När man väntar

så dyker det upp många tankar.

Jag tittade lite, bara på kul, hur lång tid det tog att få svar från förlagen förra gången. Det var allt från två månader till ett år. Det hjälpte mig inte alls. Däremot var det kul att titta lite närmare på favoritförlagen. Jag väntar fortfarande på deras svar.

Sedan har jag gått en powerwalk som avslutades med att köpa joggingbyxor till nästyngstingen till 70 % rea, vilket fynd. Sedan har jag tittat lite mer på webbshopmöjligheten. Köpt ett par skridskor till dottern och äldsta sonen fick en ny flieströja. Vi fikade lite också, jag, dottern och lillkillen. Mysigt! Maken och nästyngstingen var hos tandläkaren för efterkontroll angående tanden han slog i en stentrappa innan jul. Det såg bra ut som tur var.

Det jag däremot inte har gjort är redigerat. I morgon hoppas jag på en dag som är mindre upphackad och därmed också tid för redigering. Jag hade en sådan märklig dröm i natt och jag tänkte på hur mycket hjärnan jobbar på natten, borde den inte vila? Min borde det i alla fall : ) En bra berättelse som kommer till en under nattens timmar säger man förstås inte nej till. Fast det var inte den här, den var så splittrad och lite här och där. Det gick inte ens att förstå vad mitt inre försöker säga mig.

Här har jag hittat en mycket vacker historia som berättas med hjälp av lika vacker musik. Lite drömlikt faktiskt.

Jag ville verkligen inte

rensa bland mina gamla recept och annat småplock idag . Jag ville bara redigera den lilla tid som blir över mellan hämtningar av barn, egen powerwalk, dusch och matlagning. Men maken som fortfarande är i städtagen tyckte att det var en lysande idé. Han kunde rensa själv tyckte han i och för sig, men när han rensar blir det inget kvar. Man kan ju aldrig veta vilka guldkorn som gömmer sig bland recept och andra sparade saker. Jag sparar ju på inspiration och annat som kan vara bra att ha. Till exempel när man inreder, bakar, lagar mat eller skriver. Så lite sur och irriterad började jag ändå rensa. Det fanns faktiskt ett och annat guldkorn även om 90% åkte i papperskorgen. En artikel ur Privata Affärer som jag var med i när jag var 21 år. Det var min dåvarande arbetsplats, tidningen Bilsport, som presenterades. Lite, a walk on memory lane, får man väl säga. Det gjordes i samma veva som jag träffade maken. Tänk vad annorlunda livet såg ut då.

Sedan hittade jag den här texten som jag hade sparat.

Om jag fick leva ett liv till . . .

Om jag fick leva ett liv till, då skulle jag göra fler misstag nästa gång.
Jag skulle vilja koppla av mera och vara mjukare, jag skulle vilja vara dummare än jag varit på den här resan.
Jag skulle vilja ta saker och ting mindre allvarligt. Jag skulle vilja våga ta fler chanser, bestiga fler berg och simma i flera sjöar.
Jag skulle vilja äta mer glass och färre bönor.
Jag kommer kanske att ha flera verkliga bekymmer men jag skulle ha färre inbillade.

Ni förstår . . . jag är en sådan där människa som lever försiktigt och sunt timme efter timme, dag efter dag.
Oh, visst har jag haft mina fina stunder och om jag fick göra om det skulle jag försöka att ha bara stunder.
En stund efter en annan, istället för att leva så många år i förväg.

Jag har varit en sån där person som aldrig går någonstans utan termometer, varmvattenflaska, regnkappa och fallskärm.
Om jag fick leva en gång till skulle jag packa mindre i väskan.

Om jag fick leva en gång till skulle jag börja gå barfota tidigare om vårarna och fortsätta med det längre in på höstarna.
Jag skulle dansa mera, åka mera karusell och jag skulle plocka fler tusenskönor.
Dikt av Nadine Stair, 85 år, Louiseville, Kentucky.

Översättningen är inte min : ) men man förstår andemeningen i alla fall.

Det är onekligen något att tänka på. Hur vi lever våra liv. Det går så fort och vi har bara ett. Jag vill också leva i stunder. Goda, fina, minnesvärda, hissnande och ljuvliga stunder.

En award i vintermörkret

som faktiskt börjar ge vika mer och mer. Ljuset är på väg tillbaka! Det är jag extra tacksam över.

Jag fick den fina awarden av Ebba med bloggen Skrivarvisioner.

Motiveringen lyder såhär: För att du är den du är i min värld och för att du är nära genom cyberspace fastän att du är så långt borta geografiskt sätt. Det går inte en enda dag utan att jag kikar in hos dig för att få ta del av det du så oreserverat bjuder på. Jag vet att det är många, många som läser din blogg - men det känns ändå som om det är till mig.

