The Girl Effect

Jag såg ett avsnitt på Oprah om hur illa flickor fortfarande behandlas i världen och det var verkligen hjärtskärande. Det är klart att jag redan vet att det är illa men en påminnelse då och då är aldrig fel. Så otroligt lite som behövs för att rädda flickorna från dessa fruktansvärda öden. Det är viktigare än någonsin att ge flickor samma värde som pojkar. Utbildning är den enda utvägen. Medicin, mat och utbildning. Sådant som vi ser som självklart är vad som kan rädda flickor över hela världen från hemska öden. Öden som vi inte ens kan föreställa oss. Det finns ändå hopp! Vi måste alla hjälpas åt. Det är inte regeringar som förändrar världen. Det är vi människor. Tillsammans!

När jag inte skriver

När jag inte skriver är jag inte lika glad och uppåt och jag ser inte livet på ett riktigt lika positivt sätt som när jag skriver. Just nu längtar jag efter ruset. Längtar efter den upplyfta känslan som finns i min kropp när jag skriver och lever mitt i min berättelse. Det finns fler än jag som känner på samma sätt.

Väntar

Den här veckan har varit riktigt dålig vad gäller skrivtid. Dagarna, timmarna och minuterna har bara gått. Tiden rusar förbi mig. Det har helt enkelt varit en hektisk vecka, men nu är det fredag och nästa vecka är det höstlov. Lov brukar inte alltid ge så mycket tid till mig själv men skön vila och härlig samvaro med barnen. Hoppas att jag hinner klämma in lite skrivtid till mig också.

Veckorna tickar iväg och idag är det 6 veckor sedan jag skickade mitt manus. Inget är som väntans tider.

Dansfredag

Så var det då äntligen fredag igen och ännu en dansfilm. Den gör mig dessutom rörd. En hyllning till alla dem som finns ute i världens alla krigsdrabbade områden. Dansglädjen finns överallt även där livet är hårt och tufft. Det ger hopp om möjlighet till fred.

Lite provocerad

Jag blev lite provocerad och lite beklämd när jag läste Aftonbladet i dag. Närmare bestämt när jag läste det här. Mina funderingar kring detta inlägg är följande. Vad vill hon egentligen säga med sin text? Varför provocerar det henne så fruktansvärt mycket att människor ska få välja själva hur deras liv ska se ut? Överhuvudtaget har jag svårt för människor som sätter sig på sin höga häst och ser ner på andra som väljer att göra på ett annat sätt än de själva väljer att göra. Slappna av lite och ta inte livet på så stort allvar.

Vad jag vet så finns det ingen bestämd sanning om vad feminism är och därför måste man tolka den på sitt eget sätt utifrån sin egen verklighet. Om det nu är så, vilket jag också upplever att det är, så är det många som gärna skulle vara hemma och ta hand om hem och familj om de kunde. Det är fortfarande inte särskilt många som verkligen gör det så det borde inte vara något stort problem. Inte för någon. Om feminism betyder att jag måste ta beslut som inte är mina så är jag ingen feminist. Jag tror på att man som feminist behåller sin tolerans för andra människors val. Jag tror att feminism betyder att vi människor och inte minst kvinnor, stöttar varandra i alla våra livsval. Oavsett vad vi själva väljer att göra med våra liv. Inte på en enda plats i artikeln nämner hon barnen. Feminism i all ära men barnen har ingen nytta av stora ord. Pengar räcker absolut en bit men närhet och kärlek är det som föder barn.

Jag tycker att vi har ett ansvar att ta hand om de barn vi valt att sätta till världen. Det ansvaret ligger på båda föräldrarna. När man här diskuterar pengar så är det så enkelt att vill man ha full pott i pension och annat så är det bästa att inte få några barn alls. När vi väljer att få barn så kommer det att innebära ekonomiska svårigheter såväl som andra hinder som man ska ta sig över. Det är något man får lösa inom familjen. För mig är det så enkelt att barnen kommer före ekonomiska eller andra problem som dyker upp på vägen. Att vara hemma med sina barn innebär färre sedlar i plånboken och det är ett av det hårdaste jobben man kan ha men det innebär också en massa kärlek och närhet.

Själva jobbar vi båda hemifrån vilket gjort att vi valt att också låta barnen vara hemma längre tillsammans med oss. Det har inneburit en del obekväm arbetstid men det har varit värt varenda sekund. Jag vill helst slippa debattera huruvida det är bra eller dåligt att vara på dagis vs hemma. Om alla mår bra i familjen och gör de val de vill göra tillsammans så tror jag inte att det spelar någon roll vilket man väljer att göra. Jag är varken för eller emot det ena eller det andra. Jag tror på valmöjligheten. Jag tror inte på att hacka på varandra utan på att hjälpa varandra att få göra de val vi själva väljer att göra.

