.

.

tisdag 19 oktober 2010

Min fantasivärld

Förra veckan kunde jag inte skriva särskilt mycket eftersom min syster och hennes två små barn som bor i Uppsala var och hälsade på oss. Hennes man skulle ut och jaga älg och då passade hon på att hälsa på oss i Skåne. Det var jättetrevligt och kul för alla kusiner att få träffas.

Nu är jag igång igen och jag är inne i den magiska världen Fantasia. Jag gillar min historia. Det känns bra. Av någon anledning så dyker det alltid upp sorgliga händelser. Jag har funderat på varför och jag tror att mina värsta fasor får liv i mina berättelser. Kanske som ett sätt att bearbeta mina rädslor. Jag hoppas att det kommer att fungera och att det kommer att beröra.

Jag har ju ingen storyline alls när jag börjar skriva. Jag har ett huvudtema som fungerar som en röd tråd genom berättelsen jag vill skriva. Jag söker upp rätt musik som sätter mig i rätt stämning och sedan kommer orden av sig själv. Karaktärerna dyker upp efterhand och kräver sin plats i berättelsen. Det är verkligen magiskt på riktigt.

10 kommentarer:

  1. Härligt. Det är så roligt när man kommer in i ett skrivflow, och det liksom bara kommer!

    SvaraRadera
  2. Vad härligt det låter! :)

    SvaraRadera
  3. Underbart, Anneli! Jag förstår hur du menar. Det går nästan inte att beskriva, men vid någon punkt är det som om historien vill berätta sig själv...

    SvaraRadera
  4. Jo, men visst är det så! Man bearbetar nog mycket när man skriver - både lycka och sorg faktiskt...

    SvaraRadera
  5. Önskar jag var i din magiska värld;)

    Kram
    Adela

    SvaraRadera
  6. Det här, det låter verkligen underbart, haha, det verkar nästan som att jag snor din kommentar. Jag är så sugen på att få läsa det du skriver, inte bara det som står på bloggen. Håller en tumme för att du snart får svar från förlaget, eller förresten, det kanske du redan fått, måste läsa ikapp lite.

    SvaraRadera
  7. Stort och smått:
    En av de härligaste känslorna i världen...

    Märta:
    Det är det verkligen också :)

    Åsa:
    Hur går det för dig?

    Annika:
    Precis så är det. Jag har ingen aning om vilka vägar berättelsen ska ta mig på.

    Trillingnöten:
    Det är ett perfekt och tryggt sätt att bearbeta rädslor på :)

    Adela:
    Det hade varit kul att ha sällskap :)
    Kram!

    Annelie:
    Det är det verkligen.

    Trolligt:
    Men det är helt rätt, det är underbart! Jag hoppas också att du ska få läsa vad jag skriver snart :) Nej, jag har inte fått svar från förlagen än. Jag väntar otåligt :)

    SvaraRadera
  8. Känner igen mig i det du skriver. När karaktärer bara dyker upp utan att man ens har behövt tänka ut dem. DET är magi. Härligt, jobba på!

    SvaraRadera