När jag inte skriver är jag inte lika glad och uppåt och jag ser inte livet på ett riktigt lika positivt sätt som när jag skriver. Just nu längtar jag efter ruset. Längtar efter den upplyfta känslan som finns i min kropp när jag skriver och lever mitt i min berättelse. Det finns fler än jag som känner på samma sätt.
Black Doves
1 timme sedan
.jpg)
Det låter nästan som ett beroende:), ett sunt sådant.
SvaraRaderaSkrivandet är en källa till glädje. Jag har tyvärr alldeles för mycket runt omkring mig så det blir inte så mycket skrivande som jag tänkt mig i höst.
SvaraRaderaFörstår hur du menar! Håller tummarna för att det går bra med förlagen. Men samtidigt är det väl viktigt att hålla fast i just den där skrivarglädjen som du beskriver. Ditt inlägg påminner mig att vi väl egentligen sällan främst skriver för att bli utgivna. De flesta av oss skriver väl för det där lilla lyftet -och ibland kanske inre lugnet som kommer med själva skrivandet, utgivet eller ej! Hoppas du får någon skrivstund under lovet! Allt gott!
SvaraRaderaKänner så väl igen mig!! Hoppas du får lite lugna att sätta dig ner och skriva.
SvaraRaderaÅsa:
SvaraRaderaDet bästa mest sunda beroende man kan ha :)
Monika:
Det blir ju så i perioder, att livet kommer emellan.
Sofie:
Jag hoppas att jag alltid kommer att ha kvar skrivglädjen. Du har helt rätt i att viljan att skriva är starkare än viljan att bli utgiven för jag kommer att skriva oavsett, men även när det gäller utgivning så är jag i princip en rätt envis person :)
Jag hoppas också på någon skön skrivstund på lovet.
Allt gott tillbaka!
My Myself and I:
Visst är det en skön känsla?
Jag kämpar på för någon skrivstund här och där även på lovet :)
Min man brukar säga att mina ögon glittrar på ett speciellt sätt när jag har skrivit och det stämmer nog. Jag kan förstå din känsla. Jag hoppas du får många härliga skrivstunder framöver.
SvaraRaderaKram Lotta
Lotta:
SvaraRaderaTack, jag hoppas också på fler skrivstunder.
Det är en känsla som är väldigt speciell, när orden flyter fram som det renaste vattenfallet.
Kram!
Jag förstår dig precis! Bara det att i stunden när man är där då man inte skriver, så är det som PMS, att man inte fattar varför man är gnällig förränn tills man har fått skriva. Stackars min make, vad komplicerad man är. :)
SvaraRaderaMalin:
SvaraRaderaDin beskrivning är på pricken precis som det är. Ska påminna maken om varför jag måste skriva varje dag :D