.

.

tisdag 10 april 2012

Livet kommer emellan

mig och mitt skrivande. Men det är faktiskt precis som det ska vara.

Jag var lite trött efter helgen så jag sov länge. Det var vad jag behövde. Sedan tog jag en promenad för första gången sedan jag fick ont i ryggen. Det var så härligt, så det var precis vad jag behövde. Sedan var det dags för lunch, jag behövde definitivt äta just då.

Sedan skulle jag med lillkillen till bvc för den allra sista gången. Det kändes lite vemodigt. Jag tackade vår sköterska för de här åren och hon sa att det kanske kunde komma ett barn till. Själv sa jag att hur mycket jag än skulle kunna tänka mig det, så har den tiden passerat med råge nu. Hon hade uppenbarligen inte tittat i journalen på hur gammal jag faktiskt är. I siffror. Och jag måste såklart vara stolt över att hon trodde att jag var så ung fortfarande. Efter sommaren ska lillkillen börja i förskoleklass och hamnar då hos skolhälsovården istället. Den sista följs snart åt av den första och jag måste reflektera över alla första och sista av olika saker vi upplever under en livstid. Det är många, många och det känns väldigt hoppfullt och fint på något sätt.

Och tiden går fort och jag hann inte göra så mycket mer, för alla barnen är hemma och livet har fortfarande inte riktigt kommit i fas efter påsklovet. Men det kommer fler dagar. Det känns hoppfullt och helt underbart.

26 kommentarer:

  1. Vemodigt men fint, mitt liv har också kommit emellan skrivandet, men snart är jag tillbaka igen =)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ibland blir det ju så, man gör nog bäst i att lyda omständigheterna och inte kämpa i motvind. Tids nog får man tid för det man vill göra : )

      Radera
  2. Awww...tänk...tiden är så flyktig. Livet lika så. Det är vackert att saker förändras samtidigt som det är vemodigt att lämna bakom sig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

      Radera
    2. Tiden går mycket fortare än jag önskar och samtidigt måste jag acceptera att det är just så. Det är väl det som är livet : )

      Radera
  3. Så ska det ju vara, precis som du skriver.

    När prästen döpte vår son, barn nummer två och det siste bebisen visste jag redan då, sa han i sitt tal vid middagen att han minsann sett att det fanns fler rum i huset och att han gärna skulle återkomma för att döpa nästa barn om två år! (Prästen hade besökt oss vartannat år; först vigsel, två år senare barn nr 1 och två år senare igen barn nr 2) Det tyckte jag var kul! Jag var "bara" 33 år, men helt nöjd med två sockergryn! :)

    Kram på dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är ju det som är livet.

      Maken och jag funderade till och med en gång i tiden på om vi ens skulle ha några barn alls, och så slutade det med fyra : D Man måste följa sitt eget hjärta helt enkelt.

      Många kramar!

      Radera
  4. Jag är också trött och i obalans idag. Jag har suttit uppe för länge på kvällarna tror jag.
    Er påsk ser ut att ha varit väldigt mysig.
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Trist! Hoppas att du får sova och att morgondagen blir piggare och skönare :)

      Vår påsk var riktigt härlig, förutom ryggen då :)

      Kram!

      Radera
  5. Även om din dag är som den varit så skulle jag ha velat haft en mamma som du:))
    Något sent påtänkt, men ändå ...

    Kramar

    SvaraRadera
  6. Vardagen knallar på... det är på barnen man ser att tiden går! Klart att du är fab, ung o tjusig! Låter som bra dagar! KRAM... Anna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den gör ju det! Men det är inte dåligt alls, det är ju i vardagen allt roligt händer : ) Tack söta du, jag hoppas att jag får känna mig fab, ung och tjusig länge än : )
      Kramar!

      Radera
  7. som jag har sagt innan, var sak har sin tid. Du kommer att skriva när det är rätt tid. Njut så länge av att göra annat. Kram Ulla

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så är det verkligen. Jag skriver så fort jag måste och kan : ) Det finns så mycket som är roligt att göra här i livet. Kram!

      Radera
  8. Klart det gör och bra, bra att du tar hand om dig själv :)
    kramar Åsa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är skönt att kunna lita på det : ) Man måste alltid se till att man mår bra i första hand. Kramar!

      Radera
  9. Mitt liv i magen kom emellan mig och skrivandet, men det får komma sen...

    SvaraRadera
  10. Var sak har sin tid. Så är det bara...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis så är det. Det är bara att gilla läget : )

      Radera
    2. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

      Radera
  11. Ja så är det ju. Du sa ju det till mig en gång.:) Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så är det! Det kanske inte alltid känns så, men det är ändå precis så : ) Kramar!

      Radera