast först kommer det en midsommar som vi har bestämt får bli lugn i år med bara vår familj. Vi ska bara mysa och ha det riktigt lugnt och härligt. Hoppas jag!

Det finns fler än jag som undrar lite över det här med sångerna man sjunger när man dansar runt midsommarstången. Kanske får vi aldrig några riktiga svar på det, men funderandet kan vara nog så roligt.

Sonjas sista vilja

Jag har läst Sonjas sista vilja av Åsa Hellberg. För mig kändes det som en liten diamant i bokvärlden, en champagnebubblande bok att läsa i sommarvärmen. Det är en riktigt härlig feelgood berättelse, något som vi alla behöver ta del av då och då. Dessutom ger den möjlighet till eftertanke om hur vi lever våra liv och om vi gör det på ett sätt som gör oss lyckliga och harmoniska. Eller om vi hela tiden väntar på att snart leva det liv vi önskar, ett snart som kanske aldrig kommer.

Baksidestexten ser ut så här:

"Det tillhörde ovanligheterna att en död kvinna låg utanför entrén till Åhléns, men Sonja Gustavsson hade aldrig varit en särskilt vanlig kvinna. Hon hade inte planerat att dö mitt i Farsta centrum, men om hon vetat att det var där det skulle ske hade hon inte haft något emot det.

Däremot hade hon planerat allt för sina väninnor, Maggan, Rebecka och Susanne, som chockas rejält av hennes testamente. De får dela på allt, alla miljoner och alla spännande investeringar. Men först måste de uppfylla vissa villkor. Vill de och kan de göra Sonja till viljes?

Sonjas sista vilja är en riktig bladvändare. Tre vanliga tjejer i femtioårsåldern rycks upp från sina liv och tvingas börja om på nytt under mycket ovanliga omständigheter. Vi följer dem andlöst vare sig det handlar om heta kärleksaffärer i Paris, jobbiga exmakar i Stockholm eller gulliga barnbarn i Östersund.

Det här är en härlig, romantisk komedi som lockar till både skratt och tårar och som är helt omöjlig att lägga från sig."

Jag blev huvudlöst förälskad i den här berättelsen, en härlig feelgood historia när den är som allra bäst. Jag ser väldigt mycket fram emot att få läsa fortsättningen för de här härliga tjejerna. Dessutom önskar av hela mitt hjärta att det blir en film av boken, för jag är helt och fullt övertygad om att den skulle bli helt underbar.

Precis som andra skrivit om på sina bloggar så har Åsa tackat sina bloggläsare i författarens tack. Stolt som få kan jag meddela att jag finns med där.

Tack själv Åsa, för alla dina härliga blogginlägg, dina underbara peppningar, dina lockande tips på fantastiska skrivarlyor och sist men inte minst, tack för en helt underbar läsupplevelse i Sonjas sista vilja.

Titta också gärna in på Sonjas sista viljas egen blogg här.

Boken börjar såhär:
Det tillhörde ovanligheterna att en död kvinna låg utanför entrén till Åhléns, men Sonja Gustavsson hade aldrig varit en särskilt vanlig kvinna ens när hon levde.

Gone with the wind

eller livet som går i 280 knyck!

Men jag är kvar här på ett eller annat sätt. Saknar min egen tid så att det gör ont ibland. Och alla er bloggare så klart. Men just nu är det helt galet mycket som är på gång.

Det blir kanske inte lugnare i morgon direkt, men den åttonde juli ser jag friheten hägra. Vi städar och fejar för att det ska vara snyggt i vårt hus och vår trädgård när gästerna anländer. Sedan ska det planeras buffé. Den sjunde juli har vi stor fest, en kombinerad konfirmations och femtioårsfest eftersom jag fyller år precis samma dag som sonen konfirmeras. Då blir det mest familjen som kommer. Sedan tänkte maken, som också fyller femtio i år, och jag ha stor fest i september för våra vänner. Då blir det DANS!!!

I lördags lämnade vi äldsta sonen på konfirmationsläger i Arild. Därifrån åkte vi vidare med husbilen för camping/shopping i Ullared. Det var sådär väder och shoppingen var svettig. Vi stannade en natt och sedan åkte vi hem för det var regn på gång, men det var som vanligt mysigt, så länge det varade. Min favoritbutik där är Rabalders outlet och där var det gott om plats och luft. På vägen hem började vi diskutera att shoppa diverse drycker inför ett antal fester som vi har framför oss. En Tysklandsresa kändes väldigt lockande. Vi tar alltid snabba beslut och bestämde att vi skulle åka redan dagen efter eftersom det passade bäst i vårt schema. Så vi åkte hem sov en natt hemma och så drog vi iväg till Tyskland dagen efter, en snabbtur då vi handlade MYCKET dricka. Tre underbara barn var med på galenskaperna, men de var nöjda med godis och den spännande båtresan. De är så fantastiska. Och äldsta sonen är tillbaka igen, trött men glad och nöjd.