En motivering som värmer ända in i hjärteroten och Ebba, du vet att jag känner precis samma sak för dig! : )

Eftersom jag tror på att låta ringarna på vattnet sprida sig så mycket och så långt det går, så skickar jag den här gånger awarden vidare till:

Valadonastories, för att hon bjuder på så många djupa funderingar och livsvisdom. Det är alltid lika spännande att titta in hos henne.

Min plats i solen, för att hon har en otrolig gåva, som gör att hon sprider glädje, visdom och skönhet i bloggvärlden, med kloka tankar, vackra bilder och ett varmt hjärta.

Fruntimmerslivet, för att hon med värme sprider kloka tankar och funderingar om allt och inget här i livet. Och så har hon en underbart vacker hund som får vara med på ett hörn här och där.

♥ ♥ ♥

Om att lära om

Dagens horoskop säger mig detta:

You’re a family-oriented sign, Cancer, which sometimes makes it hard to go your own way, no matter how much you want to. If you find yourself acting more in line with the way your family or close friends expect you to act, rather than seizing your independence and power, check yourself. Isn’t it time you stepped truly into yourself? Today, drop the expectations and the pressure, and just be. Love your family, but don’t let them run your life.

—The AstroTwins (Tali & Ophira Edut), Lifetime astrologers

Jag har alltid längtat någonstans. Velat se mer. Uppleva mer. Under många år mådde jag väldigt dåligt av att ha hittat kärleken i någon som jag ville leva hela livet tillsammans med, för att vi inte behövde eller ville riktigt samma saker. Jag var alltid rastlös och ville vidare, han var nöjd och lycklig där han var. Jag hade otroligt svårt att hantera det och undrade varför det skulle vara så svårt? Ibland kändes det som om det inte kunde bli bra hur jag än gjorde. Med ett fritt liv utan honom skulle jag vara olycklig. Ett liv i ofrihet med honom gjorde mig inte heller helt och hållet lycklig. Att ha allt och ändå inte. Att känna att man borde vara fullkomligt nöjd och ändå inte vara det. Visst var det bra för det mesta och vi hade väldigt roliga år med många resor innan barnen kom. Det var bara den där vardagen som spökade. Den som jag inte alls gillar. Den som på ett sätt, långsamt dödade min själ.

Precis som horoskopet säger så betyder familjen allt för mig. Utan den är jag inget. Men känslorna och all längtan inombords försvinner inte ändå. Jag har följt min familjs önskemål över mina egna, inte av tvång utan för att jag velat. Även om det har gjort ont i själen ibland. Till slut förstod maken, som fortfarande är the love of my life, min enorma längtan som alltid brusade inom mig, och vi tog oss bland annat iväg på ett helt underbart familjeäventyr. Vi bodde ett år på Mallorca och det blev på alla sätt mitt år. Som jag skrivit flera gånger förut så förändrades mitt liv helt under det året, jag hittade vägen till skrivandet och jag hittade tillbaka till mig själv. Nu gör jag mer saker för mig själv och mår tusen gånger bättre, även när jag måste vara stilla på samma plats länge. Ibland suger det till i äventyrsådran igen, men nu har jag så roligt var jag än är, så det gör inte ont i själen längre. Nu vet jag att vad jag än gör så blir det bra. Jag kan bara sätta mig ner och skriva på min berättelse så är jag lycklig! Jag behöver bara titta på min familj, så vet jag att tillsammans med dem så är jag alltid hemma.

Det blev ett både längre och djupare inlägg än jag hade tänkt mig idag. För det jag skulle skriva om var att småkillarnas basketträning går utmärkt och alla är imponerade över hur duktig och fokuserad lillkillen, som egentligen är för liten för att börja spela ännu, är. Det är så roligt! Den nya skolan fungerar redan utmärkt och det bästa betyget är barnens glädje och dottern som sa att hon var så lycklig för att hon nu går i en magiskt bra skola. Hon var i stort behov av större utmaningar. Även på kattfronten går det framåt och vi har några kullar på gång som kan innehålla just vårt lilla gosetroll. Det ser vi mycket fram emot.

Här är en bild på mamman till en av kullarna som liten, som jag har lånat här på deras hemsida:

Smått och gott en lördag

Lillkillen och jag skulle byta en jacka till en större storlek idag så vi åkte iväg till shoppingcentret. Då råkade jag springa på lite reaböcker och det är aldrig fel.

Den man älskar av Emily Giffin, en kärleksroman med humor och hög igenkänningsfaktor. Det låter väl lite mysigt. Fyrvaktaren av Camilla Läckberg, en författare som jag inte alls fastnat för innan, men jag har bara läst en av hennes böcker, så nu ger jag det ännu en chans. Varför gråter inte Emma av Magnus Wennerholm och Emma Jangestig, en bok som jag dragit mig för att läsa in i det längsta. Men har Emma behövt uppleva något så fruktansvärt så ska väl jag orka läsa hennes berättelse som hon vill berätta.

