.

.

måndag 31 oktober 2011

Det gick ju sådär

att göra allt det som jag borde göra här hemma nu när mitt första manus har lämnat sitt bo. Alla kläder som behöver strykas, städningen och allt annat som kommit efter under tiden då jag levde så intensivt med mitt manus i slutskedet. Nu har jag istället kastat mig djupt in i mitt andra manus istället. I dag har jag läst 100 sidor högt för mig själv. Direkt kastas jag in i den magiska känslan det är att få leva mitt i sin egen berättelse. Jag vet inte hur länge det kommer att hålla. Att ha det rörigt hemma kan göra det rörigt i hjärnan också, så det är bara en tidsfråga innan jag måste ta tag i det. Men jag låtsas som ingenting en stund till. Än så länge har ingen klagat. Snart har jag läst igenom hela manuset och har fått en bättre överblick över vad som måste redigeras. En hel del är det. Början känns lite svag. Dessutom började jag gråta på ett helt oväntat ställe. Däremot gjorde jag det inte där jag borde göra det. What´s that all about? Det kräver att funderas på.

Dessutom är det ju höstlov och jag vill vara tillsammans med barnen och göra roliga saker med dem också. Så lite tid och så mycket att göra :) Men är det inte ett helt fantastiskt liv att ha, när det finns så mycket roliga saker som man vill göra?

Nu tar vi skrivandet vidare, genom att lyssna på tips om karaktärer i del två i den här skrivkursen, som jag tycker är väldigt inspirerande.

9 kommentarer:

  1. Det fanns en tid då jag hade förlorat all nyfikenhet. Så himla trist det var då. Nu är den tillbaka med full styrka! Hellre en massa att göra och ingen tid än tvärtom.

    SvaraRadera
  2. Hanna:
    Det måste var fruktansvärt att förlora sin nyfikenhet. Skönt att den är tillbaka :)

    SvaraRadera
  3. Det där med gråten är lite lurigt faktiskt - den lever sitt eget liv inte lätt att förutsäga.
    Sista gången jag läste högt, innan jag skickade in mitt senaste manus idag, skummade jag bara vissa delar i slutet - orkade inte med fler tårar, blivit för många nu mitt i sorgen.

    Härligt med höstlov så att ni får umgås ordentligt den här veckan:-)

    Spännande med din redigering av 2:an ...

    Kramar

    SvaraRadera
  4. Ibland MÅSTE man blunda för det som behöver göras i hemmet när det går riktigt bra med skrivandet, på ett eller annat sätt. Snart ser hemmet ut som i forna dagar och du är/kan snart kalla dig författare :-)

    SvaraRadera
  5. Ebba:
    Du har nog rätt, gråten kan man inte alltid lita på :) Särskilt när man levt med en berättelse väldigt länge.

    Vi ska absolut umgås mycket men jag hoppas hinna jobba lite med mitt manus också. Det är så spännande att få gå in i mitt andra manus nu igen.

    Kramar!

    Helena:
    Absolut, ibland blundar jag väldigt intensivt och försöker bara se målet framför mig :)

    SvaraRadera
  6. Hahaha, sån kan jag också vara när jag har lust. Vad sjutton. Lite skit i hörnen...när man lever så härligt. DET gör inget!

    SvaraRadera
  7. Men oj, gråter du när du läser ditt eget manus? Så fint! Det gör inte jag... Jo, lite, lite allra sist, men inte annars. Vad handlar boken om eller är det hemligstämplat...? ;) Kram!

    SvaraRadera
  8. Jg gråter också när jg läser vad jag skriver. Antingen är jag blödig eller så är det j-vligt bra. :)

    SvaraRadera
  9. Trillingnöten:
    Eller hur! Damtussarna är ju dessutom änglarnas tofflor :)

    Joanna:
    Jag gör ju det. Kanske beror det på att jag ofta skriver om mina värsta mardrömmar. Handlingen får nog vara hemligstämplad än så länge :)
    Kram!

    Malin:
    Det är en härlig känsla att kunna skriva sig själv till tårar. Jag håller på j-vligt bra :)

    SvaraRadera