Idag har jag klippt mig och det blev mer än väl godkänt här hemma. Jag är mycket nöjd. Det gäller att vara snygg en dag som denna då maken och jag firar förlovningsdag. 1985 förlovade vi oss i en helikopter, bland molnen mellan Monaco och Nice. Kärleken förändras definitivt med åren, men för oss blir den bara större och starkare för varje år som går.

Fulltaliga igen

när maken och dottern är tillbaka från västkusten. Helt underbart!

Hemma hos oss vilar inga sorger länge. Och det är fredag! You know the drill! Dags att dansa!

Förtroendekapitalet

för en del bokförlag har väl minskat ganska rejält för mig just nu. Väntandet börjar mest kännas löjligt.

Fem förlag har fortfarande inte ens svarat fast det har gått nästan åtta månader sedan jag skickade in mitt manus för bedömning till dem. Tre förlag mailade jag för tre veckor sedan, men inget svar alls från dem. Själv tycker jag att det är respektlöst att inte ens bemöda sig med att svara. Jag försöker alltid att vara positiv och väntar väldigt tålmodigt, bara de orkar svara.

Den svenska björnstammen med Vart jag mig i världen vänder (står jag här med tomma händer).

"Tror du vi kan ropa efter nån med förstånd, som kan se vad vi gör och förstå vad vi menar."



Fast för mig spelar det ingen roll för jag kommer aldrig, aldrig att ge upp. Den som reser sig upp den sista gången är den som vinner till slut. Jag gör det jag måste göra, jag skriver. Det gör mig lycklig och det är vad jag vill göra. Jag släpper aldrig taget!

Retired

Jag har sovit så bra och länge men är ändå förlamade trött fortfarande. Nåja, det ska väl gå över det också.

Maken och dottern åkte till Västkusten igår för att hjälpa svärfar med deras båt. Själv är jag kvar hemma med tre barn. Vi skulle åkt allihop men jag kände att några av oss behövde lite lugn och avkoppling här hemma. Äldsta sonen åker på läger i helgen och behövde lite paus de första dagarna på det härliga sommarlovet. Sedan blir det intensiv undervisning inför konfirmationen i juli. Vi har det mycket skönt och lullar mest omkring. Fast vi lägger in lite saker som behöver göras lite här och där så vi känner oss nöjda ändå.

Too Tired med Gary Moore, jag vet precis hur det känns och ändå är låten så härlig och man blir faktiskt lite piggare bara av att lyssna på den.



Kreativiteten och skrivandet verkar i alla fall vilja ta plats igen för när jag vaknade hade jag en ny berättelse i tanken. Det var en spännande idé om tid och svåra val och en gammal bro hade en stor betydelse i den berättelsen.

Jag får sova mer och samla mer kraft så är jag snart tillbaka i gamla gängor igen. Det ser jag mycket fram emot. Men först ska jag se nya Nalle Puh filmen men mina fina små telingar.

Just nu SOMMARLOV

och trött, så trött!

Vilka dagar det har varit och varje dag tänker jag att i morgon ska jag orka och hinna blogga ordentligt. Jag har ju inte varit runt och hälsat på bland er på flera dagar. Det känns konstigt och tråkigt och jag är ledsen för det.

Idag har vi gått i mål. ÄNTLIGEN! Det har varit ett bra läsår men nu är vi i stort behov av sommarlov och semester allihop. Jag kan inte ens beskriva hur skönt det känns.

Nu har vi klarat av allt runt den sista tiden i skolan och har nu en konfirmation/födelsedagsfest kvar innan sommaren drar igång på riktigt.

Och inte har det blivit något redigerat på flera dagar. Livet har verkligen gått på overdrive de senaste dagarna. Det är helt galet hur komprimerat livet blir ibland. Men just idag tänker jag bara slöa och ha det mysigt med familjen. Fast jag anar att jag kommer att somna ovaggad ganska så snart.

En kort andningspaus

mitt i livet en alldeles speciell dag!