Lite nya tidningar blev det också. En alldeles ny och fräsch tidning som jag inte har sett förut.Woman har en framsida som drar ögonen till sig, så jag vill definitivt testa den. Man får passa på när det är kampanjpris för sedan blir den 20:- dyrare. Vi Läser, har jag velat köpa länge men den säljs inte överallt. Även denna har just nu ett kampanjpris och det passar mig utmärkt.

Då är det bara att frigöra lite tid för att läsa. Nattsömnen blev inte så bra då den stördes av ett gallstensanfall. Fy vad de är jobbiga! Första gången jag hade det var när jag var gravid med mitt första barn, sedan har det gått lite upp och ner med anfallen. Det var länge sedan sist, men nu har jag haft ett par ganska tätt. Man borde säkert ta bort dem, men jag och sjukhus är inte någon höjdare tillsammans, vi har aldrig varit bästisar om man säger så, så jag avvaktar nog ett tag till. Jag tror inte att det blir mycket läsa ikväll i alla fall, för jag behöver sova. Tidningarna kan jag bläddra i medan jag väntar på mina basketkillar när de tränar i morgon. Ett perfekt sätt att utnyttja den dyrbara tiden på : )

Om att vänta på svar

Ja, någon måste ju vara villig att se min brillians, så varför inte jag själv? Kanske behöver man kämpa med det för det mesta, men man måste  i alla fall försöka : ) Jag tror, jag tror, jag tror . . .



Idag är det precis 3 månader sedan jag skickade in mitt första manus till förlagen. Trots att det är svårt att vänta så måste jag erkänna att tiden har gått enormt fort. Man sitter och pillar och petar in i det sista, bestämmer sig till slut för att petandet måste få ett slut och skickar sedan ut sitt skötebarn för att granskas, bedömas och refuseras. Hoppet om ett enda ja, gör ändå resan värd all vånda, all väntan och all sorg när det ratas. För det finns hopp ända tills det allra sista förlaget säger nej. Hopp är mitt andra namn.

Tiden som man väntar, vad betyder den egentligen. Man väntar 3 veckor och får en refusering. Det känns som en snabb vända och förmodligen är inget eller väldigt lite läst. Jag vet inte hur många ja som kommer snabbt men jag antar att de är ganska få. Man väntar 2 månader och känner att det är en mellanperiod och man förväntar sig ingenting, men det är mycket möjligt att det dyker upp en och annan refusering. 3 månader går och den magiska gränsen för de flesta förlagens tidsram har gått och man börjar undra vad det betyder. Är det bra eller dåligt? Betyder det att manuset fortfarande ligger i en hög och väntar på sin tur? Betyder det kanske att det redan har blivit refuserat men någon ska ha tid att skriva och skicka refuseringsbrevet? Eller betyder det rentav att flera läser det och bedömer dess innehåll? Betyder det att någon faktiskt har läst och är intresserad?

Jag vet ju att det inte betyder någonting alls. Jag har fått en standardrefusering efter 1 år. Och ändå så kan man inte hindra tanken och hoppet om att någon funderar på att ge ut just min bok. Vilken värld jag har valt att leva i. Full av osäkerhet, tvivel och avvisande. Men det är den bästa av världar för mig. Jag vill leva i den. Jag till och med måste leva i den. För mellan allt det jobbiga finns allt det helt underbara. Ruset som drogen att skriva ger mig. Allt det magiska!

Nu är det fredag och musik och att dansa är min andra drog. Därför kör vi igång helgen med lite härlig dans. Jiiihaaa!!

Tankar om bokomslag

är kanske inte det första man har i min situation, men ibland så dyker det upp en tanke och det är alltid lite spännande.



Några lite häftiga varianter att tänka på, inte om utan när det blir dags!

Själv fick jag en idé som jag gillar, men jag tror kanske inte att den är genomförbar för den innehåller en bild på en kändis. Som jag sagt förut, så har en kändis en ganska så stor roll i min andra bok. Får man använda bilder på vem som helst? Jag har ingen aning. Jag såg på Malou igår där en konstnär målar kändisar i annorlunda situationer. Lite kul och han ska ha en utställning med dem. Det verkar i alla fall vara tillåtet att måla avbilder av kändisar. Det är ändå lite kul att tänka på ibland. Kanske hjälper det att visualisera framsidan av boken för att lyckas, vad vet jag? Det kan vara värt att prova i alla fall :)

Tid och brainwave massage

är något jag behöver just nu! Det känns som om min kropp är uppe i alldeles för högt varv. Jag försöker att få tid för allt. Samtidigt har maken fått för sig att det är dags för storstädning. Det gör mig smått galen. Jag har fullt upp med allt annat just nu. Inte för att det inte behövs, för det gör det verkligen, men jag behöver både välja och välja bort en hel del just nu. Man måste få fokusera lite ibland. Just nu har jag redigeringen av mitt andra manus och webbshoppen i mina tankar. Sedan är det allt runt barnen och huset som liksom alltid finns där.



