.

.

tisdag 22 januari 2013

Sju jävligt långa dagar


Jag har läst Sju jävligt långa dagar av Jonathan Tropper.

Baksidestexten ser ut så här:

"Mitt äktenskap slutade på det gamla vanliga sättet: med cheesecake och ambulans."

På sin frus trettiofjärde födelsedag överraskar Judd henne i säng med hans chef, radioprofilen Wade Boulanger. Judd står i sovrumsdörren med hennes favorittårta i händerna och ser livet rämna.

Två månader senare, på väg till sin pappas begravning, får han veta att hans blivande exfru är gravid. Till på köpet förväntas han sitta shiva, en judisk sorgevecka, tillsammans med sin minst sagt utåtagerande familj. Det blir sju långa dagar, fyllda av överraskningar och röjda hemligheter, slagsmål, otrohet och evig kärlek. 

"Sju jävligt långa dagar" är en hysteriskt rolig och oändligt sorglig roman om livet, som sällan blir som man tänkt sig. Liksom i den tidigare succén "Konsten att tala med en änkling" skildrar Jonathan Tropper en dysfunktionell familj i ett tragikomiskt relationsdrama.

Judd har efter hans frus otrohet och deras uppbrott, hamnat i ett vakuum där han varken vet hur han ska leva sitt nya liv eller hur han ska gå vidare. Samtidigt dör hans far och han ska på begravning där han dessutom ska sitta shiva i sju hela dagar tillsammans med sin familj som han har ett mycket komplicerat förhållande till. Det visar sig bli sju väldigt långa dagar, då både det ena och det andra kommer upp till ytan.

Jag är mycket förtjust i Jonathan Troppers sätt att skriva, han blev en av mina favoritförfattare med boken Konsten att tala med en änkling och jag blir inte besviken när jag läser den här boken heller. Han kan som ingen annan författare, få oss att se på den mest tragiska händelse med humor och värme. En blandning som inte alls är varken självklar eller lätt att få till. Om jag skulle säga att jag sneglar på en författare när jag själv skriver så är det just Jonathan Tropper, även om jag inte alls klarar att väva in humorn i mina berättelser som han gör.

Boken börjar så här:
"Pappa är död", säger Wendy lite sådär i förbifarten, som om det har hänt förr, som om det händer varje dag. Den här grejen hon kör med kan bli rätt tröttsam, att i alla lägen vara totalt oberörd, till och med inför en tragedi.

12 kommentarer:

  1. Jag måste verkligen läsa den!

    SvaraRadera
  2. Jag har läst den om "änklingen" och får nog läsa den här också förstår jag. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om du gillade den om änklingen så tycker jag att du ska läsa den här också.

      Radera
  3. Jag är så sugen på den - den ligger här bredvid i min vänthög!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Då har du något speciellt framför dig : )
      Kram!

      Radera
  4. Tack för tipset! Den första meningen i baksidestexten får mig att vilja läsa boken! Tänk om man själv skulle lyckas få till en sån intressant mening :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det en fantastisk mening som gör en otroligt nyfiken? Klart vi kan få till liknande meningar, det är bara att träna : )

      Radera
  5. Jag började på den igårkväll. So far är den jättekul. Jag har aldrig läst något av honom förut. Ska bli kul att se vad det är för något. Jag har mycket lästid på tåget i morgon. Vilket jag ser framemot. :D
    Faktum är att jag valde boken pga titeln, så jag läst inte ens vad den handlade om förens jag laddat hem den. (e-bok)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är väldigt förtjust i hans sätt att skriva. Hoppas att du gillar den.

      Radera
  6. Tack för tips, den ska inhandlas.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Härligt, hoppas att du också gillar den.

      Radera