Kort glädje

Ibland får man uppleva den. Glädjen. Just den här glädjen gäller ålder. Under samma vecka fick jag vara både ung och gammal. Här går det undan i svängarna.

Först var det en klasskompis till min dotter som var så trevlig när jag skulle hämta dottern i skolan. Lillkillen var med och den här klasskompisen kom fram och började prata. Hon tyckte att lillkillen var så söt. Jag fick svara på många frågor. Hon undrade om vi inte borde skaffa ett barn till, nu när vi bara har en flicka. Hon tyckte att en flicka var för lite, och dessutom orättvist. Hon undrade hur gammal jag var och blev chockad av mitt svar :) Du ser ut som 29, sa hon när hon hämtat sig något. Ops! Ja, det var ju onekligen ett tag sedan jag var 29, så jag blev lycklig som attan. Den klasskompisen gillar jag. Jag gick med spänstiga steg hemåt, tillsammans med dottern

Några dagar senare var jag och hämtade min näst yngste i skolan. Jag stod utanför klassrummet under tiden som de plockade undan efter sig. När han kom ut och jag kramade honom kom en flicka fram och frågade i förbigående om jag var hans mamma. Ja, sa han. Fin mamma, sa hon. Inte illa tänkte jag :)

Men man får inte vara glad länge. Nästa gång jag hämtade min näst yngste, så kom en annan liten tjej fram och frågade om jag var hans mormor. Tjohejdu! Den satt mitt i medaljongen!

Nej, jag är inte särskilt åldersfixerad egentligen. Man är den man är, där man är, hur man än försöker att ändra på det. Självklart vill jag se ung ut så länge som möjligt och ålderskrämpor kan jag definitivt vara utan. Men annars ser livet ut som det gör. Ungdomen är en mycket kort tid av ens liv. Medelåldern är fantastisk, då slipper man alla jobbiga saker som man måste gå igenom som ung. Mognad anser jag är mycket roligare än ungdom. Och mycket, mycket enklare.