tisdag 25 oktober 2011
Om att våga släppa taget
Nu är jag igenom redigeringen av mitt första manus! I morgon hoppas jag kunna skriva ut och kanske till och med skicka. Jag undrar bara kort, om man ska skriva i följebrevet om man skickat in en gång innan och att det man skickar nu, är en redigerad version? Måste också titta en sista gång på följebrevet och försöka att INTE titta mer på manuset. Man kan fastna i det ännu en gång. När man väl börjat titta är det svårt att ta sig ur. Fjärilarna samlar sig och gör sig redo för sin dans som är fylld av glädje och en galen förväntansfull pirrighet. När berättelsen lämnar mitt hem så kan jag inte längre göra mer för den. Inte på länge. Nu är det enda som finns kvar för mig, att våga släppa taget.
Dagens skrivmusik, som säger en hel del om vad för känslor som finns i mitt manus, är en favorit som har hängt med mig ända sedan jag började skriva på den här berättelsen på Mallorca i februari 2009.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Måste du skicka den till samma förlag?
SvaraRaderaRent spontant måste jag säga att jag inte tycker att du ska skriva det. Om de inte gett dig konkreta tips på förändringar, då ska du naturligtvis berätta det. Men annars tror jag du ska vara taktisk. De kommer inte komma ihåg att just du skickat in just det där manuset förut. Och har du dessutom redigerat en hel del, så ser ju inte texten likadan ut ändå?
SvaraRaderaÅh vad spännande!
SvaraRaderaJag skulle inte nämna att jag skickat in den förut.
Lycka till!
Åsa:
SvaraRaderaEtt par eller tre, känns det som jag vill testa igen :)
Hanna:
Tack för dina synpunkter. Du har säkert helt rätt. Texten är definitivt väldigt mycket ändrad, så ur den synvinkeln är det inte samma manus.
Stort och smått:
Tack! Jag tror kanske att det är så det får bli. En helt ny start utan något gammalt bagage :)
Jag skulle inte nämna det i följebrevet, som ju ska vara samlat och direkt på. OM du skulle nämmna det tar det fokus från den senaste versionen.
SvaraRaderaKanske har du bytt titel oxå?
Go Girl:-)
PS. Det är inte värre än när de mänskliga barnen flyttar hemifrån - överlevde jag det (det var lättare än jag trodde) - så gör du det oxå:-))DS
Kramar
Jag håller alla tummar som finns! Men själv orkar jag inte vänta på förlagen... Ska du nu sitta och bara vänta i flera månader igen...? Ge ut den själv! Jag köper den pronto! SÅ nyfiken!
SvaraRaderaSpännande....!!! Jag vill också läsa NU!!!=)
SvaraRaderaKramar & pepp!
Adela
Ooooo, släpp taget :) Ändra brevet lite grann, du har ju förändrat manuset och säkerligen utvecklat dig själv en aning! :)
SvaraRaderaSpännande! Jag skulle inte heller nämna det, då kanske de får förutfattade meningar som inte är bra.
SvaraRaderaHåller tummarna att du snabbt får ett JA!
jag har inte nämnt det i mitt. Visst är det spännande! Nästan lite för spännande ;) Lycka till du med! :P
SvaraRaderaLycka till! Och jag vill också läsa den ...
SvaraRaderaEbba:
SvaraRaderaTack snälla du!
Jag har ju inte bytt titel och de registrerar säkert de titlar de får. Samtidigt vet jag inte hur mycket de kollar bakåt.
Det är klart att man överlever, även om det blir lite tomt :)
Kramar!
Joanna:
Du har rätt i det om väntandet. Samtidigt är det mycket mer jobb om man ger ut själv. Kanske slutar det med det i alla fall :) Det känns skönt att veta att du vill läsa den :) På ett eller annat sätt kommer den att bli publicerad i alla fall.
Adela:
Tack gulliga du! :)
Kramar!
Trillingnöten:
Jag släpper! :)
Jag har ändrat i brevet och jag har definitivt utvecklats och lärt mig mer på vägen :)
Andra intryck:
Tack snälla du!
Kanske är det så att man ska börja om på nytt och låta det redigerade manuset få en helt ny chans, utan förutfattade meningar.
Katarina:
Det är oooolidligt spännande! :) Det är nu det gäller för oss :)
Annika:
Tack snälla du!
Det känns skönt att veta att du vill läsa :)