Men man måste ju andas lite då och då också. Gästerna har åkt men det finns inte mycket tid för eftertanke. Allt går i ett just nu.

I är det en väldigt speciell dag, för det är lillkillens födelsedag. Han fyller 6 år och är lyckligast i världen. Han var lite orolig för att han skulle behöva tappa någon tand nu när han skulle fylla år, av någon anledning kopplar han det till födelsedagen. Men inga tänder var lösa i dag så han är nöjd och glad. Åh vad det är härligt med småkillar. Efter sommaren börjar han i förskoleklass, det känns superläskigt. Men just nu är han fortfarande lite liten och vi njuter av varje dag tillsammans.

Grattis min bästaste lillkille på 6-årsdagen!

Full fart men

det är fredag och vi måste dansa.

Nu drar vi igång helgen med lite sköna dance moves.
Ha en riktigt härlig helg!

Yay

idag mår jag mycket bättre igen. Man fattar inte hur viktigt det är att vara frisk förrän man inte är det.

Jag hade svårt att somna i går kväll, kanske för att jag hade sovit så mycket under dagen. Det innebar att jag läste ut Sonjas sista vilja och mer om den boken kommer det snart. Nu går jag över till att läsa Alltid du av Pernilla Alm, det ser jag mycket fram emot.

Redigerandet har fortsatt även om annat har kommit i vägen idag. Buskar skulle köpas till trädgården, det ska ju vara fint här den sjunde juli. Nästa vecka är det avslutning i skolorna och barnen måste ha kläder till det. Och så fyller lillkillen sex år på måndag, då önskas det säkert en liten present. Dessutom får vi gäster i morgon som stannar över helgen, de vill säkert ha något litet att äta. Så min tid är inte bara min just nu. Men jag lyckades ändå ta mig lite tid för att lägga in mina ändringar i mitt manus till dokumetet, tjugotre sidor blev det. Det känns bra ändå, om man betänker min situation : )

I mitt manus har det dansats idag. Det har det gjorts till Mr Blue Sky med Electric Light Orcestra. Därför blir dagens redigeringsmusik just den låten.
 

Usel och härlig

på samma gång, har min dag varit.

Jag har mått lite sådär sedan i söndags, fast lite sämre sedan igår. Vi skulle ha mys igår kväll, eftersom barnen var lediga idag. Det hade vi också och såg på barnfilmen Hopp. Småkillarna älskade den, men vi tyckte alla att den var riktigt rolig. Jag menar, candy, chicks och rock´n roll kan ju inte gå fel : )

Fast sedan skulle vi lägga småkillarna och se en film med de två äldre barnen. Det gick inte alls för jag mådde illa och kände mig yr. Jag var övertrött och gick istället och la mig samtidigt som småkillarna. Maken och de andra barnen såg film utan mig. Det händer inte ofta. Typ aldrig.

Jag har mått lite sådär idag också och sämst mår jag efter jag har ätit. Men jag har vilat på dagen också, så jag hoppas att jag vaknar pigg som en nötkärna (vad det nu betyder) i morgon.

Trots mitt tillstånd känns det riktigt härligt, för när jag inte orkat mycket mer har jag redigerat. Hela femtio sidor har jag lyckats ta mig igenom. En del tårar har kommit, men nu ljusnar det äntligen på riktigt för min huvudkaraktär. Och det känns fortfarande bra. Jag vet inte hur man kan tacka nej till ett sådant underbart manus : )

Redigeringsmusiken idag har varit rätt sorglig, men just nu känns det så ljust och härligt upplyftande i manuset, så det får bli Moby (Kleerup remix) med The Right Thing.

Utmaning som dröjt

bara för att livet går i en rasande fart just nu. Men här kommer den till slut i alla fall. Tack Nina för den roliga utmaningen, ledsen att det dröjde så.

1. Vilket ledord lever du efter?
 Don´t dream your life. Live your dreams.

2. Om du fick vara en valfri bokkaraktär och uppleva den karaktärens äventyr, vem skulle du då vara?
Svårt, det finns ju oändligt många karaktärer att välja på. Det finns en massa spännande och dramatiska karaktärer som säkert skulle vara intressanta att få vara men jag väljer en ur den boken som jag läser just nu. Rebecka ur Sonjas sista vilja av Åsa Hellberg. Hon lever precis det liv jag skulle önska eftersom jag älskar Mallorca. Fast jag tar med mig min familj in i boken förstås : )

3. Vilken författare skulle du läsa resten av livet om du bara fick välja en?
Lika svårt det. Jag menar omväxling förnöjer ju som bekant, men det kanske får bli Paulo Coelho. Om jag nu måste välja en.