Så slappna av lite, baka lite cupcakes!

Award

Channal har gett mig en fin award. Jag är jätteglad för den. Tack!

När man tagit emot awarden ska man:

♦ kopiera in awardbilden i bloggen...
♦ tacka och länka till den som nominerade...
♦ Nominera sju andra bloggare och länka till dem!
♦ Berätta sju intressanta saker om dig själv!

Jag ger en Beautiful Blogger till... @autorwannabe, Nillas, Min plats i solen, Blås på, Märta! , Skrivarmamma, Pennelinas ordbruk, och Alla har en bok inom sig.

Så var det de där 7 intressanta sakerna om mig. Det är inte lätt men något måste man ju komma på.

1. Jag skulle någon gång i mitt liv vilja bo i New York på Manhattan i ett år eller två. Jag älskar pulsen och det smått surrealistiska livet där.

2. Jag är intresserad av psykologi och filosofi. Jag skulle vilja fördjupa mig mer i det när barnen blir äldre och jag har mer egen tid.

3. När jag var liten ville jag bli skådespelare. Jag gick på teaterkurs i flera år och uppträdde också flera gånger.

4. Jag gillar verkligen inte att städa men tycker mycket om att stryka vår tvätt.

5. Jag biter på naglarna men försöker alltid att sluta.

6. Mina laster just nu är Dumlekola och Coca Cola light. Fast jag kallar dem egentligen inte laster utan min njutning som måste njutas med måtta :D

7. Jag hade aldrig ens funderat på att börja blogga när jag av nyfikenhet gjorde en bloggsida. Mest för att se hur den skulle se ut. På kul skrev jag ett inlägg och så var det igång. Det har jag inte ångrat för det är roligare än jag någonsin ens hade kunnat föreställa mig.

Mallorca i mitt hjärta

En grå regnig dag som denna går tankarna ännu en gång tillbaka till Mallorca. Ett helt år var vi där. Barnen gick i Svenska skolan i Palma. Själva jobbade vi hemma. Det blev ett år som visade sig bli bättre än jag ens kunnat drömma om. Jag fick ro och en ny livsglädje som gjorde att jag hittade tillbaka till mig själv. Tillbaka till den som jag var bakom all stress och vardag. Många måsten lämnade vi hemma för att kunna njuta av vårt år på en helt ny plats på jorden. Det var också här som jag började skriva på min första bok. En plats som nu ligger djupt inbäddad i mitt hjärta. Så här kommer några bilder från vårt år på Mallorca. Mallorca i mitt hjärta!

Svenska skolan går Luciatåg i Palma varje jul. De går längs de smala gatorna och avslutar på Rådhustrappan. Det var väldigt många människor och tittade, bland annat prinsessan Birgitta. Det var en upplevelse utöver det vanliga både för våra barn och för oss.

Vår lilla plastgran. En liten tacky sak med inbyggda ljus. Vad gör man inte för julstämningen.

Katedralen i Palma.

Tapas och vitt vin en skön kväll på balkongen.

En av de tusen vidunderliga utsikterna längs Mallorcas kust.

Gamla stan i Palma.

Alcudias strand.

Tomten utan ögon som vår lillkille fortfarande pratar om. Han tyckte synd om tomten som inte hade några ögon.

Tomten kom och hoppade av sin släde och upp på vår balkong. Snyggt jobbat tyckte vi.

Barnen fick fria händer med pepparkakshuset. Jag tycker att det blev jättefint!

Utsikten från balkongen och utsikten från skrivbordet där vi jobbade. Jag längtar inte tillbaka. Inte. Inte. Inte! Nej, det funkar inte jag längtar alltid tillbaka.

Mer från balkongen.

Vardagsrummet och matbordet. Makens, mitt och lillkillens sovrum rakt fram.

Till och med snö fick vi uppleva högt uppe i bergen. Inte särskilt vanligt vilket innebar att det vallfärdades dit upp. Spanjorerna var som tokiga och de kastade snöboll, byggde snögubbar och vandrade omkring i de snöprydda bergen.


Puerto de Soller.

Palma.

Mer tapas. Mmmmmmm!

Mer vidunderlig utsikt än så här är svårt att få se. Havet är overkligt blå.

Fyrverkerier är det gott om på Mallorca. Jag tappade räkningen på alla vi såg. De älskar att fira saker. De firar allt de kan komma på. Jul, påsk och en mängd helgon och helgdagar.