Nej, maken får nog pyssla med städningen själv en stund till, för jag behöver ta mig tid för att färdigställa mina projekt just nu. Jag får fortsätta jobba bland mina högar av papper och drivor av kläder. Det ska nog gå!

För trötta människor rekommenderar jag brainwave massage. Jag provade den alldeles nyss och wow vilken känsla. På med hörlurarna, blunda och låt hjärnan och kroppen njuta i tio väl investerade minuter.

My

Jag har läst My av Desirée Fredlund. Desirée tog ett helt nytt, djärvt grepp som egenutgivare och skickade ut 200 gratisex av sina böcker till familj, vänner, bloggvänner och kanske några till. Jag beundrar Desirée enormt mycket för hennes energi, mod, värme och styrka. Hennes My hade levt tillsammans med både henne och många av oss andra under en lång, tid innan Desirée bestämde sig för att publicera den själv.

My är ett naturbarn som sällan ser några hinder på sin väg. My som levt ett spännande liv utomlands kommer hem till Sverige för att bygga sig ett tryggt och ett lite mer vanligt liv. Problemet är att hon inte är vanlig, så hon fortsätter att leva på det sätt som hon vet är rätt för henne. Hennes liv är färgstarkt och yvigt. Hon gör allt hon gör med stor passion. Ganska snart blir hon kär i en polis, vilket inte blir helt lätt, eftersom de träffas när My blir gripen av honom. Fortsättningen på deras historia blir minst lika dramatisk för det nykära paret. Mys visdom och kunskaper om örter blir till stor hjälp för henne, när hon bestämmer sig för att hjälpa människor med lite speciella problem.

My är avväpnande och lätt att tycka om. Hon går sin egen väg och vågar ta stora bett av det goda livet. Ibland är hon såklart lite väl naiv och den inneboende Kittyfiguren får tar över en stund. Det är också vad som gör henne så charmig. My har många likheter med Desirée och jag kan tänka mig att hon levt ut en del hämningar i boken, som vi människor som inte lever i böcker har blivit påtvingade. Det tycker jag är härligt!

Grattis Desirée! Jag önskar dig all lycka och att du säljer väldigt, väldigt många böcker!

Crazy days

Det har varit en helt galen dag. Maken och jag har sovit lite för lite i natt eftersom en granne behövde någon att prata med sent i går kväll. Det gör vi så gärna, men lite trötta har vi allt varit idag.

Vi har hastigt och lustigt bytt skola för två av våra barn. Tanken har funnits länge på grund av flera olika anledningar, bland annat ett oändligt strulande med lärare. Nu bestämde vi oss för att det var dags att göra något så fort som möjligt. Så dottern provade den nya skola i fredags och det blev en mycket positiv känsla för henne. Vi bestämde oss på eftermiddagen och startade flytten mellan skolorna. Hon gick i sin gamla skola igår, sa hej då och packade ihop sina saker. Började sin ny skola idag och är redan nöjd över vårt gemensamma beslut. Perfekt! Samtidigt visade det sig att det hade dykt upp en plats i ettan också så den bestämde vi oss för att ta när vi fick chansen. Igår när sonen skulle hämtas fick han veta att det var dags att säga hej då till sina klasskompisarna och sin fröken. Som den mest overkligt trygga och lättsamma kille han är, så tyckte han att det var helt ok. Vi hade pratat lite om att vi skulle byta skola förut, så det kom inte helt ur det blå som tur var. Han började i sin nya klass idag och han hade tre kompisar redan i den nya klassen, så det gick hur bra som helst. Det var ganska rejält pirrigt i magen både igår kväll och i morse, både för barn och föräldrar. Därför var vi också med i skolan både maken och jag i morse, i fall de skulle behöva oss. Vi stannade i en kvart ungefär och sedan var båda barnen redo att låta oss gå. De är glada och lyckliga och vi föräldrar ser fram emot en skola som är lugn och harmonisk för barnen. Och vi hoppas att de får ha kvar sina fröknar länge för att skapa kontinuitet.

Till slut fick jag lite ro att sätta mig vid datorn igen och jag bestämde mig snabbt för att det var dags att sluta förhala.



Därför har jag börjat läsa igenom och redigera mitt andra manus igen. Det känns riktigt bra. Jag måste koncentrera mig mer och göra en sak i taget och inte låta huvudet fyllas av måsten och sedan bli så överväldigad att det är svårt att göra någonting. Nu ska jag läsa igenom mitt andra manus helt och hållet och sedan ska jag skicka iväg det. Nu är det slut på procrastinating!

