När barnet lagt sig

Jag har läst när barnet lagt sig av Michael Nyqvist.

Baksidestexten ser ut så här:
"En dag var vår blå Saab utbytt mot en guldfärgad Ford Fairlaine av sextiofyra års modell. Den svenska lite sura doften hade bytts ut mot en mera plastig amerikansk. Vi var de enda på gatan som hade en amerikanare.

Att sitta i bilen kändes som att vara i en agentfilm. Man kunde skjuta iväg raketer med cigarettändaren och radion såg ut som en polissändare. En dag när jag satt själv bakom ratten och jagade en bov fastnade tutan och det gick inte att få den att tystna. Pappa bar mig, som var livrädd, ut ur bilen och sa att det inte var något som gått sönder. Den sommaren åkte vi iväg i bilen på min viktigaste resa - över alperna, söderut. 

Efter den resan var inget mera sig likt. Det visade sig att ingenting var som det var sagt. Och jag hade ingen aning om varifrån jag kom.

På hösten sålde pappa Forden och köpte en Volvo. Då brydde jag mig inte längre. 

En dag satte jag mig ner och började skriva. 
Jag ville försöka förstå den där luftfärden, när jag sträcks över från en famn till en annan och i den nya famnen får jag ett namn och en adress. 
Och det är nog därför jag har skrivit boken."

Michael Nyqvist är en fantastisk skådespelare som jag beundrar enormt mycket. Men jag känner mig lite kluven inför den här läsupplevelsen. Det känns lite som om man tjuvtittar in i någon annans alldeles privata liv. Ibland så att det känns lite obekvämt. Trots att jag känner igen mig en i berättelsen på många sätt så gör jag det inte alls på andra sätt. Det är onekligen en gripande och välskriven berättelse och varje människa gör sin egen resa här i livet. Men ibland tror jag att människor gör det svårare för sig själva än de behöver. Eller så behöver de verkligen göra det.  I den här boken känner jag inget avslut. Frågorna får liksom aldrig några riktiga svar och det tycker jag är lite sorgligt.

Boken börjar så här:
"Vi åker i den stora Forden, en Ford Fairlane av sextiofyra års sportmodell. I handen håller jag en fallskärmssoldat i hårdplast med linor som är fästa i en sladdrig kamouflagefärgad plastpåse. Jag är fem år, mina föräldrar i framsätet är runt fyrtio."