4. Vad gör du när ingen annan ser på som du eftersom du skäms lite över det hela?
Har fula bekväma kläder på mig.

5. Vad gör du för att komma i stämning med ditt skrivande? Något speciellt du måste äta/dricka? Någon musik du lyssnar på? Några speciella byxor du måste ha?
Lite samma faktiskt, bekväma (ibland fula) kläder. Och så måste jag ha musik som ger mig rätt stämning för vad jag ska skriva just då. Därför har jag olika Spotifylistor med olika typer av stämningsmusik. Utan dem vet jag inte hur jag skulle klara mig.

6. Finns det någon hjälp-skrivbok som du faktiskt haft nytta av och varför?
Det kan jag inte säga eftersom jag inte har läst igenom någon ännu. Däremot fick jag en aha-upplevelse vad gäller skrivande när jag läste Konsten att tala med en änkling av Jonathan Tropper. Det hade att göra med hur man börjar ett kapitel.

7. Om du hade varit ett djur, vad hade du varit då?
Jag skulle nog varit en lat, vit, gullig, ullig innekatt. En som lullar omkring och myser mest hela dagarna : )

8. Om ditt hus börjar brinna, vad tar du med dig?
Min familj i första hand såklart. Utan dem har jag ingen nytta av något annat jag får med mig. Sedan minnessticken men alla foton och filmer på familjen. Där finns såklart också alla mina manus sparade.

9. Om du blir bosatt på en öde ö, vem skulle du vilja ha där att prata med (valfri bland död/levande och folk du känner eller inte känner)?
Igen, min familj, de är de jag pratar allra helst med. Och inte minst umgås med. Man kan ju inte bara prata hela tiden om man är på en öde ö. Vi skulle ordna en dansfest såklart. Har vi tur så finns det kokosnötter att spela på och annat man kan göra instrument av. Det skulle bli superkul!

10. Vad är ditt högsta mål i livet?
Att jag kan hjälpa mina barn att få bra och härliga liv. Att få bli riktigt gammal tillsammans med maken. Och att bli författare såklart.

11. Hur många chanser ger du en författare innan du säger att du inte tycker det hen skriver?
Många, jag är väldigt förlåtande och hoppas in i det sista att det ska bli bra och att jag ska förstå vad författaren ville med boken.

Jag gjorde utmaningen i ett tidigare inlägg och hade då de här frågorna att skicka vidare. Nu skickar jag dem  vidare till alla som känner för en utmaning just nu.

1. Vem (en person) och vad (en sak) skulle du ta med dig till en öde ö?
2. Om du var ett musikinstrument, vilket skulle du då vara och varför?
3. Om du skulle få välja en ålder som du skulle få vara för alltid, vilken ålder skulle du då välja?
4. Vad är det första du gör när du vaknar på morgonen?
5. Vad skulle du INTE göra för alla pengar i världen?
6. Var sitter du helst och läser böcker?
7. Om du skulle vara en filmkaraktär, vem skulle du då vara?
8. Vem skulle du helst av allt ge en kram just nu?
9. Vad är det roligaste du har gjort och när gjorde du det?
10. Hur skulle du beskriva dig själv med tre ord?
11. Vad är din högsta önskan just nu?

Hjärtevärmande

upplevelser kan man aldrig få för många av.

Nästyngstingen som besökte sin gamla skola idag fick många härliga kramar. Åh vad man såg hur de hade saknat varandra och hur mycket det tycker om varandra. De fullkomligt kastade sig över honom när vi kom under lunchrasten. Mammahjärtat höll på att smälta helt. Lillkillen var också med och tyckte att det var spännande att få vara med i gänget. Fröken hade avsatt hela eftermiddagen till att umgås med oss. De gjorde två lekar tillsammans och så ställde de frågor om den nya skolan. Och så fikade vi såklart. Dottern hade bakat drömmar och själv hade jag gjort kladdmuffins under förmiddagen. De var så tacksamma och tyckte att det var så gott. Vilka underbara barn och vad mysigt vi hade tillsammans.

Väl hemkommen har jag nu suttit en liten, liten stund med redigeringen av mitt manus. Det har gått långsamt för det har pillats mer än vanligt i det här kapitlet. Jag hoppas att det kommer att löna sig i slutänden. Det går framåt men det går långsamt. I morgon är det ledigt och jag tänker absolut ta mig tid för att redigera då. Och snart är det sommarlov och allt känns lätt och härligt! Vi behöver verkligen ha ett LÅNGT lov nu.

