.

.

måndag 23 april 2012

Och så upp i luften igen

med ännu ett besked som gör vår framtid osäker. Och locket ovanför våra huvuden kröp närmare igen. Precis samtidigt som vi diskuterade en kul grej att göra i framtiden, så ringde telefonen och gav ett besked som kastade oss rakt upp i luften igen. Det tar liksom inte slut.


Samtidigt börjar vi vänja oss nu och vem vet, har vi tur så ser vi nya vägar som vi kan ta när vi ändå är här uppe. Kanske har vi ännu mer tur och fick med oss fallskärmarna också.


Vi strävar vidare och tar oss fram på ett eller annat sätt, hur det än blir. Alltid uppåt och framåt. Det ska bli bra till slut.

Inget skrivande eller redigerande alls idag. Det är så trist och en stor del av det negativa med att annat tar upp så mycket tid och tankeverksamhet. Imorgon ska jag skriva, för min själ behöver det. Och det är vår och det går liksom inte att vara annat än glad och optimistisk. Nu ska jag mysa med barnen en stund innan de lägger sig.


26 kommentarer:

  1. Usch, det låter jobbigt. Ja, skriva är verkligen bra för själen. Det gäller bara att göra plats för skrivandet, något som, precis som du säger, är nog så svårt. Hoppas du får ro imorgon.

    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla du!
      Ovissheten är värst! Att skriva hjälper alltid. Det gäller bara att få ro att sätta sig ner och göra det.
      Kram!

      Radera
  2. Jag har inte skrivit på nästan två månader, det rycker i mig och sliter! Hoppas du kan koppla bort det tråkiga och försvinna in i den underbara skrivande världen ett tag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tiden går ju så otroligt fort och plötsligt så har det gått månader. Jag hoppas att du får tid att skriva snart igen, jag vill ju läsa det du skriver på : ) Det tråkiga kan vi inte göra något åt mer än att vänta, så det gäller att sysselsatta sig med roliga saker under tiden.

      Radera
  3. Jobbigt... upp o ner som en studsmatta! Snart landar du mjukt och skönt i en divan! Styrke KRAM! Anna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack gulliga du!
      Japp, precis så är det, vi har hamnat på en studsmatta och verkar inte kunna ta oss därifrån. Fast förr eller senare så händer det och då hoppas jag att vi hamnar i en mjuk divan istället för platt fall på maken.
      Kramar!

      Radera
  4. Som du kanske vet så skriver jag också på en bok. Det är precis det du beskriver som får mig handlingsförlamad.Det går så trögt för mig just nu. Jag tänker att det jag skriver är värdelöst och dåligt.Jag hejar så mycket på dig!!!! Men jag förstår samtidigt att det är jättesvårt att bli publicerad. Jag önskar verkligen att du får napp snart!
    kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla du!
      Vad roligt att du skriver på en bok. Det kommer alltid att komma perioder då man tycker att det är värdelöst, men det är aldrig så dåligt som man tror. Skriv på bara och fundera på det efteråt. Du har tid att redigera och förbättra när du har en färdig berättelse framför dig.

      För mig är det aldrig svårt att skriva när jag väl sätter mig ner och gör det, det är att få tiden att göra det som är svårt. Och ja, ibland känns det som att skriva boken är den lätta biten, det är att få den utgiven som är det svåra. Trots det så får man aldrig ge upp, man vet aldrig när det händer.
      Kram!

      Radera
  5. Men nej, vad jobbigt! Räcker det inte med elände för er snart? Hoppas det är något som med vilja och kraft går att lösa. *bamsekram*

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack gulliga du!
      Det är fortfarande det problem som dök upp i höstas som spökar och gör livet jobbigt. Det är ovissheten som vi lever med som är jobbigast, men det går definitivt att lösa med vilka och kraft, bara det kom till ett avslut någon gång så att vi kan gå vidare.
      Kramar!

      Radera
  6. Spännande att vara i det viktlösa tillståndet - men inte hela tiden förstås.
    Borde vara tid att fälla ut landningsställen på rätt mark nu snart ... få visshet. Kunna slappna av ett tag och njuta av kreativiteten på flera plan ... hoppas :))

    Många kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det kan nog vara spännande, men inte för länge : ) Jag önskar så att vi kunde få landa mjukt alldeles snart. Fast det känns en bit bort än så länge. Jag undrar lite hur det kommer att kännas när anspänningen äntligen kan släppa. När livet får en riktig väg att vandra på och vi kan slippa springa i zigzag för att försöka få fäste någonstans. Snart hoppas vi på ett avslut, på ett eller annat sätt : )

      Många kramar!

      Radera
  7. Känner igen det där...samtidigt vet man aldrig vad som finns bortom horisonten! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är ett speciellt tillstånd. Fast man vet faktiskt inte vad som väntar på andra sidan. Har man tur så är det något riktigt, riktigt bra : )

      Radera
  8. Ibland kan man tycka att man prövas lite väl hårt. Man hoppas ju att det finns någon mening med det. Och det kanske det också gör...

    Kämpa på! *KRAM*

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla du!
      Det är väl det som håller en på fötterna, att något riktigt bra ska komma ur det. Annars får man väl se till att det gör det : )
      Kram!

      Radera
  9. Låter härligt :)
    Kramar Åsa

    SvaraRadera
  10. Hoppas allt löser sig för er! Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla du!
      Det är klart det gör, på ett eller annat sätt : ) Bara vi kommer ur ovissheten så kan vi komma vidare.
      Kram!

      Radera
  11. Querida, hoppas det snart känns bättre och att ni ser en lösning och ett ljus i tunneln. Kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack gulliga du! Ljuset måste ju komma förr eller senare, tills dess kämpar vi vidare tillsammans.
      Kramar!

      Radera
  12. Önskar det fanns nåt jag kunde göra. Vill du ringa och snacka lite skit får du gärna och vill du inte så är du i mitt hjärta åtminstone.
    Stor varm kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack underbara du, jag vet ju det! Vi kämpar på och hoppas på ett avslut på eländet snart. Sedan kan vi gå vidare, på vilket sätt det nu må vara.
      Många kramar tillbaka!

      Radera
  13. Håller tummarna att saker ordnar sig till slut!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla du! Det ordnar sig på ett eller annat sätt. Bara vi får ett avslut så att vi kan fundera på hur vi ska gå vidare.

      Radera