Glad såsom fågeln

tillsammans med OD som jag har sett och lyssnat på i Uppsala några gånger!
 

Alldeles snart är det maj och det är verkligen helt underbart. Jag har suttit och solat för första gången i år. Det var så ljuvligt!

Ha en riktigt, riktigt skön valborgsmässoafton!

Vårstädning

Dagen har ägnats åt promenad under småkillarnas baskettimme och nu städning. Det är väl inte det roligaste som finns, men när det är färdigt så är man så nöjd och glad. Alla städar på sitt sätt och småkillarna håller på att rensa rabatten utanför. Det är så mycket lättare och trevligare om man hjälps åt.
 

Nej riktigt så illa är det inte hos oss. Jag tycker att barnen jobbar på bra. När man städar så går det så mycket lättare om man gör det till musik, så idag får det väl bli lite bra städmusik här på bloggen.

Utmaning

Jag fick en utmaning av Maria Engelwinge också, med den här motiveringen:

Det ni ska göra är en lista på saker ni är bra på, minst åtta grejer ska vara med. Självklart är det frivilligt. Att jag valde just er beror på att jag har en känsla av att ni inte alltid ger er själva cred och jag vill att ni ska sola er lite i glansen av era underbara personligheter:). Blygsamhet ger inga stjärnor på himlen! 

Man kan självklart inte bli annat än rörd över att Maria bryr sig så mycket om vårt välmående och att vi ska våga tro ännu mer på oss själva. Det ger definitivt dig en stjärna i himlen Maria!

Så jag försöker få fram åtta bra saker om mig.
1. Jag är en bra mamma, alla mina barn håller med : )
2. Jag är en bra fru, maken håller med : )
3. Jag är bra på att skriva manus med passion och så att det berör.
4. Jag har en väldigt stark självkänsla, vilket inte ska förväxlas med självförtroende, som gör mig orubblig när det behövs.
5. Jag är kreativ, en egenskap jag älskar att ha.
6. Jag är bra på att söka upp saker på olika sätt, eftersom jag är väldigt envis.
7. Jag är bra på att ta det lugnt och göra saker jag tycker om.
8. Jag är bra på att lyssna, både på andra och mig själv.

Jag skickar den här utmaningen vidare, med samma motivering till:
Carola Strömstedts blogg, Katarina Persson, Life is like a box of chocolates, Andra intryck och Livet och vardagen.

Skicka vidare!

Power award

Jag har fått en power award av underbara Maria Engelwinge. Hon ger den med dessa ord som fick mig att börja gråta.

 "Jag ser många av mina bloggande vänner ha det tufft just nu. Separationer, dödsfall, refuseringar, nära och kära som farit illa, drömmar som gått i kras eller blivit väldigt svåra att uppnå. Det här är ett pris fullt av styrka och kraft. Inte för att ni egentligen behöver det för jag jag har aldrig sett starkare kvinnor än er som jag delar ut mitt pris till. Det här är snarare ett "jag tror på din styrka och kraft"-pris. Ingen kommer undan livets berg och dalbanor och jag är imponerad av hur ni hanterar dalarna. Det här är ett pris fullt av beundran. Fullt av kärlek." 

 Vilken värme och vilken kärlek. Tack finaste Maria!

Den måste självklart vandra vidare och glädja så många som möjligt på dess väg. Så jag skickar den vidare till dessa underbara bloggare:

Mina glada dagar, Det ljuva livet, Lovable, Carola Strömstedts blogg, Kära blogg och Katarina Persson

Skicka vidare!

Eftersom jag är en musikmänniska så skickar jag självklart med lite härlig powermusik.  

Sex månader

har det gått idag sedan jag skickade iväg mitt första manus till några förlag och några har jag skickat till senare. Jag glömmer bort att vänta. Alla kanske inte ens svarar. Fast ett av favoritförlagen finns kvar, men å andra sidan fick jag en refusering av dem efter ganska precis sex månader förra gången. Men det är som det är med det. Hoppet måste väl få finnas kvar ett tag till i alla fall. Man har ju trots allt hört om de som fått ett positivt svar efter så lång tid som ett år. Så hoppet finns absolut kvar.

