Hjärtevärmande

upplevelser kan man aldrig få för många av.

Nästyngstingen som besökte sin gamla skola idag fick många härliga kramar. Åh vad man såg hur de hade saknat varandra och hur mycket det tycker om varandra. De fullkomligt kastade sig över honom när vi kom under lunchrasten. Mammahjärtat höll på att smälta helt. Lillkillen var också med och tyckte att det var spännande att få vara med i gänget. Fröken hade avsatt hela eftermiddagen till att umgås med oss. De gjorde två lekar tillsammans och så ställde de frågor om den nya skolan. Och så fikade vi såklart. Dottern hade bakat drömmar och själv hade jag gjort kladdmuffins under förmiddagen. De var så tacksamma och tyckte att det var så gott. Vilka underbara barn och vad mysigt vi hade tillsammans.

Väl hemkommen har jag nu suttit en liten, liten stund med redigeringen av mitt manus. Det har gått långsamt för det har pillats mer än vanligt i det här kapitlet. Jag hoppas att det kommer att löna sig i slutänden. Det går framåt men det går långsamt. I morgon är det ledigt och jag tänker absolut ta mig tid för att redigera då. Och snart är det sommarlov och allt känns lätt och härligt! Vi behöver verkligen ha ett LÅNGT lov nu.

Dagens redigeringsmusik är mycket vacker och sorglig, precis som mitt manus just nu. Olafur Arnalds med Allt varð hljótt som är med i filmen Hungergames vad jag förstår. Mycket intressant eftersom jag tycker väldigt mycket om Olafur Arnalds musik och särskilt när jag skriver. Enjoy!