Mitt märkliga tillstånd som jag ovilligt har hamnat i kanske har en mening trots allt. Mina funderingar över livet flyger runt överallt. Det går lite upp och det går lite ner och det är mycket jag ser. Fast lite tröttande är det allt, så jag hoppas att sinnet kan få ro snart igen. Jag behöver ju skriva. Jag vill ju verkligen, verkligen skriva. Mer än något annat. Men när sinnet söker alla möjliga och omöjliga svar, så blir det lite trångt i huvudet. Och jag kommer inte att hitta dem alla, men nöjer mig gott och väl med några. Jag känner att det är något nytt på gång. Jag vet att jag är på väg igenom. Jag vet att jag måste tro.
.jpg)
Ibland är det som det är - bara att konstatera.
SvaraRaderaDet blir nytt fokus längre fram - luta dig tillbaka med det som nu passerar.
Endera dagen sitter du där och skriver och redigerar utan vidare ansträngning ...
Alla goda tankar till dig :))
Kramar
Tack gulliga du!
RaderaDet har varit en lång och bitvis mödosam resa, en som ännu inte har nått vägs ände. Det är bara att följa med i flödet, åt vilket håll det än går, annars blir det bara jobbigare. Att försöka hålla emot och simma motströms är aldrig någon bra idé.
Jag hoppas att jag får ro att sitta ner och skriva och redigera mycket snart, för jag längtar verkligen efter det.
Många kramar!
LIvet är så fint :) Att det är så oförutsägbart är intressant, kanske inte alltid vad man önskar :) Och skriva ska du göra! För allt i världen!
SvaraRaderaLivet har sina överraskningar åt oss. Ibland är de inte särskilt roliga, men man vet aldrig var de tar en i slutänden. Det kan mycket väl visa sig vara en "blessing in disguise". Och skriva ska jag göra : )
RaderaDet är nog precis som det ska vara. Känner du dig glad är det rätt. Kram
SvaraRaderaDet är som det är, det får vara gott nog. Sedan gör man det bästa med det man faktiskt har. Och det är så oändligt mycket. Kram!
RaderaSå är det verkligen. Inte för att jag tror på nån högre mening med hemska saker, men i efterhand ser jag alltid att det ordnade sig. Det blev kanske inte alltid som jag tänkt mig men det blev:).
SvaraRaderaPuss!
Det är ju aldrig roligt när det händer jobbiga saker och ändå kan man se att det tar en vidare och gör så att man får ett nytt sätt att se på livet. Man blir oftast starkare. En styrka man kanske önskade att man fått på annat sätt, men ändå en styrka.
RaderaKramar!
Vi verkar följas åt i livets "ups and downs"...hoppas att vi snart följs åt i utgivande av böcker också och kan glassa runt på sköna releaseparty istället!
SvaraRaderaDet känns alltid skönt att följas åt. Jag håller verkligen med om att vi borde följas åt bland releasepartyn och signering av egna böcker snart istället : )
Radera