Fredag igen, helt otroligt. Och nu är det långledighet för barnen. Härligt! Maken sitter där nere och väntar på att jag ska komma på fördrink utomhus. Jag ska bara..., säger jag. Självklart, säger han, det har jag aldrig hört förut! : ) Så jag avslutar dagens inlägg med dans såklart. Nu skakar vi av oss veckans alla eventuella problem och svårigheter och har en riktigt härlig helg! Were gona get funky!

Den skummaste drömmen ever

har jag haft i natt. Vi var på husbils/husvagnssemester med våra vänner och hade hamnat på ett ställe där vi besökte ett shoppingcenter. Vi gick omkring och tittade på allt möjligt och skulle till slut ta oss upp till övervåningen i rulltrappan. Våra vänner och nästyngstingen åkte först. Innan vi hinner åka efter så ramlar de ihop och vi får panik och drar dem därifrån. Här får jag också en olycksbådande känsla i kroppen. Jag tar med mig nästyngstingen och lägger honom på en bänk med huvudet på något mjukt och vänder mig sedan om för att hjälpa våra vänner. Av dem finns nu bara deras huvud kvar. Det är som stela provdockshuvud med små stumpar som hals. Maken och sonen står och vet inte vad de ska göra. Till slut lägger vi ner huvudena i en bag för vi måste ju få med oss dem, och jag tittar upp på övervåningen där jag bara ser en massa stela provdockor. Samtidigt kommer lillkillen fram till mig och säger, titta vad som har hänt med nästyngstingen. Han håller en plastleksak i sin hand och det är en liten grön fantasivarelse. Det känns så hemskt, jag fattar inte alls vad som händer. Hur kan han ha blivit en leksak och hur ska jag få tillbaka honom? På något sätt vet vi att vi måste skynda oss därifrån, så vi tar bagen med oss och springer iväg till husbilen. Jag ser till att barnen sitter fast och frågar maken om allt är inpackat i bilen, samtidigt som jag går runt den. Där ligger det en massa saker utanför bilen så jag börjar slänga in allt där bak. Det känns som om det ligger grejer överallt. Precis när jag slänger in den sista saken, så kommer det en man gående från sjön som ligger precis bredvid oss där vi parkerat. Han har en röd jacka och glasögon och han bär på ett fiskespö. Han börjar prata om hur roligt han tycker det är att fiska och berättar om hur han började med det och att han har köpt en massa roliga fiskegrejer sedan dess. Själv börjar jag ana oråd och hoppar in i bilen och vi kör iväg i en väldig fart. Då springer han iväg och snart är vi jagade av en bil. Vi lyckas till slut skaka av oss den och kommer till slut hem. Inte det hem vi har i verkligheten, utan en lägenhet där entrédörren ligger precis vid en hårt trafikerad väg. Det finns bara en smal trottoar mellan dörren och vägen och jag reflekterar över hur farligt det är för barnen. Äldsta sonen går ut direkt och håller på med några konstiga leksaker. Jag vill att han ska komma in, dels för att vi måste lösa problemet med nästyngstingen och våra vänner, och dels för att jag är orolig över att han ska bli påkörd. Maken börjar greja hemma och jag blir riktigt irriterad på honom och undrar hur han kan göra det när vår son har blivit en leksak. Sedan vaknar jag!
Den skulle jag vilja att någon tyder åt mig för det skulle vara mycket intressant att veta vad mitt undermedvetna försöker säga mig. : )

Min tid

Så nej, jag slösar inte bort min tid, den tar mig dit jag ska ändå. Inget redigerande idag heller. Men en massa annat som ändå gör mig glad. Jag håller på att bli mer ekologisk och har beställt en massa naturliga ekologiska saker. Det känns bra.

Mitt märkliga tillstånd som jag ovilligt har hamnat i kanske har en mening trots allt. Mina funderingar över livet flyger runt överallt. Det går lite upp och det går lite ner och det är mycket jag ser. Fast lite tröttande är det allt, så jag hoppas att sinnet kan få ro snart igen. Jag behöver ju skriva. Jag vill ju verkligen, verkligen skriva. Mer än något annat. Men när sinnet söker alla möjliga och omöjliga svar, så blir det lite trångt i huvudet. Och jag kommer inte att hitta dem alla, men nöjer mig gott och väl med några. Jag känner att det är något nytt på gång. Jag vet att jag är på väg igenom. Jag vet att jag måste tro.

