Releasefest och kämpar envist

med att återvända till de lite mer levandes skara. Uppåt och framåt!

För vilken totaldäckning till dunderförkylning jag åkte på. Men jag är så lycklig över att jag klarade av resan till Stockholm och releasefesten så bra som jag gjorde, trots att jag började känna mig sjuk redan kvällen innan jag skulle åka.

Med hjälp av en smärre arsenal av medicin och annat hopkok tog jag mig smärtfritt och bekvämt till Stockholm med tåg. Väl framme fick jag uppleva en fantastisk releasefest för boken Solviken skriven av superduktiga Annika Estassy Lovén. Annika var i ständig rörelse, mycket förståeligt, så bilderna blev suddiga men minnet kommer att vara desto tydligare. Hela känsloregistret spelades upp i hennes rörelser och i ansiktet. Underbart!

Dessutom, som extra bonus får man ju träffa en massa härliga bloggvänner. Bildtagningen blev inte så bra som jag önskat, så det blev bara några som fastnade i just min kamera. Men det finns många fler hos andra bloggare.

Alltid lika snygga Åsa med N.

Duktiga Helena och fina Nina.

Åsa och gladaste Hanna (fast här verkar hon mest fundersam : ).

Gulliga Susanne och finaste Ebba.

Och många, många fler som jag inte fick med på bild.

Efter en helt underbar kväll tog jag en promenad till tåget för att få lite luft innan hemresan. Jag hade egen sovkupé, tack och lov. Lyckan jag kände när jag visste att jag hade en härlig bok att läsa, helt och hållet för mig själv, var överväldigande.

Det visade sig också vara ett lyckokast då hostan kom runt två-tiden på natten och gjorde det omöjligt att sova ordentligt. Tur att det bara var jag själv som stördes. När jag kom hem hämtades jag av maken, sa hej då till barnen som skulle till skolan, tog alvedon en kopp te med honung och gick och la mig. Sedan sov jag i tio timmar, var uppe ett par timmar, sov sedan hela natten och ända till mitt på dagen nästa dag, satt uppe och såg på film resten av dagen för jag orkade inte ens läsa, la mig tidigt, orkade fortsätta läsa ur Solviken en stund, vakande tio i morse, läste några kapitel ur Solviken, tillbringade sedan även den här dagen i fåtöljen med tv:n tillsammans med barnen. Nu har jag kämpat mig upp till datorn för att läsa mail och skriva det här inlägget. Det tog en stund! Eventuella fel i texten kommer av mitt fortfarande något snurriga huvud.

Tack Annika för att jag fick vara med på en oförglömlig kväll. Jag önskar dig all lycka i fortsättningen!