Sista refuseringen

för det här utskicket har landat i min mailbox. Två så snabbt efter varandra tar lite extra på självförtroendet får jag erkänna. Någonstans där inne viskar en liten röst saker som jag inte vill höra. Tänk om det verkligen inte är bra, trots att jag tycker att det är det.



Med detta klipp vill jag egentligen inte alls göra det till en tävling där någon vinner eller förlorar, utan helt enkelt göra klart för mig själv och alla andra som skriver och försöker bli publicerade att:
Bara för att du blir refuserad betyder det inte att din berättelse inte är bra, det betyder bara att läsandet är subjektivt. Det är oändligt många författare som har blivit refuserade före dig. Den som läste ditt manus kanske inte alls gillade det för att det inte föll i deras smak. Han/hon kanske hade en dålig dag, en dålig vecka eller rent av ett dåligt liv. Det kanske inte passade in i utgivningen eller så fanns det redan en likande berättelse i kommande utgivning. Anledningarna kan vara precis lika många som refuseringarna. Ingen vet vilket manus som senare kommer att visa sig bli en bästsäljare.

Så där, nu har jag tvivlat nog. Nu går jag vidare, starkare, bättre och ännu mer envis. Det finns absolut ingen annan väg än upp, det värsta som kan hända är ju ändå att man får en refusering. So what! Det betyder ju bara att man kämpar och att man faktiskt kommer närmare sitt mål. Så nu kör vi igen!