Trots att jag inte har skrivit så har jag lyssnat på musik som hamnar i mitt första manus soundtrack. Scott Matthews med "Myself again". Det känns passande även för mig i mitt liv. Jag behöver komma tillbaka till mig själv igen. Snart, alldeles snart nu.

Den magiska bokskrivaren

Jag och mina två äldsta barn har läst "Den magiska bokskrivaren" av Maria Edgren. Den här boken som vänder sig till barn runt tolv år, är mycket spännande med övernaturliga toner och den är fylld av härlig fantasi.

Baksidestexten ser ut såhär:

"Ingen visste vad som hände den där natten för länge sedan. Det var natten då Agatha, byns egna lilla häxa, försvann från sin stuga bredvid den gamla linden. Allt man hittade var Agathas kläder, katten Smoll och naturligtvis boken. Den enorma boken – fylld med Agathas sagor. Men som så många andra mysterium, så glömdes det bort allt eftersom tiden gick. Ända tills "de hemliga" fick nys om det. De hemliga – Mirry, Jossan och Leo – bestämmer sig för att ta reda på vad som hände med Agatha. Men det som de från början trodde kunde vara ett kul äventyr visar sig vara långt mycket mer fantastiskt än de någonsin hade kunnat drömma om. Deras efterforskningar tar dem in i en värld av sagor och magi, men också av ondska – en ondska som hotar att förgöra dem alla."

Så här tyckte mina barn om boken.

 Sonen fjorton år:
"Denna bok var en av de mest spännande böcker jag någonsin läst. Den hade en underbart kreativ story, och Den magiska bokskrivaren är nog du själv Maria. Otroligt ”nagelbitande” slut, det gillar jag. Fortsätt på den vägen, för det kommer du långt med!"

 Bokslukande dottern elva år:
"Det är en gripande historia med många bra beskrivningar. Ibland hoppar man till, fäller en tår eller så skrattar man. Den blandar verklighet med fantasy och är till bredden fylld med känslor och märkliga händelser. En mycket, mycket bra bok!

Boken börjar såhär:
"Den söta fräna lukten av förruttnelse slog emot henne med en sådan kraft att hon höll på att tappa fotfästet när hon öppnade dörren till källaren och började gå nedåt."

Aprilväder och en nostalgitripp

Idag blev det en helt annan dag än gårdagens sol och värme. Den bjöd istället på kyla och regn. Ett äkta aprilväder som gillar att luras.

Fast jag gillar att promenera i regn så det gjorde mig inte något alls. Fast varmt sommarregn är skönare förstås.

När vi bodde i Uppsala så firade vi många fantastiska sista-april-fester, som alltid hölls hos oss eftersom vi hade en stor, pampig lägenhet mitt i stan. Då kunde man lika gärna få uppleva sommarsol med shorts och t-shirt som vinterkläder och snö. Här i Skåne blir det oftast inte lika dramatiskt. Jag saknar sista-april-firandet i Uppsala, vilket ös det var. Nästan en sydländsk känsla. Här händer det just ingenting. I år ska dessutom svärföräldrarna stå på den berömda balkongen. Synd att det är så långt dit.

Ok, där fick ni och jag se och återuppleva en svunnen tid. :) Det var vid jul och vi skulle precis sälja lägenheten för att flytta till Skåne, så det är drygt tio år sedan bilderna togs och de togs av mäklaren. Vi har nästan inga möbler kvar från den tiden, förutom matsalsgruppen.

Jag har varit en sådan dålig bloggkompis de senaste dagarna. Jag brukar ju göra mina bloggrundor vid tv:n när barnen har lagt sig, men jag har varit så trött att jag nästan har somnat istället. Det måste bli bättring nu.

Sista-april-bilden från Uppsala är lånad här.