Lite skrivtips brukar alltid göra mig inspirerad.

Om jag inte kände

min lillkille väldigt bra, så skulle jag bli lite orolig!

Det är väldigt mycket svart. Han gillar blått också och han har tryckt hjärtan med potatisstämplar. Jag tror att han tycker att svart är väldigt coolt! :)

Här har lillkillen målat den delen som är till vänster ?! Den till höger har nästyngstingen målat! Han är en lättsam och go kille i alla lägen. Trygg som få och snäll och gullig. Men det är ju lillkillen också, han älskar att kramas och pussas och han kommer gärna fram till mig lite då och då, bara för att han vill säga att han älskar mig och kramas lite. Den sidan av honom kommer inte riktigt fram i hans teckning kan man väl säga :)

One Lovely Blog Award

Denna helt underbara och fantastiska bloggsfär ger mig ständigt glädje och värme. Jag vet faktiskt inte hur jag skulle klara mig utan den, nu när jag väl fått tillträde till den. Jag fick en underbart fin award av Joannas Universum med fina motiveringen: du har fått mina ögon att tåras flera gånger och faktiskt även av glädje. Du skriver så varmt och fint att det känns som om vi träffats flera gånger. Varför har vi inte det?
Tack gulligaste Joanna, det känns verkligen som om vi känner varandra så väl, trots att vi aldrig har träffats "på riktigt". Jag är säker på att vi kommer att göra det alldeles snart! :)

Det är så otorligt svårt att välja några att skicka awarden vidare till. Bloggsfären är full av inspirerande bloggare, men den här gången skickar jag dem vidare till:

Lovable, för att hon har en sådan fantastiskt fin blogg, fylld med flärd, vackra kläder och en värld fylld av ord. Jag älskar hennes blandning av skrivande, mystik, astrologi och prasslande tyger.

Alla har en bok inom sig, för att hon är så fantastisk generös med tips om skrivande. Vi får följa hennes liv och skrivande med både humor och allvar. Hon var den första som hjälpte mig att våga tro på att jag kanske kunde skriva trots allt. Och så skriver hon otroligt spännande och bra böcker.

Pennelina, för att hon är en fantastisk kvinna. Trots oändliga motgångar och svårigheter så ser hon alltid (nästan) livet från den goda sidan. Och hon peppar med sina underbara kommentarer som alltid får mig att bli varm i själen.

Ord, idéer och inspiration, för att hon delar sin skrivande värld med oss. Den innehåller både hennes dagjobb och hennes skrivande vid sidan om. Hon är fylld av inspiration som jag gärna läser om och tar åt mig av. Nu blir hon utgiven med sin barnbok under året. Härligt!

Blås på, Märta, för att jag alltid blir glad när jag läser hennes blogg. Nästan, för ibland händer det saker i livet som inte är så roliga också. Hennes humor är förlösande och hon bjuder på sig själv på ett varmt och fint sätt. Och så har hon en stor gosig nallebjörn till hund, som också får visa upp sig ibland.

Tårfyllt och utlottningen klar

Den 18 januari hade jag mitt 2-åriga bloggjubileum. Dagen till ära lottade jag ut ett armband. Jag undrade också vad ni tycker om att läsa på min blogg och vad ni vill läsa mer av. Era svar fick mig oväntat att börja gråta en skvätt. Vilka fina ord jag fick ta del av. Orden som fick mig på fall finns här. Ni verkar gilla det jag skriver och att det är spretigt. Det i texten som är jag, blandningen av skrivartankar och en massa andra tankar. Det känns riktigt bra och mitt hjärta är fyllt av värme och sprittande glädje.  ♥ ♥ ♥ 

Tack ännu en gång för att ni finns och att jag får dela min värld med er!

Trots att jag önskar att jag fick ge er alla en fin vinst idag, så var det ett armband som jag lottade ut den här gången. Vinnaren i utlottningen blev :

Jag och lillkillen som tog upp den vinnande lotten önskar Författarvisionären Ebba ett stort GRATTIS!
Armbandet kommer med posten och vi hoppas att du kommer att tycka om det.

Utmaning

Jag blev utmanad av Life is like a box of chocolates. Man ska fylla i en lista som innehåller frågor om en själv. Jag tycker att det är kul att läsa sådana, för då får man veta lite mer om människorna bakom bloggarna. Here goes!

1. Vad gjorde du för 10 år sedan? 
Vi hade precis flyttat från Uppsala till Skåne. Vi ville ha lite utmaning och lite nytt i våra liv, så vi bestämde oss för att flytta innan barnen skulle börja i skolan. Två barn hade kommit till oss då och vi hade ingen aning om att det skulle sluta med fyra :) Vi kände inte en enda själ och vi började helt och hållet om på nytt. Det var så spännande och vi har inte ångrat det en sekund.

