Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann

Jag har läst Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonas Jonasson. 

Den beskrivs såhär:

" Efter ett långt och synnerligen händelserikt liv hamnar Allan Karlsson på ett äldrehem han tänker ska bli hans sista anhalt på jorden. Problemet är bara att hälsan vägrar ge vika, och en dag bär det sig inte bättre än att det är dags för honom att fylla tresiffrigt.

Pompa och ståt vänta, med kommunalråd och lokaltidning på plats. Ett spektakel så oönskat av Allan att han i stället kliver ut genom fönstret. Därmed är han på rymmen från sitt eget födelsedagskalas. I hastigheten råkar Allan få med sig en väska som han bara skulle vakta ett slag och strax har han både tjuvar och poliser efter sig.

Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann handlar om en månadslång jakt genom Sverige på Allan och hans nyvunna vänner. Men boken är också en resa genom 1900-talet - den oändligt sorglöse Allan Karlssons livsresa.

Hur kommer det sig egentligen att Allan äter middag med blivande presidenten Truman? Och får lift med förre premiärministern Churchill? Och åker flodbåt med ordförande Maos unga hustru? Eller för den delen att han tillbringar flera månader med att vandra över Himalaya?

Trots att Allan är fullständigt ointresserad av politik och religion tycks han ha påverkat de flesta av det förra seklets stora händelser i världen. I hundra år gjorde Allan Karlsson världen osäker, bara genom att vara. Och nu är han lös igen."

Hundraåringen var en av de böcker som jag hade väldigt höga förväntningar på och därför drog mig för att läsa. Faktum är att jag av någon anledning trodde att jag inte skulle gilla den så mycket som andra verkade göra. Jag hade fel, jag älskar den. Det är en helt fantastisk historia med en fantasi som jag önskar att jag själv hade. Jag är dessutom väldigt förtjust i när man leker med händelser i historien och här görs det på ett helt sagolikt sätt. Hundraåringen är en helt underbar bok helt enkelt. Nu ser jag otroligt mycket fram emot att se filmen.

Boken börjar såhär:
"Man kan tycka att han kunde ha bestämt sig tidigare och att han kunde ha varit karl nog att meddela omgivningen om sitt beslut. Men Allan Karlsson hade aldrig grubblat för länge kring saker och ting."