Förfärande är var ängel

Jag har läst boken Förfärande är var ängel av Eva Swedenmark och Johan Henniger.  Eva Swedenmark som jag har haft den stora förmånen att få följa under en lång tid på hennes egen blogg.

Här får vi läsa en berättelse om att få nog och att genom hämnd ge tillbaka. Huvudkaraktären Elise gör precis det som vi alla nog i smyg önskar göra då och då, när vi hör om alla hemskheter som kvinnor och barn ständigt blir utsatta för. Här får vi hänge oss i hämnden, som till slut drabbar dem som lever i ondskans och empatilöshetens värld. De som utövar maktmissbruk på allra högsta nivå, får smaka på sin egen medicin. Samtidigt är det en farlig väg att vandra på och Elise vet snart inte alls hur hon ska kunna leva ett vanligt liv igen eller hur hon ska undkomma dem som till slut börjar jaga henne.

Baksidestexten ser ut så här:

"En psykologisk thriller som inte släpper taget om läsaren..."

Förfärande är var ängel är en roman som, med Stockholm noir känsla, griper tag i läsaren och inte vill släppa taget förrän efter 400 täta sidor som innehåller sofistikerade hämndaktioner och en spännande jakt där det inte alltid är givet vem som är den jagade och vem som jagar. 

Huvudpersonen är en kvinnlig hämnerska i storstadsmiljö. Vi möter via henne den inneboende ilskan, aggressiviteten, känslorna, kärleken. Det gripande och det förfärande. Det hårdkokt bisarra och det lena, mjuka, drömlika. Hon gör mot andra det hon fruktar mest själv - att bli uthängd. Den är en sluttande väg av hämnd där varken hon eller någon annan vet var det skall sluta. Vad finner hon vid vägs ände? 

Jag tycker att det är en otroligt spännande bok som man absolut inte kan lägga ifrån sig. Man dras in i berättelsen och lever mitt i den värld som man aldrig någonsin skulle vilja hamna i på riktigt. Man läser och vill hela tiden veta hur det ska gå, samtidigt som man inte vill att boken ska ta slut. Det är en sådan bok som man önskar att man inte redan hade läst, utan att man fortfarande hade den härliga upplevelsen framför sig.

Boken börjar så här:

"Det regnade kyliga droppar mot hans nakna rygg. De rann över ryggen, nerför skinkorna och låren. Det var ett retligt kallt duggande. Om ingen hittade honom snart skulle han dö. Om han blev funnen skulle han vara död i andras ögon."

Vårens dofter

och skönhet får bli dagens intryck. Trots allt, så gör värmen och doften utomhus mig pirrig och förväntansfull. Våren är verkligen en magisk tid.

Jag hann inte alls med så mycket som jag skulle önskat idag. En lång promenad och ett utvecklingssamtal bland annat. Eller utskällningssamtal som vi skojar om här hemma. Det stämmer ju inte alls eftersom mina barn sköter sig och gör ett gott intryck i skolan. Det gör mig stolt. Något som gjorde mig extra rörd var när nästyngstingens fröken sa att hans gamla fröken från den förra skolan, den som han lämnade efter jul, hade sagt när de hade talats vid per telefon, att de skulle få en härlig kille till skolan som skulle bli en fin tillgång i klassen och att de i den gamla klassen skulle sakna honom mycket. Den nya fröken höll med om att så verkligen var fallet. Hans gamla fröken lämnade för ett tag sedan en liten bok med teckningar och en bild på alla i den gamla klassen, där de skrivit på varje teckning att de saknar honom. Det tycker jag var så rörande och gulligt. Nu är utvecklingssamtalen färdiga för den här terminen. Och vi har redan kommit fram till ännu en kväll. Men det är vår och jag längtar till morgondagen som innehåller nya dörrar att öppna och nya härliga utmaningar.

Och så upp i luften igen

med ännu ett besked som gör vår framtid osäker. Och locket ovanför våra huvuden kröp närmare igen. Precis samtidigt som vi diskuterade en kul grej att göra i framtiden, så ringde telefonen och gav ett besked som kastade oss rakt upp i luften igen. Det tar liksom inte slut.

Samtidigt börjar vi vänja oss nu och vem vet, har vi tur så ser vi nya vägar som vi kan ta när vi ändå är här uppe. Kanske har vi ännu mer tur och fick med oss fallskärmarna också.

