Utskriften för slutredigering ligger färdig för läsning. Efter att jag har låtit det ligga och vila i drygt en månad så är det äntligen dags. Kan man någonsin bli nöjd nog. Man kan ju ändra och skriva om i evigheter. På min dagliga promenad så tänkte jag på ett av mina kapitel som jag funderat på ett tag. Det är tråkigt och jag har bestämt mig för att stryka det. Trots det är jag glad för jag kom också på vad jag ska skriva istället. Jag tror det kommer att bli bra, mycket bra till och med. Det är härligt när nya möjligheter öppnas sig.
fredag 27 augusti 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Heja Anneli!
SvaraRaderaDet här låter spännande! Berätta mer!
SvaraRaderaJag tror mycket på att det finns en mening med allt - och känslan av att det öppnar sig nya möjligheter brukar för mig komma först sen något inte blivit som jag tänkt mig. Efter ett tag inser jag att det faktiskt fanns en mening med att det första inte blev av, annars skulle jag inte fått den här andra möjligheten...
SvaraRaderaSkönt för dig! Och lite nyfiken blir jag förstås. :D
Vilken härlig energi.
SvaraRaderaHej Anneli!
SvaraRaderaVad roligtatt detgår framåt med redigeringen! Kämpa på! :) Att låta saker och ting ligga och vila är nyttigt. Då har man friska nya ögon när man återigen tittar på det och inte lika känslomässigt fäst vid det heller. Och att stryka är både ett måste och lärorikt, även om det känns som att man är inne och karvar på sin "bebis". Men det blir oftast så mycket bättre. Tydligare. Det kommer att gå jättebra vännen och slutresultatet kommer bli något du känner att du kan stå för till 100%. Lycka till och kämpa på!
Ha en fin helg, perfekt väder för redigering med sol och regn om vartannat. :)
Kram Lotta
Åsa:
SvaraRaderaDetsamma :D
Sofie:
Det är jättespännande och roligt. Vad vill du veta? Jag skriver lite då och då här i bloggen om mitt jobb med boken.
Garbo:
Det är jätteskönt när saker faller på plats. Jag tror också på att saker händer av en anledning även om det ibland kan vara svårt att tro på.
Trolligt:
Det är så skönt och allt blir så mycket lättare när energin flödar fritt.
Lotta:
Tack! Att låta det vila är nog en förutsättning. När man lever med sin berättelse hela tiden så är det svårt att se den så som en läsare skulle gjort. Nu hoppas jag att jag ska se felaktigheter och saker som inte är intressanta. Däremot undrar jag om det någonsin kommer att kännas 100% bra hela texten, det finns på något sätt alltid något att peta i :)
Ha en riktigt härlig och skön helg du också.
Kram!