.

.

onsdag 5 oktober 2011

Följebrevet

Min dag har varit produktiv och fylld av ord från alla håll och kanter. Jag har fortsatt att läsa mitt manus högt för mig själv OCH jag har skrivit det ödesmättade följebrevet. Jajjemen, det känns helt otroligt, för jag har funderat på det länge och väl. När jag vaknade i morse hade jag upplägget helt klart för mig. Så helt olikt mig, morgontrött som jag är, for jag upp ur sängen som ett skott, för att börja min dag. Jag känner mig riktigt nöjd. Nu hoppas jag att det håller och att det skapar nyfikenhet och en vilja att läsa mitt manus.

Hur är då livet som publicerad författare? Hur ser ett skrivande liv ut egentligen? Själv tycker jag att det här känns väldigt nära verkligheten.

6 kommentarer:

  1. Kul att du fick till följebrevet. Det är svårt, särskilt att skriva om sig själv, tycker jag. Det är bara att hoppas att man lyckas åstadkomma något som väcker den där nyfikenheten att läsa HELA manuset...

    SvaraRadera
  2. Ibland känns det som om det är svårare att skriva följebrevet, än det är att skriva hela manuset :) Så mycket hänger på att det är intressant och välskrivet.

    SvaraRadera
  3. Härligt! Du fick som en uppenbarelse och körde på! :) hahah

    SvaraRadera
  4. Åh, det där är så svårt. Jag höll mitt väldigt enkelt, vi får väl se om det lockar till läsning:)

    SvaraRadera
  5. Trillingnöten:
    Precis, och dem måste man måste man ta tillvara på :)

    Åsa:
    Jag tror att det ska vara enkelt, men intressant.

    SvaraRadera