2. Vad gjorde du för 1 år sedan?
Då satt jag väntade på respons på mitt första manus, för första gången. Nu gör jag samma sak, när det manuset blivit ganska ordentligt redigerat. Jag hoppas såklart på bättre lycka denna gång.

3. Fem snacks du gilla:
Choklad
Cashewnötter, helst chilli/lime
Chips, gärna salt & vinegar
Popcorn
Honungsrostade jordnötter

4. Fem sånger du kan hela texten till:
Förutom barnsånger så är jag väldigt dålig på hela texter. Jag kan lite här och där i ganska så många och så refränger såklart. Men en hel sång vet jag inte om jag kan någon.

5. Fem saker du skulle göra om du var mångmiljonär:
Förutom att skänka mycket pengar till välgörenhet, för det vill jag verkligen göra mer, så är det:
Köpa ett fantastiskt hus på Mallorca
Tokrenovera det hus vi bor i + bygga en kombinerad inom- och utomhus pool
Resa så mycket jag orkar
Köpa en lyxig Carpe Diem säng.

6. Fem dåliga vanor:
Biter på naglarna.
Tjatar för mycket på barnen.
Dålig på att bena upp och jobba effektivt.
Samlar på för mycket onödiga saker.
Fastnar för ofta vid datorn för länge, det är en onödig tidsslukare.

7. Fem saker du gillar att göra:
Vara tillsammans med familjen.
Skriva böcker
Resa
Läsa
Dansa

8. Kläder som du aldrig skulle klä dig i eller köpa:
Onepiece
Foppatofflor
Slips
Skor som ser ut som herrmodell
Stora tantklänningar

9. Fem favoritleksaker:
Datorn, den är en nödvändighet. Både att skriva manus och att söka information. Allt finns i cyberspace.
Mobilen, googla och titta på bloggar, fast bara när jag inte kommer åt datorn.
Bilen, jag gillar att köra bil. Men bara när maken inte är med, han påpekar allt och jag blir bara  irriterad.
Tv:n är toppen. Jag gillar att se på allt möjligt.
Spotify är en nödvändighet för att lyssna på underbar musik. Både på kul och när jag skriver. Fast det är ingen sak förstås, men jag tar det i alla fall.

10. 10 personer jag vill se göra den här utmaningen:
Joannas universum
Malins blogg
Monika Häägg
Channal
Ord, idéer och inspiration
Susanne Boll
Lovable
Skrivarvisioner
Ninas skrivarlya
Livet och vardagen

Om ni har lust och inte redan gjort den och jag har missat det förstås.

Bilden är lånad från nätet.

You should be dancing

det är fredag och vi får inte glömma att dansa. Trots att tiden går så fort att det absolut inte går att hänga med just nu, så är det bara att inse att ännu en vecka har gått.

Det är så mycket nu att jag skulle behöva använda nätterna också. Vi har gjort ännu ett skolbesök i förmiddags, sedan har jag försökt jobba med en webbsida. Jeeez vilken tid det tar när man inte alls vet hur det fungerar. Fast det är roligt och då går det alltid bra, förutom att tiden bara flyger iväg. Tvätthögen hann växa till sig ännu lite mer när tvättmaskinen gick sönder och strykhögen väntar tålmodigt på sin tid. Tiden måste delas upp i så många bitar att man blir aningen splittrad.

Nu ska jag samla ihop mig igen och ha en riktigt mysig kväll med familjen. Men först ska jag dansa. You should be dancing too!

En snabbis

borde man kanske inte använda som namn på ett inlägg. Man vet inte vem som söker på det. Jag gör det i alla fall, det kan ju ses som ett experiment :)

Ibland känns det precis så, man jobbar på och tiden räcker inte alls till, men man ser liksom inget resultat. Det är inget som blir riktigt färdigt. Idag har jag funderat lite mer på webbshoppen och ett namn på den. Sökt fler produkter att sälja och mailat dem som säljer dem. Fått veta att "vår" kattunge är reserverad redan, vilket innebär stor sorg här hemma. Varit på Ikea och handlat en liten stege så att småkillarna ska nå upp bättre överallt i köket. Varit på Net-on-net och köpt färg till skrivaren. Burit tillsammans med maken, en idiottung tvättmaskin upp för entrétrappan så att den inte skulle bli blöt utomhus. Sådant hjälper de inte till med längre, det ställer den bara vid tomtgränsen. Was up with that!!! Varit på öppet hus i de äldre barnens skola. Och nu kommer det till snabbisen, som är att göra ett inlägg! Slutligen ska jag försöka få i mig lite kycklingsallad och slappa en stund framför tv:n. Sedan ska det bli riktigt skönt att få sova.

