.

.

tisdag 29 mars 2011

Att lämna något bakom sig


Vi vårstädar så att det står härliga till. Eller inte så härligt enligt mig. Oavsett vad jag tycker, så är det vad som behöver göras hos oss och det är också vad som görs. Rensa, rensa, rensa! Jag är inte särskilt bra på att rensa. Jag är en sådan som kommer ihåg var, när och varför jag köpte våra saker. Därför så dyker det upp otaliga minnen när jag ska försöka rensa. Maken säger att han ska fixa det och att jag bara behöver blunda. Det skulle vara perfekt egentligen, men tänk om han slänger något riktigt viktigt. Han kan slänga precis vad som helst, han har inga känslor knutna till saker. Så jag kämpar, rensar och minns.

Idag sålde vi barnvagnen och det innebär att vi definitivt lämnar något bakom oss. I praktiken har vi redan gjort det, men när alla de där sakerna som man levt med i så många år till slut måste säljas, då gör det faktiskt fysiskt ont. Tänk vad många timmar jag gått och hållit i det där handtaget och samtidigt tittat på mina små underverk. Tiden går och i år fyller vår minsting fem år. Var det inte alldeles nyss jag bar, vyssade och var helt nödvändig för hans överlevnad? Jag hoppas att den nya ägaren till vagnen kommer att få lika många underbara minnen tillsammans med den som jag har fått.

Samtidigt så är jag helt färdig med spädbarn. I alla fall egna. Helt och fullkomligt nöjd. Jag har trots allt haft fyra stycken av den sorten. Egentligen är det bara minnena som spökar. Jag trivs med tiden som är just nu. De är så goa alla fyra, oavsett ålder. Nu är vi inne i nästa fas. Fasen när de frigör sig från mig. Sakta men säkert. Och jag försöker motvilligt att göra detsamma. För deras skull. Barn ska ha djupa starka rötter men de ska också lära sig tekniken att flyga högt och långt. Det vill jag ge dem. Mer än något annat.

Så att lämna något bakom sig är smärtsamt, men jag vet att i minnet är det alltid nära till alla känslor och underbar tillfällen som jag upplevt tillsammans med barnen. Jag blundar bara så är jag tillbaka för en stund. Efter det fortsätter vi att leva här och nu. Ett här och nu som kommer att läggas till i minnesbanken för att kunna tas fram i framtiden när jag behöver det. Därför gäller det att göra här och nu så att det blir så bra och minnesvärt som det är möjligt.

Här och nu innebär också att jag skriver på min andra roman. Det är verkligen något som kommer att vara värt att minnas. I söndags blev det 1347 ord skrivna. Igår 0 och idag bara 500 än så länge. Allt som allt har jag nu passerat 20 000 ord. Jag befinner mig en bra bit in i berättelsen och jag känner huvudkaraktären ganska bra nu. Hon skapar en massa problem som jag ska försöka hjälpa henne att lösa. Jag ska inte vara för hård mot henne, hon har trots allt en bakomliggande orsak till att hon beter sig som hon gör.

10 kommentarer:

  1. Visst är det så att varje tid har sin charm med barnen.
    Här rensar vi lite då och då. Har tyvärr inte plats till att spara på allt, både på gott och ont.
    Kram

    SvaraRadera
  2. Vilket härligt inlägg! Jag blir nyfiken på din bok -det låter som en bok som jag kommer att gilla!
    Ditt inlägg skildrar så väl hur många tankar och känslor som kan rymmas inom en, ibland. Vilken tur att vi har skrivandet i det läget!
    Relationer och känslor slutar aldrig att fascinera, ibland överväldiga mig ... och skrivandet blir en viktig "förvarings-" och sorteringplats, tycker jag. För, såsom du ju antyder -"out of sight" är inte samma som "out of mind". Att barnvagnen inte finns kvar i fysisk bemärkelse är ju inte det samma som att den inte är levande i tanken! Lycka till med "förvaringplatserna" för de dyrbara minnena:)!