Vår trappuppgång. Högst upp i lägenheten ovanför oss bodde prinsessan Birgitta.

Solnedgång över poolområdet.

Huset vi bodde i på från poolsidan tidigt på våren.

Mallorcadrömmar

Igen!
Denise Rudberg är på Mallorca nu och jag vill också vara där. Vi hoppas kunna återvända inom en inte alltför avlägsen framtid för att stanna där ett tag till. Ett år gick alldeles för fort i paradiset.

Muffinslycka

Igår bakade jag muffins med min fyraåring. Vi hade det jättemysigt. Små killar älskar att slicka på allt med smet på. Mammor också för den delen :) Vi bakade muffins med vit choklad i och det var så gott. Själv gillar jag inte sockerkaka och jag är väldigt kräsen med bakverk överhuvudtaget. De här var väldigt goda även med mina mått mätt. Supergoda när de fortfarande är lite varma. Igår var huset fullt av människor. Äldsta sonen hade två kompisar hemma. Dottern hade en kompis och så kom min mamma förbi. Fullt hus, precis som jag vill ha det. Alla uppskattade mina och lillkillens muffins. Det är vad jag kallar en perfekt början på veckan.

Vita chokladmuffins

20-24 portioner
Normalstora formar, 12 st/plåt

4 dl vetemjöl
2 dl socker
1/2 tsk salt
2 tsk bakpulver
1 1/2 dl mjölk
1 ägg
25 g smält smör/margarin
100 g grovhackad vit blockchoklad Blanda de torra ingredienserna, utom chokladen. Vispa ihop mjölk och ägg, rör ner matfettet. Vänd ner den hackade chokladen. Fördela smeten till strax över hälften i muffinsformarna. Grädda mitt i ugnen i 225°C ca 8-12 min.

Receptet hittade jag på en sida som heter Dagens muffin, där finns det recept på en och annan muffins.

Självförtroende

Det är inte helt lätt att behålla självförtroendet i sitt skrivande samtidigt som man läser Joyce Carol Oates. Jag har kommit till de sista 100 sidorna (av 862 sidor) i boken Blonde. Hennes skrivspråk är ganska otroligt och väldigt annorlunda. Det är lätt att tvivla. Det går inte att skriva så som hon gör. Självklart är det inte meningen att jag ska göra det heller, men tanken slår mig ändå. Skriver jag verkligen tillräckligt bra? Kommer någon att bli berörd av min berättelse och mitt sätt att skriva? Jag hoppas få svaret inom en inte alltför avlägsen framtid.

Till slut

Den här klänningen har jag försökt få tag på i en månad. Jag trodde aldrig att jag skulle lyckas. Nu hänger den hos mig och den är helt underbar!




Bilder lånade från nätet.

Tillsammans

Bara en sådan dag när eftertänksamhet styr. Vi har haft en skön och stilla söndag. En dag när inga särskilt stora saker händer men gott och väl de små. Närhet och att bara vara behövdes denna sköna söndag. Det är också en konst att ta tillvara på. Att inte vara stressad utan att kunna känna sig nöjd mitt i allt det lilla som egentligen är så otroligt stort. Att få vara tillsammans med dem man älskar.

Lite inspirerande glädje känner jag att jag vill förmedla idag. Tillsammans klarar man allt!

En stilla söndag

Plötsligt

Plötsligt händer det otänkbara för någon och våra egna vardagsbekymmer känns fruktansvärt små och obetydliga.

"Den ena dagen är man en lycklig människa och nästa dag är man något annat."

Mina tankar går till Malde och hennes familj.

Att skriva utan gränser

Lite fler tänkvärda skrivtips från bästsäljarförfattaren Anne Rice. Det är intressant och självklart nödvändigt när man skriver böcker att våga tänka nytt och att våga skriva om det som kanske aldrig skrivits om förut. Det är ju det som är det som är spännande med att skriva, att få gå över gränser och att överdriva händelser och karaktärer

Så mycket bättre

Jag har köpt böcker och de kom hem till mig idag från AdLibris. Nu känner jag mig verkligen piggare. Det ska bli riktigt spännande att läsa dem allihop. Vet inte vilken jag ska börja med bara. Boken som jag läser just nu tar aldrig slut. Blonde av Joyce Carol Oates. Den är väldigt bra men ganska tung och dyster och dessutom väldigt lång, 862 sidor. Eftersom jag varit trött på kvällarna under en period, det är då jag tar mig tid att läsa, så går det långsamt. Jag har läst 650 sidor ungefär, så det är en bit in i berättelsen i alla fall. Sedan kan jag välja en av de här böckerna. Det ser jag verkligen fram emot.

