.

.

torsdag 12 april 2012

En refusering och så ner i diket en liten stund

där jag inte tänker stanna.


Vi har efter det tunga beskedet i november försökt med alla medel att ta oss vidare och jobbar på det varje dag. Det går för det mesta bra men ibland faller vi och alla tvivel griper tag i oss igen. Kommer det verkligen att gå? Vi lyckades hitta en möjlig väg igenom, men den har fortfarande inte fullkomligt öppnat sig och kanske kommer den aldrig att göra det heller. Vi har nog börjat förbereda oss på det värsta igen, trots att det verkade så oändligt hoppfullt en stund. Fast det är inte alls likt mig, jag tror alltid på att det bästa kommer att hända. Tror på att tro. Fast just nu känns det lite som att livet har svikit mig ganska ordentligt. För det kom en refusering också såklart. Den här var från det sista förlaget jag har skickat mitt barnmanus till. Ibland känns det faktiskt som om det finns ett osynligt lock ovanför mig som jag bara inte kan ta mig igenom. Ett som tvingar mig kvar härnere och trycker ner mig varje gång som jag är på väg igenom. Det var inte så här det skulle se ut nu. Den bilden är en helt annan. Nu när jag har läst och gått igenom mina skrivna ord under dagarna i november (och länkat till mina inlägg då) så vet jag att det faktiskt bara beror på oss själva hur det kommer att gå. För vi är starka. Tillsammans är vi ostoppbara. När en dörr stängs öppnar vi bara en ny. Det finns oändligt många nya spännande dörrar längs vår väg genom livet.


Så jag avslutar detta inlägg med den musik som på hög volym tog mig igenom förra gången. Med en älskad familj och fantastisk musik går det att ta sig hur långt som helst. Och så DJ Tiesto förstås : )

30 kommentarer:

  1. Usch ja, livet är hårt ibland. Och blir inte alltid som man hoppades. Jag vet inte vad som hänt men jag skickar styrkekramar och kärlek över cyberrymden <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack söta du!
      Livet vill väl testa ens styrka ibland. Det blir verkligen inte alltid som man tänkt sig, men det kan bli mycket bättre i slutänden, om man har tur.
      Kramar!

      Radera
  2. Så väldigt tråkigt med refuseringen, hoppas du får kraft och lust att skriva mer snart. Du kommer kunna öppna det där locket en dag, det är jag säker på!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla du!
      Supertrist! Jag är säker på att locket kommer att öppna sig till slut. Det gäller bara att hänga ihop på vägen dit.

      Radera
  3. Ja ibland är livet hårt, men det vänder ofta helt oväntat också;) Vi är så många som tror på dig gällande ditt skrivande så plötsligt händer det....;)

    Många kramar
    Adela

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, vad gullig du är! : )
      Ibland vill livet testa ens gränser lite men det är klart att det måste vända, till slut.
      Kramar!

      Radera
  4. Det är klart att hur positiv man än är så finns det alltid stunder då det känns riktigt svårt! Då gäller det att fokusera, sikta på målet och vada genom den sjunkande leran. Står man stilla så sjunker man och kommer inte loss!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man är inte mer än människa och trots att vi lyfter varandra för det mesta, maken och jag, så kommer det korta ögonblick då och då när vi båda tvivlar. Men vi kommer snart ur det igen, tillsammans. Vilken fin liknelse med leran, vi får vada snabbt igenom den helt enkelt : )

      Radera
  5. Tråkigt med refuseringen Anneli. Och med livet som trilskas. Som vanligt håller jag tummarna för att det vänder snart.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla du! Det är supertråkigt! Både med refusering och livet som inte riktigt vill gå samma väg som jag vill. Men det är klart det vänder, det måste det göra.

      Radera
  6. Du har en sådan otrolig viljekraft och jag tror att den kommer att ta dig långt. Kämpa på. En dag vänder det...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla du! Det går ju inte att gräva ner sig, för var skulle man hamna då? Jag kämpar tålmodigt och envist vidare.

      Radera
  7. Tänk hur bra det kommer att bli så skickar universum ner en massa positivt till dig <3
    Kramar Å

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är på det sättet jag lever mitt liv, jag försöker att se allt det goda framför mig. Men ibland tar tvivlet över, fast bara i korta ögonblick.
      Kramar!

      Radera
  8. När man minst anar så...
    Det gäller att aldrig ge upp!
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis, man får aldrig, aldrig ge upp!
      Kram!

      Radera
  9. Tufft och jättetråkigt! Gråt o svär? Du kommer igen, precis som tidigare! Dansa och ta det igen med ett annat bokförlag! Pepp- och Styrkekramar... Anna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla du! Det är supertrist! Fast nu är jag igång igen. Det ordnar sig alltid på något sätt : )
      Kramar!

      Radera
  10. Livet lever sig självt - oss förutan. Den svåraste läxan. Saker händer. Det är bara att acceptera det och gå vidare.

    I bästa fall blir det bra ändå. Kanske rent av bättre. Men ÄR svårt. Svårt att förstå. Jag är inte där, men jag jobbar på det. Något lär vi oss säkert även om jag önskar att det inte måste ske the hard way.

    Kram, fina du.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det gör ju det, hur svårt det än kan vara att acceptera. Och att gå vidare. Ändå är det det enda vi kan göra.

      Jag tror på att det blir bra och jag hoppas att det blir bättre. Jag kan verkligen förstå att du har svårt att hitta den nya vägen. Den som saknar något och någon väldigt viktig för dig. Jag hoppas att du hittar ett sätt att gå vidare utan att tappa bort för mycket av dig själv på vägen. Och att det inte ska fortsätta vara så svårt.

      Många kramar!

      Radera
  11. Låter som ni går igenom en tuff peridod nu. Men ni verkar vara en stark familj med mycket kärlek och det betyder mest. Ni kommer att klara detta och du kommer att få en bok utgiven. Så är det bara. Kram Ulla

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack gulliga du! Jag hoppas att du har rätt : ) Det går upp och ner men vi gör så gott vi kan med att komma vidare. Familjen är allt och tillsammans klarar vi allt. Kram1

      Radera
  12. Jättetråkigt med refuseringen. Men som någon ovan sa, när du minst anar det så kommer det att vända. Vid sådana här tillfällen mår i alla fall jag lite bättre när jag omger mig av människor jag tycker om, som ger mig energi och som älskar mig no matter what. Verkar som att du har ett gäng sådana :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mycket trist, men precis så är det ju, man vet aldrig när det vänder och då gäller det att vara redo : ) Familjen betyder allt och att ha familj och nära vänner runt sig som bryr sig om en i alla lägen är det allra viktigaste här i livet. Jag har verkligen ett gäng sådana människor runt mig : ) Det är jag oändligt tacksam över.

      Radera
  13. Jag skickar helt enkelt en stor härligt varm fredagskram
    Emma

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla du! : )
      Kram tillbaka!

      Radera
  14. Härmed drar jag upp dig från diket... Där kan du ju inte ligga! ;-) Stora kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack gulliga du, nu är jag uppe igen! : )
      Kramar!

      Radera
  15. Nej, inte diket!
    Vinnaren är den som faller sju gånger och reser sig åtta. Upp bara och på't igen! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu har jag lämnat diket! : ) Jag tänker resa mig upp så många gånger som det behövs : )

      Radera