Lite provocerad

Jag blev lite provocerad och lite beklämd när jag läste Aftonbladet i dag. Närmare bestämt när jag läste det här. Mina funderingar kring detta inlägg är följande. Vad vill hon egentligen säga med sin text? Varför provocerar det henne så fruktansvärt mycket att människor ska få välja själva hur deras liv ska se ut? Överhuvudtaget har jag svårt för människor som sätter sig på sin höga häst och ser ner på andra som väljer att göra på ett annat sätt än de själva väljer att göra. Slappna av lite och ta inte livet på så stort allvar.

Vad jag vet så finns det ingen bestämd sanning om vad feminism är och därför måste man tolka den på sitt eget sätt utifrån sin egen verklighet. Om det nu är så, vilket jag också upplever att det är, så är det många som gärna skulle vara hemma och ta hand om hem och familj om de kunde. Det är fortfarande inte särskilt många som verkligen gör det så det borde inte vara något stort problem. Inte för någon. Om feminism betyder att jag måste ta beslut som inte är mina så är jag ingen feminist. Jag tror på att man som feminist behåller sin tolerans för andra människors val. Jag tror att feminism betyder att vi människor och inte minst kvinnor, stöttar varandra i alla våra livsval. Oavsett vad vi själva väljer att göra med våra liv. Inte på en enda plats i artikeln nämner hon barnen. Feminism i all ära men barnen har ingen nytta av stora ord. Pengar räcker absolut en bit men närhet och kärlek är det som föder barn.

Jag tycker att vi har ett ansvar att ta hand om de barn vi valt att sätta till världen. Det ansvaret ligger på båda föräldrarna. När man här diskuterar pengar så är det så enkelt att vill man ha full pott i pension och annat så är det bästa att inte få några barn alls. När vi väljer att få barn så kommer det att innebära ekonomiska svårigheter såväl som andra hinder som man ska ta sig över. Det är något man får lösa inom familjen. För mig är det så enkelt att barnen kommer före ekonomiska eller andra problem som dyker upp på vägen. Att vara hemma med sina barn innebär färre sedlar i plånboken och det är ett av det hårdaste jobben man kan ha men det innebär också en massa kärlek och närhet.

Själva jobbar vi båda hemifrån vilket gjort att vi valt att också låta barnen vara hemma längre tillsammans med oss. Det har inneburit en del obekväm arbetstid men det har varit värt varenda sekund. Jag vill helst slippa debattera huruvida det är bra eller dåligt att vara på dagis vs hemma. Om alla mår bra i familjen och gör de val de vill göra tillsammans så tror jag inte att det spelar någon roll vilket man väljer att göra. Jag är varken för eller emot det ena eller det andra. Jag tror på valmöjligheten. Jag tror inte på att hacka på varandra utan på att hjälpa varandra att få göra de val vi själva väljer att göra.

Så slappna av lite, baka lite cupcakes!