och hit och dit går tankarna fortfarande. Och jag önskar att jag kunde få ett slut och ro igen. För livet har förändrats och jag måste hitta nya vägar, det är inte alltid så lätt. Och under alla omständigheter är det oändligt tidskrävande.
Jag saknar tiden då jag bara behövde att umgås med mina barn och fundera på mina manus. Det var alldeles nyss och det var strålande tider. Nu har manuset fått vila ännu en dag och det börjar kännas jobbigt i själen. Under min träning dök det dessutom upp en alldeles ny berättelse. Fyra karaktärer och en historia att berätta. Nu saknar jag bara tiden. Två manus väntar på att jobbas vidare på redan. Och så är det allt det andra.
I morgon måste jag bryta ner allt i ännu mindre bitar, för just nu känns det inte som om jag kommer någonstans med någonting. Det som kändes solklart igår känns fyllt av frågor utan svar idag. Fast man vet inte alltid hur det är med det förrän efteråt.
När jag skulle hämta barnen i skolan idag så var det kallt och jag undrade var min syrénlila lite tunnare scarf kunde ha hamnat under vintern, då jag insåg att det inte var min scarf alls som jag tänkte på utan den tillhör min huvudkaraktär i manus nummer två. Vilken lustig känsla det var att upptäcka hur otroligt nära man är sina huvudkaraktärer. Jag behöver verkligen få komma tillbaka till mina manus igen.
Så idag behöver jag lite härliga tankar om skrivandet även om de får mig att längta ännu mer efter orden.
Jag saknar tiden då jag bara behövde att umgås med mina barn och fundera på mina manus. Det var alldeles nyss och det var strålande tider. Nu har manuset fått vila ännu en dag och det börjar kännas jobbigt i själen. Under min träning dök det dessutom upp en alldeles ny berättelse. Fyra karaktärer och en historia att berätta. Nu saknar jag bara tiden. Två manus väntar på att jobbas vidare på redan. Och så är det allt det andra.
I morgon måste jag bryta ner allt i ännu mindre bitar, för just nu känns det inte som om jag kommer någonstans med någonting. Det som kändes solklart igår känns fyllt av frågor utan svar idag. Fast man vet inte alltid hur det är med det förrän efteråt.
När jag skulle hämta barnen i skolan idag så var det kallt och jag undrade var min syrénlila lite tunnare scarf kunde ha hamnat under vintern, då jag insåg att det inte var min scarf alls som jag tänkte på utan den tillhör min huvudkaraktär i manus nummer två. Vilken lustig känsla det var att upptäcka hur otroligt nära man är sina huvudkaraktärer. Jag behöver verkligen få komma tillbaka till mina manus igen.
Så idag behöver jag lite härliga tankar om skrivandet även om de får mig att längta ännu mer efter orden.
.jpg)
Alltid lika frustrerande när tiden inte räcker till. Hoppas att det blir mer tid mycket snart så att du får hänga med karaktärerna.
SvaraRaderaDet är det sannerligen, men det är också så livet ser ut då och då. Men nu längtar jag efter att få träffa mina karaktärer igen.
RaderaJag har visserligen tid att skriva, men känner mig ändå väldigt frustrerad. Tycker inte att jag räcker till någonstans.
SvaraRaderaFrustration är en otroligt jobbig känsla, särskilt när man inte vet riktigt varifrån den kommer eller hur man ska bli av med den. Hoppas du får hitta harmonin snart.
Raderalivets stig är snårig ibland... du kommer snart på rätt spår som leder dig rakt fram mot ditt mål!
SvaraRaderaSTOR KRAM!! Anna
Tack snälla du! Den är ju det, men också en del av livet, man får göra det bästa av varje del av det. Så länge man lever, är frisk och får ha sina nära och kära hos sig så är ju resten mest bonus.
RaderaKramar!
Jag hoppas att saker och ting kommer att lösa sig på allra bästa sätt för er och att du kommer till ro med tillvaron vännen. Och vad det gäller ditt skrivande så är det bara tuta och köra som gäller. Ibland blir det kanske inte i den takt vi önskar men det är så livet är och blir emellanåt. Jag tror på dig och ditt skrivande. Snart händer det och det är bara att fortsätta skriva och berätta alla de historier som behöver berättas.
SvaraRaderaVarm kram
Lotta
Tack gulliga du! Tiden är en undflyende varelse som vi ständigt tycks jaga. För mig är familjen nummer ett och skrivandet nummer två, därför blir det som det blir. Men jag måste skriva för att må bra, så det gäller att pussla så gott det går.
RaderaHoppas att det går bra för dig också med skrivandet.
Kramar!
Jag upplever också skrivandet som motigt just nu. Det känns svårt att hitta rätt i allt finputsande.
SvaraRaderaUndrar hur många av dina läsare som kommer få samma känsla som dig..."Var la jag nu min scarf". Kul!!
För mig är det inte skrivandet som är motigt utan en massa annat. Det gör att skrivandet får vänta som i sin tur gör att jag känner mig rastlös.
RaderaDet är märkligt hur man kan leva sig in i sina karaktärer så mycket att man blandar ihop deras och sina egna ägodelar. : ) Men det är också lite häftigt.
Tiden ja, den tycks aldrig riktigt räcka till. Förhoppningsvis finns den snart där så att du kan sätta dig ner och få allting på pränt.
SvaraRaderaHäftigt att du står så nära dina romanfigurer att du vill ta en scarf som är deras =)
Nej, tiden den är inte alltid så välvillig som man skulle önska. Men allt handlar ju om prioritering och med barn runt sig så kommer ju skrivandet inte alltid högst upp. Men efter barnen kommer skrivandet, så det ska nog gå bra ändå : )
RaderaDet var en mycket märklig känsla att blanda ihop min och min karaktärs ägodel : )