.

.

måndag 4 april 2011

Lyssnar och ryser



En del författare är sådana mästare på att uttrycka sig. Även muntligt. Jag vet inte om jag skulle kunna beskriva saker så fantastiskt som de här människorna gör, ens om jag fick tänka efter. De beskriver saker som finns i min själ. Saker som är sanna för mig. Om att skriva. Om att vara tvungen att skriva. Om att följa sin dröm och att göra det man älskar.

"När vårt inre lär känna oss efterhand, och förstår att vi älskar att skriva, så ger det oss i tysthet en idé, och ser vad vi gör med den."

Precis så var det när jag började skriva min första roman. Första meningen kom till mig en morgon, helt utan förvarning, och jag satte mig ner och skrev. Jag gjorde något med idén, jag färdigställde den och nu återstår att se om det blir något mer av den.

"I did not sculp the figure, I just released it from the marble."

Så känns det ofta. Att berättelserna lever sitt eget liv och att man bara är verktyget för att det ska få komma ut. Det är den absolut häftigaste känslan med att skriva.

Halv två i natt hade min dotter ont i magen och fick en alvedon och lite moderlig kärlek. Innan jag somnade om fick jag en idé, en tanke som behövde komma in i det kapitel som jag skriver på. Jag ville så gärna gå upp och skriva ner det. Men jag är fortfarande inte frisk och jag var supertrött så jag bestämde mig för att vänta till morgonen. I dag har jag mest glidit omkring i det kapitlet och skrivit ner det som jag kom på i natt. Nu har jag skrivit 300 nya ord och få ge mig för idag. Familjen behöver mig. De är en stor del av den dröm som jag följer. I am living my dream!

10 kommentarer:

  1. Du har alltid så kloka ord och tankar.

    Jag är tillbaka i blogg-världen och har saknat er alla.

    Kram

    SvaraRadera
  2. Så sant ja och vad härligt när du skriver att ;I am living my dream...det tror jag verkligen du gör;)

    Kram
    Adela

    SvaraRadera
  3. Härligt att läsa ditt blogginlägg. Du skriver mycket bra!
    Kram Kim

    SvaraRadera
  4. Sofie:
    Visst är det :)

    Annika:
    Tack!
    Vad roligt att du är tillbaka. Jag har saknat dig också.
    Kram!

    Adela:
    Jag gör verkligen så gott jag kan :)
    Kram!

    Kim:
    Tack, snälla du!
    Jag blir verkligen glad över dina ord :)
    Kram!

    SvaraRadera
  5. Det är så underbart att möta människor som brinner - vad de än brinner för. I ditt, mitt och vårt fall som möts här är det skrivandet:-) Sedan kan man träffa på sådana som brinner för 'Handling' som Gerad O'Shea eller vad som helst annat, det man känner är att man själv vill brinna på samma vis. DU brinner för att skriva och det är härligt att få ta del av. Tack för det du skriver:-) Kram

    SvaraRadera
  6. Jag blir alltid så inspirerad att själv börja den där boken ordentligt när jag kommer hit och för varje dag som går växer den tanken mer och mer...snart så är jag redo att kläcka ur mig den där boken! tack!

    SvaraRadera
  7. "I did not sculp the figure, I just released it from the marble."

    Vilken fantastisk metafor! Och så sann den är, det är ju precis så det känns...

    SvaraRadera
  8. Håller med i vartenda ord. Jag rös till när jag läste "I did not sculp the figure, I just released it from the marble"... Det är ju så klockrent!
    Kram

    SvaraRadera
  9. Ebba:
    Att hitta skrivandet har gjort att jag har hittat hem. Det känns fantastiskt skönt.
    Kram!

    Trillingnöten:
    Spännande! Det ska bli kul att följa dig i det arbetet.

    Nilla:
    Precis så är det :)

    Nina:
    Perfekt beskrivet :)
    Kram!

    SvaraRadera