Vi strävar vidare och tar oss fram på ett eller annat sätt, hur det än blir. Alltid uppåt och framåt. Det ska bli bra till slut.

Inget skrivande eller redigerande alls idag. Det är så trist och en stor del av det negativa med att annat tar upp så mycket tid och tankeverksamhet. Imorgon ska jag skriva, för min själ behöver det. Och det är vår och det går liksom inte att vara annat än glad och optimistisk. Nu ska jag mysa med barnen en stund innan de lägger sig.

Idag drömmer jag om

ett eget poolhus och här är några som jag skulle kunna tänka mig. Fler kan man hitta här.

traditional pool design by seattle interior designer Kara Bowman

traditional pool design by seattle interior designer Kara Bowman

traditional pool design by new york architect Andrew Nuzzi A.I.A.

traditional pool design by chicago pool and spa contractors Platinum Poolcare

mediterranean pool design by tampa architect Clifford M. Scholz Architects Inc.

Ett annat som jag hittade på nätet. Så häftigt!

Eller sovrum och pool i ett, som det här. Hur coolt är inte det. Det hittade jag här.

Tänk att sitta och skriva i en sådan skön miljö. Man sitter helt enkelt och skriver i en snygg baddräkt med tillhörande exklusiv badrock alternativt annat snyggt överdragsplagg på sig. När man behöver tänka eller ta sig en paus glider man lite lätt ner i det svala vattnet och tar sig en simtur. Sedan går man upp igen och smuttar på ett glas läskande rosévin och fortsätter skriva. 
Det blir bra, så gör vi! : )

Nu behöver vi bara hitta en större tomt. En väldigt mycket större tomt : )

Vägen in i vuxenlivet och en härlig lördag.

Igår hade vi fördrink utomhus för första gången i år. Vi har satt ut vår nyinköpta konstrottinggrupp och så skulle vi grilla. Det var kallt men mysigt!

Min stora kille har rakat sig för första gången. Det är tidigt och de är väldigt intresserade av hans lilla mustasch i skolan. Det är nog hans ungerska rötter som kommer fram. Det verkar som om allt startar tidigare söder över : ) Det var något som vi alla ville fira för det är trots allt ett litet steg närmare vuxenlivet.

I vår familj har vi bestämt att första mensen ska firas med ett restaurangbesök för dotter och mor. Vi har inte kommit dit än, även om det är på väg. Däremot funderade jag på en liknande trevlig grej för killarna och kom på att första rakningen skulle kunna vara en sådan sak. Så maken och sonen ska ta sig ut på galej och besöka en restaurang så fort det passar. Jag tycker att man ska se sådana saker på ett positivt sätt. När jag fick min första mens visste jag inte ens vad det var som hände och jag skämdes bara och tyckte att det var väldigt obehagligt. Så vill inte jag att det ska vara, det är något att fira istället. Jag hoppas att min dotter ska få en trevligare upplevelse av den stora händelsen än jag fick. Och att både dottern och sönerna ska tycka att vägen in i vuxenlivet är spännande, inte pinsam.

Nog om detta. Gårdagen innehöll också en liten stunds redigerande. Jag älskar att få leva bland mina ord inne i min berättelse. Den känns lite ny faktiskt efter att ha legat och mognat under en lång period.

Ikväll ska vi bort till grannarna. Det blir utomhusspa och middag. Jag kunde inte önska mig en trevligare namnsdag!

Ok, det ser inte riktigt ut såhär, men är minst lika bra ändå.

Mer att läsa och Skriva

har dykt upp hos mig. Det gör mig pirrigt lycklig!

Först är det, Sånt som man bara säger av Helena von Zweigbergk som jag köpte på rea på Hemköp.

Sedan lite soulfood, Whishes fulfilled av Dr Wayne W. Dyer. Nu banne mig är det dags att få saker att hända : )

Sedan en bok som jag ser mycket fram emot att läsa, Writing your way av Don Fry.