Själv väntar jag fortfarande tålmodigt. I dag är det fem veckor sedan jag skickade mitt manus till förlagen.

Fredagens dance moves

Nu är det helg igen och dags för lite sköna dance moves.

Fredag

Jag känner mig lite bättre idag så jag hoppas på att det ska vara en riktigt kortvarig sjukdom.


glitter-graphics.com

Talang

Mycket tv blir det idag. På Ellen's show idag sjöng den här killen. Vilken röst. Han är bara 16 år. Tom Andrews heter han och jag tror inte att det är det sista vi hör av honom.

Däckad

Precis när det gick så bra med skrivandet så blir jag sjuk. Typiskt. Mår illa, har ont i magen och i leder. Jag fryser så jag skakar. Det blir soffan under tjockt täcke idag. Får se vad det är på tv, hoppas det är något kul. Trots frossan i går kväll så kom jag på en mening till boken. Jag vill skriva men orkar inte. Måste bli frisk snart.

Skrivbubblan

Skriver, skriver, skriver! Totalt inne i skrivbubblan. Det slår gnistor och färgerna är oändliga. Jag svävar.

Nothing Is Impossible

Allt som någonsin uppfunnits eller viktiga händelser i historien har en gång ansetts som omöjliga. Ingenting är omöjligt!

Min fantasivärld

Förra veckan kunde jag inte skriva särskilt mycket eftersom min syster och hennes två små barn som bor i Uppsala var och hälsade på oss. Hennes man skulle ut och jaga älg och då passade hon på att hälsa på oss i Skåne. Det var jättetrevligt och kul för alla kusiner att få träffas.

Nu är jag igång igen och jag är inne i den magiska världen Fantasia. Jag gillar min historia. Det känns bra. Av någon anledning så dyker det alltid upp sorgliga händelser. Jag har funderat på varför och jag tror att mina värsta fasor får liv i mina berättelser. Kanske som ett sätt att bearbeta mina rädslor. Jag hoppas att det kommer att fungera och att det kommer att beröra.

Jag har ju ingen storyline alls när jag börjar skriva. Jag har ett huvudtema som fungerar som en röd tråd genom berättelsen jag vill skriva. Jag söker upp rätt musik som sätter mig i rätt stämning och sedan kommer orden av sig själv. Karaktärerna dyker upp efterhand och kräver sin plats i berättelsen. Det är verkligen magiskt på riktigt.

Dots N Dashes

Skiljetecken

Annelie med bloggen Vägen till utgivning, gör en enkät om skiljetecken. Jag vill gärna hänga på eftersom skiljetecken i skrivandet inte är så självklart som man kan tro.

Om du var ett skiljetecken – vilket skulle du vara?

Har aldrig tänkt tanken men det får nog bli punkt. Jag gillar när saker är färdiga.

Finns det någon författare vars bruk av skiljetecken du tycker är intressant? Berätta!

Nej, ingen särskild författare men jag gillar väldigt korta meningar som säger mycket på några få ord.

Använder du semikolon? Om ja; hur?

I princip aldrig.

När tycker du att ett utropstecken är befogat? Motivera!

När man ropar, skriker eller vid en hälsning.

Föredrar du citattecken eller talstreck när du skriver dialog? Varför?

Jag skriver med talstreck men det var så min fundering började. Vad skiljer dem åt egentligen? Det verkar mest vara en smaksak vilket man väljer att använda. För mig blir det tydligare med talstreck men kanske är det mest en vanesak.

Beskriv din relation till parenteser (och det som står inom dem).

För mig är det mest ett sätt att inflika något som inte hör till ämnet. I mina berättelser använder jag det nästan aldrig.

Hitta på ett nytt skiljetecken. Hur ser det ut? När används det?

Jag känner inte att jag saknar något skiljetecken. Det är tillräckligt besvärligt att använda dem vi har redan.

När är det dags att sätta punkt?

Det beror helt och hållet på vad det är man vill säga med sin mening. Som jag sa ovan så gillar jag mycket korta meningar, särskilt när det är dramatiska saker jag skriver om. I ett allmänt berättande kan meningarna bli långa. Blir de för långa kan ett kommatecken hjälpa till för att få ett andrum här och där. Själv gillar jag att som författare få göra lite som jag vill. Det är ju ett sätt att skapa sin egen stil.

