Inte champagne men gott och väl ett glas rött vin på altanen i kväll. Vilken underbar känsla att äntligen kunna sitta ute och njuta.
Det är ovant med värmen så barnen var alldeles för varmt klädda i skolan. De skyndade hem för att få på sig svalare kläder. Nu måste alla sommarkläder fram i en väldig fart. För mig innebär det en massa strykning. Därför har jag ägnat mig åt det i eftermiddag.
Förmiddagen ägnades åt förskoleklassinskolning för vårt tredje barn. Man slutar aldrig att förundras över hur fort tiden går. Det känns som om jag kom hem med honom från BB igår och nu ska han börja skolan. Tur att jag har en liten kille kvar för jag är inte riktigt redo att släppa småbarnstiden än. Är man någonsin det? Jag vet inte jag har två år kvar, sedan får jag veta svaret för min del. Själv är han så stolt över att vara så stor och att han ska få börja i skolan som sina syskon. Jag känner mig kluven. Jag blir så lycklig över att se hans glädje och iver över allt det nya som väntar honom. Samtidigt vill jag bara hålla honom hårt i min famn och skydda honom från allt ont. Pussa på hans mjuka kind. Höra honom säga "jag älskar dig" och bli varm i hjärtat. Jag hoppas han fortsätter med det länge. Min älskade lille kille håller på att bli stor.
Det är bara att skaffa nytt barn... Eller? Kram Kim
SvaraRaderaHej Anneli!
SvaraRaderaVisst är det härligt med värmen som äntligen kom? :) Men det var inte bara ni som inte var riktigt beredda. Det var likadant hos oss. Plötsligt ska sommarkläder och skor fram och har vi allt vi behöver? Samma sak varje år! ;)
Jag förstår precis hur du känner det med att skola in din lille kille på förskoleklass. Det är ett stort steg och då blir det plötsligt väldigt tydligt hur stora de börjar bli. Då är de inte små längre utan blir skolbarn. Växer av allt ansvar och nya vänner. Resan mot att bli en självständig individ som klarar sig själv tar ett extra skutt framåt. Och själv känner man en mängd med känslor. Stolthet över att de är så duktiga men samtidigt också en liten sorg över att en tid är över och glädje över att en ny och spännande väntar. Visst är det fantastiskt att vara förälder? :)
Jag hoppas att du får en riktigt bra dag idag och kan njuta på balkongen ikväll också. :)
Kram Lotta
Det är alltid svårt att släppa taget...
SvaraRaderaJag har en sladdsyster (som är 14 år yngre än mig). Hon är nu 24 år gammal men vår ömma moder behandlar henne som om hon var 14!
Vi låter mamma hållas. Vet ju att det beror på kärlek och separationsångest. Men visst är det jobbigt ibland - både för lillsyrran och för mig som står vid sidan om.
Jag tror att det yngsta barnet alltid kommer att vara "litet" i föräldrarnas ögon. Det är nog något naturligt, men givetvis också något som man får försöka hantera på ett vettigt sätt.
Vår yngste son kommer alldeles för ofta undan med ansvarsbitar som de äldre bröderna minsann fick utföra i samma ålder. "Han är ju så liten..."
;)
Ja, visst är det ett vägskäl när barnet börjar skolan. Åren går alldeles för fort, det bästa som livet har att bjuda är ju ett par knubbiga barn-armar. Och livet blir så mycket mer spännande när man kan se det från ett barns perspektiv! Jag håller med om att den yngsta förblir liten mycket längre. Vår tolvåring får ständigt påminna resten av familjen att han inte är så liten längre ...
SvaraRaderajapp, nu är det varmt, jag brukar ha svårt att klara stora väderomslag, det spelar ingen roll om det är till kallt från varmt eller tvärtom för jag blir deppad. Hoppas jag + du och alla andra nu kan njuta av värmen och sommaren som snart kommer.
SvaraRaderaha det gott
kramkram
Kim: Nja, jag tror det räcker med fyra. Jag har jobbat på rätt bra ändå tycker jag :)
SvaraRaderaLotta: Det är fantastiskt att vara förälder, det bästa jag gjort faktiskt. Det gäller bara att lära sig att släppa taget och låta dem pröva sina vingar. Hur ont det än gör i mammahjärtat för samtidigt är det ju helt fantastiskt att se deras stora och viktiga framsteg i livet. Tiden går bara så fort.
Jag tror att det blir en härlig kväll i dag också, hoppas du får detsamma.
Malin: Jag vet precis hur det är, jag har också en syster som är tio år yngre än mig. Som yngsta barn blir hon aldrig riktigt vuxen i sina föräldrars ögon trots att hon är gift och har två barn. Jag skulle bli galen om de behandlade mig så. Jag är väldigt beroende av min självständighet.
Jag är äldst av fyra syskon så jag slapp den biten. Jag fick i stället vara den som banade väg för allt, den som skulle vara perfekt och jag fick inte göra några misstag (det var hur jag kände det i alla fall). Det var inte heller någon rolig roll. Alla får vi väl våra roller som vi får göra så gott vi kan med. Jag försöker i alla fall låta mina barn slippa hamna i olika roller i den mån jag kan.
Sofie: Jag älskar knubbiga barnarmar och blöta pussar. Det är nog inte så lätt alltid att vara yngst men jag jobbar på att inte skapa så mycket olika roller hos oss. Min yngste som är fyra är väldigt mån om att få vara stor som de andra och går inte med på orättvisa. Vi får se hur det går efter sommaren när han inte får gå i skolan som de andra.
Cattis: Ja, det är lite svårt precis när det slår om. Man hinner inte riktigt med. Jag hoppas att vi får en riktigt skön sommar i år och jag hoppas att du slipper att vara deppig och istället får njuta riktigt mycket.
Kramar till er!