.

.

söndag 30 oktober 2011

En ny värld

att leva i, har fått ta plats i mitt liv. Mitt andra manus som är färdigt, men bara i ett första utkast. Jag har börjat läsa det högt för mig själv. Jag känner redan nu att det är en lång väg kvar till ett färdigt resultat. Jag flödesskriver alltid hela berättelsen först, sedan går jag tillbaka och redigerar, rättar till och finslipar. Där är jag nu.

Jag är så lycklig över att få göra precis det här. Tänk att det skulle ta så många år att förstå var min stora passion fanns. Ett långt sökande tog mig hela vägen fram och nu är jag äntligen framme :D

Det är otroligt konstigt och spännande att befinna sig i en helt ny berättelse nu efter att ha levt intensivt med mitt första manus så länge. Jag har fler verktyg med mig nu och jag har lärt mig enormt mycket på vägen. Jag ser fram emot att få fortsätta att gå in i min nya berättelse och att få göra den så bra som det är möjligt.

Vad kan passa bättre nu när jag börjar redigera mitt andra manus, än en skrivkurs i fem avsnitt. Den första tar upp idéer och inspiration.



Nu börjar den stora väntan så det är skönt att ha mycket att göra. En tanke måste jag i alla fall skicka till mitt första manus då och då. Vilket skrivbord är dess tillfälliga hem just nu? Vilka ögon är det som läser mina ord. Kan de få ögon att tåras? Berör vi några hjärtan tillsammans? Det är verkligen en sällsam känsla att veta att någon annan granskar och bedömer min berättelse. Jag hoppas att de behandlar dem väl där de befinner sig just nu :)

5 kommentarer:

  1. Jag hoppas också och håller tummarna för dig! Kram!

    SvaraRadera
  2. Jag känner precis som du, jag är glad och tacksam att skrivandet kom tillbaks in i mitt liv efter flera års frånvaro. jag känner igen känslan när man måste vänja sig vid nya karaktärer efter att ha levt med några andra under så lång tid:) hoppas att allt går vägen för ditt utflugna bokmanus.

    SvaraRadera
  3. Ibland måste det få mogna. Och tänk så många fina erfarenheter du tar med dig från livets skola ini dina manus nu när du äntligen skriver! :)

    SvaraRadera
  4. Verktygen betyder så mycket o erfarenheten ger en botten att stå på.

    Klart det blir tårar:-)

    Jag är oxå SÅ glad o tacksam att jag fått möjlighet att skriva - fastän att jag är mycket äldre än du. Min (inre) mentor är Elsie Johansson som inte var en ungdom när hon debuterade med sin första roman, som få känner till tror jag - men sedan blev det succéböcker!

    Lycka till o hoppas att din väntan inte blir alltför lång!
    Kramar

    SvaraRadera
  5. Joanna:
    Tack snälla du! All tummhållning välkomnas mycket :)
    Kram!

    Katarina:
    Tack snälla du!
    Det är fantastiskt att få hitta den vägen som man vill följa i livet. Det är både spännande och konstigt att ta sig tillbaka till karaktärerna i det nya manuset.

    Trillingnöten:
    Jag kan bara jobba med ett manus i taget. Nu är det dags för nästa :)

    Ebba:
    Tack gulliga du!

    Träning och erfarenhet gör all skillnad i världen.

    Tårar är bra :)

    Det finns flera exempel på författare som börjat sent i livet. Ibland kommer livet emellan och det tar lite extra tid att komma dit man vill :)

    Kramar!

    SvaraRadera