    SvaraRadera
  3. Då har du att göra, både praktiskt och känslomässigt:)

    SvaraRadera
  4. Det behöver inte betyda att det inte blir fler barn när man säljer barnvagnen. Jag sålde min barnvagn och alla barnprylarna och sedan blev det ändå ett litet barn till!
    Fast du har fyra barn och jag har tre så risken är kanske ganska minimal.
    Jag är annars precis som du, har väldigt svårt att slänga saker.

    SvaraRadera
  5. Usch ja, jag har precis samma dilemma med kasta/inte kasta. Gissa hur svårt det var att kasta saker efter mamma... Min syster är likadan, och våra respektive är precis som din man. De skulle kunna kasta allt, men det kan inte vi. Det finns för mycket känslor bakom varenda liten pryl och det har ibland varit ren och skär ångest över att behöva göra sig av med något. Fast istället för att kasta så har vi skickat till Myrorna. Då känns det en aning bättre. :)

    Kram och lycka till med skrivandet. Du är ju jätteduktig! :)

    SvaraRadera
  6. Jeanette:
    Man kan ju inte spara allt under en livstid så det gäller att rensa då och då :)
    Kram!

    Sofie:
    Tack, snälla du!
    Jag hoppas verkligen att min roman blir bra :)

    Det är verkligen skönt att ha skrivandet till hjälp när man bearbetar sina tankar och känslor i livet. Du har så rätt i att minnena inte försvinner med saker som lämnar våra liv. Det känns skönt att veta att minnena finns hos oss var vi än befinner oss. Jag fortsätter att samla på minnen samtidigt som jag rensar :)

    Åsa:
    Ja, men det går faktiskt över förväntan :)

    Monika:
    Fyra räcker gott och väl. Jag är så nöjd och lycklig som det är :)

    Nina:
    Tack, snälla du!
    Jag håller med dig helt och hållet. Att skänka bort saker är tusen gånger lättare än att slänga dem :)
    Kram och lyckönskningar tillbaka!

    SvaraRadera
  7. För det mesta är det ett dilemma att göra sig av med saker. Vad duktiga ni är som gör en rensning nu:-)
    En gång tänkte jag göra det lätt för mig och skickade iväg några banankartonger till Erikshjälpen utan att titta efter vad de innehöll. De hade hängt med oöppnade ett par flyttar, så då var det väl inget som jag behövde ha kvar? De ringde från Erikshjälpen och sa att jag måste komma för att hämta ena lådan. Det låg pass och allt möjligt 'viktigt' i den sa de. Då blev jag ju lite snopen med långnäsa. Kram

    SvaraRadera
  8. Jag tänker likadant, maken har ingen koll på vad som ska vara kvar. Han har slängt saker förut i förbifarten. No more. Det ÄR sorgligt att göra sig av med vissa saker. Det är supersvårt att lämna något, fast man aldrig vill gå tillbaka...jag rensade källaren förra året och slängde sånt som jag bara haft sen jag flyttade hemifrån för över tio år sen...och som jag sparat och sparat i varenda långa flytt...nu kommer jag inte ens ihåg vad jag kastade...men då var det svårt!

    SvaraRadera
  9. Jag är en samlare, har minnen i allt. Tycker inte om att kasta. (Blocket och Myrorna känns bättre.) Nu när mannen har flyttat in har jag/vi varit tvungna att kasta massor... känns faktiskt riktigt skönt efteråt! Kram Anna

    SvaraRadera
  10. Ebba:
    Är det inte typiskt att när man väl gör sig av med något så är det något som är viktigt :)
    Det är jobbigt att rensa men väldigt skönt att skapa utrymme och luft.
    Kram!

    Trillingnöten:
    Det är verkligen svårt att rensa och att bli påmind om en massa roliga saker. Samtidigt tycker jag om luft och rymd och då måste man göra sig av med saker efterhand. Eller ha totalt köpförbud :)

    Anna:
    Du har så rätt, det är lättare när man skänker bort sakerna till välgörenhet. När man väl rensat bort en massa saker så njuter man av den ordning och reda som man skapat.
    Kram!

    SvaraRadera