Dagens redigeringsmusik är mycket vacker och sorglig, precis som mitt manus just nu. Olafur Arnalds med Allt varð hljótt som är med i filmen Hungergames vad jag förstår. Mycket intressant eftersom jag tycker väldigt mycket om Olafur Arnalds musik och särskilt när jag skriver. Enjoy!
 

Jag undrar när

livet ska sakta ner sin fart en aning så att jag hinner med.

Dessutom så har jag inte mått så bra idag. Jag har mått illa och känt mig lite yr och trött. Jag tror att jag är en aning övertrött och behöver egentligen sova. Men just nu händer som bekant allt på en gång och man får kämpa på så gott man kan. Jag ser fram emot onsdag som är en röd dag, alla vilodagar tas tacksamt emot just nu.

Jag är säkert piloten av min tid, men just nu känns det inte alls så. För om jag fick välja så skulle jag mest skriva och redigera. Det har jag faktiskt gjort också. Inte så mycket som jag skulle önskat, men ändå något. Det får vara bra nog för idag.

Jag har också gjort en inbjudan till konfirmationen/min födelsedag i juli. Det känns skönt att den är färdig. Nu har vi bestämt hur vi ska ha det den dagen och det lättar på trycket en hel del. I morgon skickas de iväg och jag har en sak att stryka på den oändliga listan. I morgon ska jag och nästyngstingen besöka hans förra klass och vi ska bjud på fika. Det har jag inte alls koll på ännu. Men det får ordna sig, det finns ju alltid färdig glass i affären annars. Huvudsaken är att de får träffas, vilket de har längtat mycket efter allihop.

Dagen redigeringsmusik fångar sinnestämningen i mitt manus perfekt där jag jobbar just nu. Hope for Now med City and Colour.
 

En intensiv

helg är nu till ända. Igår var det basketavslutning för småkillarna och barnen och ungdomarna skulle göra roliga tävlingar och spela med och mot föräldrar. De som inte ville spela satt på läktaren. Maken spelade och jag och det två äldsta barnen satt och tittade på. Skillnaden i längd på spelarna var enorm, vår lillkille var minst på drygt en meter och den längsta var drygt två meter. När de två var i samma lag såg det riktigt roligt ut. De spelade i två timmar och sedan var det pizza för alla och prisutdelning inom klubben, småkillarna fick fina plaketter. Det var riktigt trevligt.

Sedan skyndade vi hem för att göra oss i ordning för gardenparty. Jag skulle hinna med både fotbad och hårfärgning. Det gick bra men det var precis. Det gällde att använda tiden väl så jag satt och solade samtidigt som jag gjorde mitt fotbad. Det var skönt för då fick jag en stunds vila i solen. Festen var supertrevlig och solen dök upp precis i rätt ögonblick för att värma oss. Lite mingel med trevliga människor och massor av dans. Fast dansade gjorde vi inomhus. Åh vad det var härligt att få dansa och det gjorde jag så mycket att jag hade ont lite här och där när jag vaknade i morse. Och så är man sådär trött och avslagen som man gärna blir efter en härligt festkväll/natt.
 

I dag har jag varit i kyrkan i två timmar. Äldste sonen ska ju konfirmeras i sommar och idag skull föräldrarna vara med på ett kyrkobesök och så var det föräldramöte efteråt. Maken tog småkillarna till deras andra basketgrupp som har avslutning nästa helg och jag gick i kyrkan. Jag måste säga att det låter otroligt trevligt att konfirmera sig nuförtiden. De har så mycket trevliga saker som de gör tillsammans och de anpassar verkligen undervisningen till ungdomarnas värld. Underbart tycker jag.

Så nu ska jag inte göra någonting mer, bara sjunka ner i fåtöljen och slötitta på tv tills jag somnar, vilket väl inte kommer att ta så väldigt lång tid.

Bilderna år lånade från Photobucket.

Life

is going on.



Full fart framåt och ingen tid för bloggen just nu.

I morse mellan sömn och vakenhet såg jag ett bokomslag framför mig. Det var så tydligt och så coolt. Fast det passar inte något av mina manus, vilket innebär att jag måste skriva en berättelse som utgår ifrån ett tänkt bokomslag. Det ska bli spännande, väldigt spännande!

Nu ska maken och jag iväg på gardenparty. Hoppas att det inte blir allt för kallt..