Time flies och två år har redan gått

Det är två år sedan jag nyfiket startade min blogg, bara för att se hur den skulle kunna se ut. Det kändes lite läskigt att finnas ute i cyberspace för vem som helst att läsa. Först visste jag inte riktigt vad jag skulle skriva om. Jag ville att det skulle vara min egen plats i tillvaron och därför är det nästan ingen in real life som känner till bloggen. Jag skrev till slut mer och mer om att skriva, vilket har blivit vad bloggen i huvudsak handlar om. Men jag gillar det spretiga och jag vill ha omväxling, så hos mig brukar det spreta rätt så ordentligt.

Jag har tack vare bloggen vågat ta alla steg som det innebär att skriva innehåller. Jag började skriva på min första bok innan jag startade bloggen men fick självförtroendet att färdigställa den bland alla underbara bloggar som jag själv följer. Nu har jag plötsligt skrivit två vuxen böcker och en barnbok. Jag har hittat en stor passion i skrivandet som jag aldrig mer kommer att överge. Jag ska bli utgiven, på ett eller annat sätt. Jag vill verkligen att alla de som varit med på min fantastiska skrivresa, ska få läsa resultatet av den. Att skriva har blivit en nödvändighet och jag längtar ständigt efter mer skrivtid.

Jag skulle inte tycka att det var så fantastiskt roligt att blogga utan er. Ni ger mig bränsle att alltid ta mig vidare. Att fortsätta följa mina drömmar. Därför tänker jag ha en utlottning dagen till ära. Den här gången tänker jag lotta ut ett Swarowski armband. Skriv en kommentar här hos mig och berätta vad du tycker är roligast att läsa om här på min blogg och vad du skulle vilja läsa mer om. Jag drar en vinnare på söndag (22/1) klockan 12.00.

Lycka till och tack för allt stöd, all uppmuntran, alla vackra tankar och för att ni bara finns ♥ ♥ ♥

Tidsslukaren

har bestämt sig för att stanna kvar i mitt liv just nu. Time flies.

Tre av barnen provar lite olika sporter just nu så vi flänger runt  mellan de olika aktiviteterna. Det är riktigt roligt, men tidskrävande. Dottern har provat capoerira i dag. Det ser så roligt ut och om jag varit lite yngre och hade haft lite mer tid för mig själv, så skulle jag vilja hålla på med det.

Till slut kanske jag också hade kunnat göra såhär :) Imorgon blir det jiu jitsu och kanske karate. Torsdag kör de capoeira igen. Sedan finns det önskemål om att testa dans i helgen. På torsdag är det öppet hus på de äldsta barnens skola. Men fredagen är ledig.

Idag har jag jobbat lite med förberedelserna till den möjliga webbshoppen. Allt tar sådan tid och det känns som om man inte får något gjort eftersom allt handlar om att samla information, så det är ju inget som syns. Jag väntar på svar ifrån några företag. Det är deras produkter jag vill sälja och jag vill såklart veta om det kommer att fungera.

Läsandet har fastnat i tanken och jag har bestämt mig för att skriva ut igen, för att kunna läsa på kvällarna och när jag ändå inte kan göra något annat. Jag måste optimera tiden jag har på absolut bästa sätt.

Man ska inte ropa hej

innan man är över ån.

Det är något som inte känns riktigt bra inom mig. Harmonin som jag oftast känner vill inte riktigt infinna sig. Tusen små vardagliga saker som måste göras bygger berg framför mig, som känns omöjliga att ta sig över. Jag vet ju precis hur man gör och ändå är det något som hindrar mig.

Vardagen är fylld av måsten som inte alltid är roliga. Jag väntar på flera svar och det gör mig otålig. Jag har bestämt mig för att läsa igenom mitt andra manus en sista gång, men jag kommer inte igång på grund av allt det andra. Jag längtar till Mallorca. Jag längtar efter värme och vårens alla färger. Och framför allt annat längtar jag efter att skriva igen. Jag tror att det är det som tynger mig mest. Jag behöver skriva. Jag måste få skriva.

Bilderna är lånade från nätet.

Lika fort

som det blev helg, så var den över igen!

Småkillarna har testat basket i en annan klubb idag. Vi ska se vilken som passar lillkillen bäst. Han är ju lite yngre än de andra är, så det känns viktigt att det blir bra. Tränaren var imponerad över hur duktiga de var. Det är kul för dem att få höra.