Sist men absolut inte minst så har nya numret av tidningen Skriva kommit. Jag har inte visat den för dottern ännu, så vi får väl se om jag hinner läsa den före henne : )

Fredag, härliga fredag! Dags för ännu en helg. Jag hoppas att den kommer att innehålla skön värme och härlig sol. En mysig kväll med familjen gör mig också lycklig. Nu är dags igen, you know the drill!  Dags att dansa!



Detta ska jag dansa till ikväll. Carly Rae Jepsen med Call Me Maybe. Jag älskar den och jag har en känsla av att den kommer att fastna rätt så snabbt. Och så gillar jag videon : )

När jag läser andras bloggar

så gör jag ofta det samtidigt som jag ser på tv. Det är ett sätt för mig att skapa mer skrivtid, att använda min tid så effektivt som möjligt så att jag får tid att skriva mina manus. Igår fungerade det inte alls för vi såg på film och det var en kinesisk film, vilket gjorde det omöjligt för mig att hänga med utan att vara helt närvarande. Aftershock heter den och den var riktigt bra. En annorlunda och berörande film som var den första kinesiska filmen för mig. Den handlar om en familj som skiljs åt på ett väldigt våldsamt sätt under jordbävningen i Tangshan 1976.

Redigerandet och skrivandet har det inte blivit mycket av idag. Dagen har fyllts upp av en massa annat, precis så som det kan bli ibland. Men jag satsar på morgondagen. Då vill jag dyka ner i min berättelse igen.

Jag vaccinerar 95 barn

Foto: © UNICEF/Asselin

Självklart är man med på att hjälpa så många barn som det är möjligt. Var med du också! All information du behöver finns här!

Redigera mera

det är vad jag behöver göra just nu.

Det går framåt och det känns bra. Ungefär 450 nya ord efter att det har tagits bort och lagts till nya. Lite mer dialog har jag också lyckats få till. Jag berättar mycket och beskriver många känslor. Kanske blir det för mycket och tungt och mastigt att läsa. Men jag vet inte, det är ju en bok fylld av känslor så hur skulle den kunna skrivas på något annat sätt? Och det är så underbart att få befinna sig i en berättelse igen. Jag älskar mitt skrivande liv.

Dagens skrivmusik är Fink med Yesterday was hard on all of us.
Were do we go from here. En fras som stämmer både för min huvudkaraktär just nu och mitt eget manusarbete när jag redigerar. Fiffigt va! :)

Vi borde tycka om

mycket mer.



Wow vilken energi! Nu tycker i alla fall jag om mycket mer och så fick jag le en stund.

Jag, författaren

har äntligen kommit igång med skrivandet igen.

Det är något att fira. Jag har bestämt mig för att läsa igenom och redigera mitt första manus en gång till. Det måste bli så färdigt som det är möjligt. Man kan aldrig veta vad som kommer att hända med det i framtiden. : ) Jag har läst igenom en fjärdedel och jag har tagit bort och skrivit nytt. Allt som allt slutade det med ungefär + 250 ord. Det är riktigt spännande att läsa det nu igen efter att det har legat i flera månader. Det gör att jag kan se på det med nya ögon. Det tror jag är bra.

Dagens skrivmusik och en låt som kommer att finnas med i den här bokens sountrack är "Another way to die med Jack White feat Alicia Keys. Det var den musik som jag lyssnade på när jag skrev några av de jobbigaste delarna i manuset.

Jag, kläddesignern

har helt plötsligt kommit upp till ytan.

När jag var precis mellan sovande och vaket tillstånd i morse så designade jag en klänning. Den var vit och kort och en sådan som var tänkt för att gå på röda mattan i. Det var en ganska så vågad skapelse om jag får säga det själv. Det är roligt att kreativiteten är igång även om det inte gäller skrivande, som skulle vara betydligt mer logiskt.

Den drömmen skulle man ju kunna tyda ganska lätt om man inte känner mig, men jag har ingen önskan om att gå på någon röd matta. Jag skulle mest tycka att det skulle kännas märkligt. Däremot kan det ju betyda att jag önskar mig framgång. Det gör jag ju definitivt. Något annat än en refusering skulle göra gott i själen just nu. Det skulle göra gott överallt! : )

Bilderna är lånade från nätet.