.

.

fredag 13 april 2012

Sådär

nu är jag färdig med grämandet och dikeskrypandet för den här gången och tack allihop för ert härliga uppmuntrande peppande och tack Lovable för din hand : ) Så länge min familj  och jag är friska och mår bra så finns det inget som kan knäcka oss. Jag är inte en sådan som ligger kvar. Nu kör vi igen!




Idag kom ju våren tillbaka och min promenad blev härlig och fylld av nya tankar och idéer. Jag har inte skrivit något idag, men det pågår en otrolig aktivitet i mitt huvud just nu. Snart ska det få ta plats i mina dokument. Det poppar helt galet och snart måste allt få komma ut.

Det finns ingen härligare eller mer hoppfull tid än nu. Allt det bruna och det gråa ska bytas ut mot alla tänkbara färger igen. De gröna gör gott i själen.


Och blommorna sedan, de är som godis för själen. Jag blir lycklig när jag är utomhus. Allt är möjligt nu, hur skulle det kunna vara något annat när naturen i sig själv är ett mirakel.


Och så är det fredag. Det är väldigt skönt för det är inte helt lätt att komma in i vardagslunken efter ett långt lov. Ikväll blir det som vanligt mys och så måste vi såklart se hur det går i Let´s Dance. Men först ska vi dansa själva. Att dansa är ljuv musik är för själen. Det blev mycket själ idag. Kanske för att den mår så bra. Trots allt. Så Let´s Dance!

16 kommentarer:

  1. Japp, fredag och då ska man dansa. Hihi! ;-D

    SvaraRadera
  2. Skönt att du mår bättre! Trevlig helg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla du! Ha en trevlig helg du också.

      Radera
  3. Hej vännen!
    Härligt att känna ny energi och att krafterna kommer tillbaka!
    "Ja visst gör det ont när knoppar brister, varför skulle annars våren tveka?" tänker jag och försöker hålla ut ett tag till, snart, snart är det vår tid!
    kram!

    SvaraRadera
  4. Hej där!
    Det är härligt att känna hur man kan mota bort allt det jobbiga helt av egen kraft. Snart är det verkligen vår tid : )
    Hoppas att allt är bra med dig och din fina familj!
    Kramar!

    SvaraRadera
  5. Hej! Jättetråkigt att höra om refuseringen. Hoppas att det vänder fort, för vänder det gör det.
    Stor kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack!
      Det är supertråkigt! Det är bara sådär ibland att man faller en stund. Men nu är jag tillbaka igen : )
      Kram!

      Radera
  6. Man får ett brev, hoppas, öppnar det och blir besviken.Det är tungt. Men det gäller bara att skaka kjolarna, resa sig upp med stolt huvud och gå vidare, aldrig ge upp. Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis så är det, man hoppas och blir besviken och så trött på alla refuseringar. Men precis som du säger så har man inget annat val än att resa sig upp ännu en gång och att fortsätta att resa sig upp precis så många gånger som det behövs. Kram!

      Radera
  7. Bra! Upp med hakan!

    Och Anton Hysén - åh, vad bäst han är!!!! På att dansa, alltså! Fotbollen struntar jag i!

    Lördagskram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hakan är uppe : )

      Och Anton Hysén är väldigt duktig på att dansa, men inte något som jag har skrivit om i mitt inlägg : D

      Kramar!

      Radera
  8. Ibland ger livet en de där käftsmällarna som gör att man är nere på räkning. Vägen upp till ytan känns både lång och tuff men vet du vad Anneli, det är då de där inre krafterna, styrkan, modet och jävlaranammat kommer fram. Det är då man bestämmer sig för att inte lägga sig raklång ner och ge upp. Det är då livet tar en ny väg. En annorlunda och spännande väg som blir en bra väg. Ni är så starka och jag vet att ni kommer att finna er väg tillsammans och skänka den styrkan till varandra att orka.

    Och refuseringen, ja sådana borde bara få skickas ut på onsdagar så att de inte sabbar varken böjan eller slutet av en vecka. Men det där brevet förändrar ingenting Anneli. Varken vem du är eller var du är på väg. En dag så smäller det till. Sluta aldrig att tro på det.

    Ha en fin helg vännen och njut av det ljuvliga vårvädret som kom lagom till helgen.

    Kram Lotta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jodå, livet vill definitivt låta en veta att man lever och att fundera på vad som är viktigt här i livet. En ny väg blir det definitivt, fast vi vet inte riktigt vilken ännu.

      Nej, vi tänker inte lägga oss ner och ge upp, det gör vi aldrig. Så länge vi har varandra har vi det som är viktigast i livet och måste vara tacksam för det.

      Det är en strålande idé att bara skicka ut refuseringar på onsdagar, kanske något att tipsa förlagen om : ) Men det är bara att envist kämpa vidare och att resa sig upp precis så många gånger som det behövs.

      Ha en riktigt härlig vecka!

      Kramar!

      Radera
  9. Åh, har det redan börjat spricka ut hos er. Längtar också så efter blommor och grönt nu...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det har det verkligen, det är som ett fyrverkeri i grönt : )

      Radera