.

.

måndag 25 juni 2012

Det är som förgjort

att försöka få tid att skriva just nu, trots det perfekta skrivvädret. För i det tråkiga vädret finns det så mycket annat som måste göras. Allt som ska förberedas inför festen vill man ju också hinna för att kunna vara utomhus lite den dagen solen kommer tillbaka. För det ska den göra alldeles snart enligt maken som följer vädret noga varje dag.


Japp, det blev ännu lite strykning här hemma. Det skulle verkligen vara kul att komma ända ner i botten bara en enda gång. För länge varar det ju inte med tanke på alla kläder som tvättas här hemma.

Sedan har jag bakat också, det blev härliga brytbröd med fyllning av en röra med kesella och färska örter. Det ser väldigt gott ut.


Så nej, det händer inte mycket kul alls här. Ingen trevlig inspiration, ingen glädjespridning, inget skrivande och inget redigerande. Inte ens en liten irriterande refusering kan jag bjuda på. Men jag håller hoppet levande och får helt enkelt jobba snabbare för att komma fram till det riktigt roliga. Mina manus. Den som väntar på något gott . . .

8 kommentarer:

  1. Hej Anneli!

    Ibland blir det ju precis så - att livet kommer emellan. Att det finns annat som påkallar uppmärksamheten. Jag hoppas att både inspiration och tillfälle ska dyka upp snart vännen. Kanske lagom till solen återvänder? ;)

    Ha nu en fin vecka och så håller jag tummarna för att det blir en vecka fylld med inspiration och kreativitet.

    Kram Lotta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, så är det verkligen och ibland är det precis som det ska vara. Inspirationen finns där alltid, men tiden att få uttrycka den är tyvärr mycket begränsad just nu. Men den kommer snart tillbaka igen. Fast solen har redan återkommit, så det får nog dröja ännu lite till. : ) Och så har jag ju fuskat lite med en novell till en skrivtävling.

      Ha en skön helg och låt din kreativitet flöda, förhoppningsvis i solen!

      Kram!

      Radera
  2. Åh - ja ... livet är lika viktigt (viktigare) som att skriva.
    Stryk på nu så gott du bara kan så ska du se att du kommer till botten för att snart få se toppen igen!

    Kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det så. Jag stryker på och hoppas få se den tomma ytan under den enorma högen att uppenbara sig. Fast toppen hoppas jag väntar ett tag : )

      Kramar!

      Radera
  3. Haha trodde det var din son som strök! Goa bullar! Klart solen kommer! Din man har rätt!

    KRAM Anna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, inte min son, som tur väl är : ) Bullarna var goda, hoppas gästerna kommer att gilla dem också. Och solen kom idag, yay! : )
      Kram!

      Radera
  4. Här flödar kreativiteten. Kan knappt sova! Men så har jag varit totalt okreativ i ett år. Hoppas att du snart är tillbaks igen!
    Stryka är verkligen inte min grej. Jag köper så mycket kläder som möjligt som inte behöver strykas. Men vissa måste ju strykas iallafall.
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det låter helt underbart! Efter ett år måste du ha mycket inom dig som behöver komma ut. Hos mig ligger inspirationen alltid och lurar, det är bara tiden som inte räcker till. Jag gillar faktiskt att stryka, det är bara det att högen har vuxit sig så oändligt hög just nu under tiden som jag skrivit på mina manus : ) Annars tycker jag att det är väldigt avkopplande att stryka och så älskar jag nystruken tvätt.
      Kram!

      Radera