.

.

lördag 29 oktober 2011

Om att lämna något bakom sig

när man måste. När det är dags.

Nu måste jag lämna mitt första manus bakom mig tills det har fått pröva sina vingar. Jag hoppas att det lyckas fånga och beröra på dess väg bland förlagen.

I morgon tänker jag fortsätta med mitt andra manus. I den finns en kändis med, som är en stor inspiration för min huvudkaraktär. Men kan man ha med en verklig person eller måste man hitta på en fiktiv person som har samma uppgift? Finns det några skrivna eller oskrivna regler för det?

Nu lämnar jag mitt manus med den gruppen och den låten som är läskigt nära innehållet i ett kapitel i mitt manus. Lost and fond skulle vara en perfekt titel på min bok, om den hade skrivits på engelska.You found me med The Fray, som jag lyssnade på och som inspirerade och triggade mig enormt mycket när jag började skriva min allra första bok.

9 kommentarer:

  1. har du redan börjat på ditt nya manus eller tänker du delta i NaNo med det? Tycker du gör rätt som ser framåt.

    SvaraRadera
  2. Ja, men vad sjutton! Låter som en bra idé! Har faktiskt ingen aning om man får skriva om en verklig person så där...beror kanske på hur stor roll han/hon har!

    SvaraRadera
  3. Katarina:
    Jag har skrivit färdigt mitt andra manus i ett första utkast. Det gjorde jag när jag väntade på svar ifrån förlagen förra gången :) Klart man måste se framåt, det är dit näsan pekar :D

    Trillingnöten:
    Det är ingen stor roll, men det är lite av en röd tråd. Det skulle kännas bra att få behålla den. Jag får väl fråga personen i fråga om det är ok :)

    SvaraRadera
  4. Aha ... det var så spännande om "hon" skulle förlova sig eller ej - är det den storyn?

    Fråga du för att vara på den säkra sidan:-)

    (nu är det något fel här med Blogger, går inte att kommentera så bra - får se ...)

    Kramar från oanonyma Ebba

    SvaraRadera
  5. Ebba:
    Det är den berättelsen, vilket bra minne du har :) Jag ska börja med att läsa den högt för mig själv. Det var ett tag sedan jag levde i den nu, så det ska bli spännande :)

    Det känns lite nervöst att fråga, men det är nog den enda chansen :)

    Kramar!

    SvaraRadera
  6. Du behöver inte alls fråga, om du nu inte väldigt gärna vill! Du minns väl hur förvånad Paolo Roberto blev när han plötsligt var med och dessutom var hjälte i Stieg Larssons Millenniumtrilogi? Han hade ingen aning om att han var med där och hade heller aldrig träffat Stieg Larsson.

    Det var först när Paolo och Stiegs änka Eva satt och pratade i SVT:s program Sommarpratarna som han ställde frågan varför han var med i boken och fick en svar som jag blev så rörd av att jag grät en skvätt...

    SvaraRadera
  7. Joanna:
    Jag har tänkt mycket på det och jag tycker att du har rätt. Det finns redan många böcker som innehåller verkliga människor. En del på ett elakt sätt men för mig är det på ett positivt sätt. Lite åt hjältehållet faktiskt :)

    Jag älskar Sommarpratarna på tv, men jag minns inte varför Paolo var med i Stiegs bok.

    För mig och min berättelse känns det viktigt att den här personen finns med, så jag tänker behålla den. So far, i alla fall :)

    SvaraRadera
  8. Anledningen till att Paolo var med var helt enkelt att Stieg gillade honom. Att han stod för bra värderingar och var en bra person. Önskar att Stieg hade tagit med mig med! ;)

    SvaraRadera
  9. Joanna:
    Klart man vill vara med i en bok om det är på ett positivt sätt :) Fast människor är ju olika.

    SvaraRadera