.

.

söndag 10 oktober 2010

Kontroll eller avsaknad av den


Livet kan verkligen kännas som om man åkte karusell om och om igen på tivoli. Det går upp och ner och framför allt går det fort. Igår fick jag inte tid att ta min promenad förren på eftermiddagen. Under den var det verkligen full aktivitet i huvudet. Berättelsen fick nytt liv i en helt ny händelse. Orden formades men man kan inte skriva samtidigt som man går. Jag måste skaffa en dikteringsmaskin som jag kan spela in på när jag går. Vi skulle bort på kvällen så jag visste att jag hade mycket kort tid på mig att skriva ner allt som samlats upp i mitt huvud. Det var bara att snabbt ta sig upp till datorn och ge sig rakt in i ruset. Jag skrev och skrev. Jag skulle klippa två av mina killar innan vi skulle gå, ta fram kläder och göra mig själv i ordning. Frustration! Man kan inte komma försent till en middagsbjudning för att man skriver på en bok. Det kanske skulle gå om man fått böcker utgivna förut, då kan man kanske skylla på sin sköra konstnärssjäl, men nu är man fortfarande en låtsasförfattare, så det godkänns inte. Nej, det vara bara att skriva av sig så mycket man kunde. Rusa ner och klippa killarna. Rycka fram något sånär snygga kläder till barnen. Duscha och klä på sig, typ vad som helst. Då är det såklart hål i alla tunna stumpor man kan hitta. Måla, torka hår och så iväg. Vi kom en aning för sent ändå men inte mer än att vi slapp skämmas. Men det jag skrev känders bra. Riktigt bra :D

När vi fick vårt första barn hade jag koll på allt. Att få barn var inte något problem alls. Det kändes inte jobbigt att gå från att bara vara ett par till att bli en liten familj. Det var min första känsla av att få uppleva vad meningen med livet är. Så kom andra barnet och livet fortsatte att vara en dans på rosor. Ingen tvåbarnschock så långt ögat kunde nå. Jag var i himmelriket. Tredje barnet anlände och fortfarande hade jag full koll på tillvaron. Kunde inte vara lyckligare. Jag var en sådan som hade koll på allt. Jag hade alltid med mig våtservetter, plåster och salvor. Jag glömde aldrig några av barnens aktiviteter. De hade alltid extrakläder. Namnade såklart. De saknade aldrig frukt och jag missade aldrig ett enda möte. Jag hade koll på allt, var redo för allt. Så kom barn nummer fyra och.................. då var jag plötsligt helt lost. Jag tappade kontrollen på allt. Jag kunde inte komma ihåg någonting. Jag missade tider. Glömde kläder. Frukt i dag igen, just det!? Kort sagt så förändrades allt. Yttersta beviset för vårt liv i lätt kaos var ändå när jag missade när näst yngste sonen skulle fotograferas nu den här terminen. När han kom hem så berättade han glatt att han fotograferats i skolan. Sagoland! Han var inte snygg i håret eftersom vi just skulle klippa honom. Kläderna var sådana som man tänker att det får fungera en dag i förskolan. De ska ju bara leka. Jo, hej du! Jag har alltid försökt att se till att barnen ser lite trevliga ut på fotograferingen. Det är ju ändå foton som man ska titta på många gånger i livet. Så icke denna gång. Det värsta var att vi hade glömt fylla i lappen där man godkänner fotografering vilket gjorde att han inte fick ta enskilda kort utan bara vara med på gruppfotot. Nu har jag i alla fall efterbeställt gruppfotot för att jag fick en påminnelse om att jag inte fyllt i lappen. Jag som var så sur för att jag inte fått någon lapp hittade den bland alla mina papper. Snopet!

Sedan vi fick vårt fjärde barn lever vi i ett kontrollerat kaos och det är helt underbart. Att vara tvungen att släppa på kontrollen har bara varit bra för mig. Hela familjen mår bra av att leva med den vetskapen att det mesta ordnar sig ändå. Det mesta är inte viktigare än att det går att lösa. Jag tror också att det var när min hjärna släppte alla måsten och krav på total kontroll som det frigjordes plats för annat. Så började jag skriva på min bok.

Man sitting on beach and using laptop, watching boy fly kite

10 kommentarer:

  1. Svårt det där med att inte ha kontroll. Jag försöker slippa kontrollen men blir på fruktansvärt dåligt humör när jag märker att jag inte har "koll på läget". Så jag får bita ihop och fortsätta med mitt kontroll-liv.

    SvaraRadera
  2. Vet du, jag tycker det låter helt underbart - befriande - att släppa på kontrollen.Och tänk vad bra att dina barn får lära sig lite av eget ansvar samtidigt som du får utveckla ditt skrivande.
    Hurra!

    SvaraRadera
  3. Låter som en helt underbar historia. Och det där med att det inte är tillåtet att glömma av saker eller komma för sent för att man hållit på att skriva, det känns inte befogat förrän man är etablerad författare, och inte ens då... Kram Kim

    SvaraRadera
  4. Jag håller med om det där med kontroll! Nu har jag ju bara ett litet barn och har väl ganska mycket koll. kanske blir det FÖR mycket? det kan vara skönt att vara lite mer avslappnad ibland :) Men det är svårt! :)

    SvaraRadera
  5. När jag fick mitt första barn så hade jag stenkoll på allt, och då menar jag ALLT. Efter andra barnet tappade jag det helt. Jag vågade släppa kontrollen och bara ge mig hän åt det som kallas livet. Det var riktigt trevligt tycker jag. :)
    Kram
    /Nina

    SvaraRadera
  6. Monika:
    I vissa delar av livet så känns det tryggare att ha kontroll. Jag tror ändå på lagom för att livet ska kännas behagligt och skönt. Man känner nog vad som känns rätt för en själv.

    Åsa:
    A winn winn situation! :D

    Kim:
    Självklart är det inte ok att komma försent oavsett vem man är. Man måste respektera dem man ska till. Alltid!
    Kram!

    Trillingnöten:
    Med ett barn går det oftast bra att ha kontroll. Det är när det känns jobbigt som man måste släppa lite på det :)
    Kram!

    Nina:
    Det är rätt skönt att släppa på kontrollen. Man får liksom tid för annat då :) Som att leva livet och att skriva!
    Kram!

    SvaraRadera
  7. Vilket underbart, inspirerande inlägg!
    Jag har aldrig haft den där kontrollen du beskriver och det är jag egentligen glad för även om jag många gånger haft komplex för det, i synnerhet när jag jämförtmig med såna som den du var.
    Det är ju som du säger; allt löser sig i slutänden.

    SvaraRadera
  8. Nilla:
    Precis så är det! Det finns få, om ens några problem som inte löser sig på ett eller annat sätt :)

    SvaraRadera
  9. Haha.. Vad underbar du är! Kontrollfreak som jag är började jag nästan bita på naglarna när du beskrev kaoset som inträdde efter 4:an.
    Och så kommer den helt otroliga slutklämmen! Att allt faktiskt funkar iaf! Och hur hjärnan frigjorde plats för viktigare saker än organisation!
    Så inspirerande att jag sitter här och tokler!

    SvaraRadera
  10. Märta:
    Att ha kontroll till en viss del är nog bra men att leva livet fullt ut är viktigare. Så länge man inte tycker att det är påfrestande så är det väl bara att kontrollera på men annars så släpp taget bara. Innan mitt fjärde barn hade jag nog aldrig varit tillräckligt nöjd för att våga skicka iväg mitt bokmanus någonsin. Nu känns det mer som, Qué Será, Será (Whatever Will Be, Will Be) :D

    SvaraRadera