Konst när den är som bäst

Jag hittade den här filmen inne hos Fighter som hittat den hos fotografen själv, Adela Enersen och hennes blogg Mila's Daydreams. Adela använder fem minuter för varje bild när hennes dotter sover middag. Då skapar hon de här underbara bilderna med tyger, mjukisdjur och lite annat. Titta in på hennes blogg, där finns fler underbara bilder. Inspirerande och hur sött som helst.

Måndag

Söndagsutmaning

Jag fick en utmaning av House of Adela. Det var väldigt kul att läsa hennes svar, så jag antar utmaningen här kommer mina svar:

1. What is your favorite word?

Mamma. Jag älskar att höra mina barn säga det. Gärna med fortsättningen mamma, jag älskar dig!

2. What is your least favorite word?

Misslyckad. Det borde inte få finnas.

3. What turns you on creatively, spiritually or emotionally?

Att skriva böcker, samtidigt som jag lyssnar på härlig inspirerande musik.

4. What turns you off?

Maktmissbruk i alla former.

5. What is your favorite curse word?

Inget särskilt, jag tar det som dyker upp vid varje tillfälle.

6. What sound or noise do you love?

Mina barns skratt känns alltid lika underbart.

7. What sound or noise do you hate?

Core hårdrock, min hjärna blir trött.

8. What profession other than your own would you like to attempt?

Författare. Barnmorska skulle jag kunna tänka mig om jag var yngre.

9. What profession would you not like to do?

Bonde, jag skulle aldrig klara de tidiga morgnarna.

10. If Heaven exists, what would you like to hear God say when you arrive at the Pearly Gates?

Välkommen, nu kör vi!

Den här lilla utmaningen vill jag skicka vidare till:

Ninas skrivarlya

Life is like a box of chocolates

Sanni bus

Söndagspåminnelse

Man glömmer ibland hur mycket våra barn påverkas av vårt sätt att hantera vardagen. På gott och ont.

Dreams

Don't dream your life,
live your dream!

Drömmar

Jag försöker ju att följa mina drömmar. Här är en av dem och just den här drömmen finns på Mallorca.


Här ska jag sitta och skriva mina böcker!

Uthållighet

Ungefär som att skriva en bok, skicka in den till förlag och sedan vänta.....!

Det är en lång process som jag hoppas slutar lika framgångsrikt som bambuträdets väg uppåt.

Persistence - uthållighet, envishet!

Fyra veckor sedan jag skickade mitt manus till förlagen och Persistence är mitt mellannamn :D

Liten dansskola

Nu är det äntligen fredag och vad kan väl passa bättre då än lite dansträning :D

Nuit Blanche

Bara så vackert!

Citattecken eller talstreck

Jag tycker att det är svårt att välja mellan citattecken och talstreck när man skriver dialog. Vad skiljer dem åt? Kanske är det bara en smaksak. Jag tror också det är en fråga om att vänja sig vid det ena eller det andra. I min första bok använde jag talstreck men kan ibland tycka att det känns lite gammaldags. Samtidigt blir det väldigt tydligt.

Läste här på Berättarskolan i ämnet. Hur skriver ni dialog?

Undvik stress

Ibland behövs det en liten påminnelse. Livet här och nu innehåller så många måsten att man ibland måste fundera över om det finns onödiga måsten som man kan undvika. Själv gillar jag att göra det som är roligast först och sedan jobba mig neråt mot det som inte är så kul. Ibland vet jag inte ens vad som finns längst nere på den listan. Kanske vill jag inte ens veta det. :D

Jag är mycket hellre lycklig

Och ännu gladare blev jag när jag läste det här på Multimanus blogg:

“Making sentences is what I do,” he says. “I mean the story will come as I write. When you are a sentence-based writer they have to be good, they have to be really on the spot. Because when you don't have a plot what will you rely on? Just language.”
Norske författaren Per Petterson om att skriva karaktärsdrivna (till skillnad från handlingsdrivna) berättelser.

Det är ju precis så jag skriver. Jag behöver inte skämmas för att jag inte är mer strukturerad i mitt skrivande. Det verkar tvärtom som om när berättelsen byggs upp efterhand som man skriver måste man vara bra på att skriva. Tänk om det är sant! Tänk om det är så att det som kändes som om jag inte skrev på ett riktigt författarmässigt sätt visade sig vara ett riktigt bra sätt. Jag hoppas det stämmer för då blir jag riktigt lycklig. Jag undrar vad som kommer att vara viktigast för om jag ska få en bok utgiven. Att jag inte är olycklig eller att jag skriver på ett sätt där man måste vara bra på att skriva. :D