I morgon är det måndag och det känns väldigt bra. Jag har en hel del att ta tag i nu efter min viloperiod. Mitt i allt annat gick tvättmaskinen sönder och det är en smärre katastrof i en familj på sex stycken. Så nu ska vi välja en ny tvättmaskin, hur lätt är det på en skala? Inte alls kan jag säga, det finns hur mycket olika maskiner som helst. Nåja, det är ju ett i-lands problem om något. Bara den kan tvätta rent och sväljer många kilo tvätt så ska det nog gå bra. Dessutom är jag fylld av energi nu och beredd att ta tag i livets alla svårigheter och möjligheter igen.



Söndagar är ljuvliga. Oftast har man inget vettigt att göra, så man kan spendera den lite som man vill. Men jag gillar ändå måndagar. Då är allt möjligt igen!

Basket och födelsedagsfest

Mina småkillar har äntligen fått börja spela basket. Lillkillen var nog egentligen lite för liten, men han får kompensera i energi och passion, vad han saknar i ålder :) Tränarkillarna tyckte att han var så söt när han kämpade på. Han är verkligen duktig för sin ålder. Och älskar att spela basket. Passion kan ta en långt, väldigt långt. Passion och djävlaranamma!



Nu är det fest för min mamma som fyller år idag!

In med något nytt

på bloggen idag. Nytt, ljust och med härliga vårkänslor. Våren är ju snart här!

Jodå, mina lugna dagar fortsätter. Man kan ju bli beroende, så snart måste jag nog ta tag i mig själv och komma igång igen. Jag har i alla fall shoppat lite på rean i det stora shoppingcentret. Jag älskar rea. Det blev kläder till barnen, två handdukar från Lexington, en snygg handväska från Desiqual och två Gant tröjor till mig. Lite lycka ger det faktiskt att få shoppa. Särskilt när det är rea.

Det är fredag!? Hjälp vad fort veckan gick. Det är dags att dansa så nu kör vi igång helgen. Let´s slowdance in the rain!

Tre fina awards

Jag har fått inte mindre än tre fina awards. En av Drömmar, lögner och bokmanus som har två härliga bloggar om skrivande och annat. Vi delar drömmen och kampen om den. Sedan fick jag en av Ninas skrivarlya som kämpar precis som jag med skrivandets våndor men också eufori, med motiveringen, för att vi delar samma längtan efter Spanien och ett bokkontrakt. Sist men inte minst fick jag precis en av Lovable som har den mest underbara bloggen där hon blandar fantastiska brudklänningsdrömmar med skrivdrömmar, med motiveringen till mig och Nina, för att vi tre när drömmen om ett liv i Spanien med våra bästsäljare i handen. Snart, snart ska vi sitta på en solig balkong med utsikt över havet och prata skrivupplevelser! Olé!

Det är klart vi ska Lovable!

Till Awarden hör en uppgift. Liebster är ett tyskt ord som betyder "käraste"och utnämningen ges endast till bloggar med färre än 200 följare/prenumeranter . När man får utmärkelsen ska man göra följande:

Tacka den som gett dig utmärkelsen och länka.
Skriv ner de 5 bloggar man vill lämna awarden vidare till och låta dom veta det genom att lämna en kommentar hos dem.
Till sist hoppas man att dom utvalda vill lämna utmärkelsen vidare...

Så kommer det svåra att välja fem av alla underbara bloggar jag följer. Den här gången skickar jag awarden vidare till:

Eva Swedwnmarks Värld för att hon alltid skriver otroligt intressant och nära om att skriva, om att vara kvinna, om att vara människa och vikten av familjen.

Channal för att hon blandar sina fina texter med underbara bilder och färger. Hon lyser upp mina dagar.

Susanne Boll för att hon delar med sig, både av sitt liv med sin fina familj, och skrivandet på ett så härligt sätt.

Västgötskan för att hon blandar humor och allvar på ett härligt sätt. Hos henne kan man lika gärna få skratta som gråta. Eller helt enkelt få något att fundera över.

Ord, idéer och inspiration för att hon just inspirerar. Hon delar drömmen och kampen med mig om att bli utgiven en dag.

Lite överallt

är mina tankar idag.

Tröttheten håller på att försvinna, men det känns skönt att bara vara just nu. Mitt andra manus väntar på avfärd eller en sista genomläsning. Jag låter de tankarna gro en stund till.

Jag har funderat länge på att starta en webbshop och idag har jag faktiskt tagit tag i det lite mer på riktigt. Det är mycket som ska fungera men det är väldigt roligt. Jag hoppas att det kan bli något av det.

Dessutom börjar familjen, till större del av den i alla fall, bli lite sugen på ett husdjur. Själv hade jag en katt för många år sedan, innan barnen kom till oss. Det var en underbar Chinchilla perser. Nu är det vad vi kikar lite på och en liten kull som föddes den 2 januari är mycket intressant. Dottern räknar dagarna tills de kan flytta ifrån sin mamma. Tyvärr finns det redan intresse från annat håll, så det gäller att inte tveka allt för länge. Samtidigt har vi inte bestämt oss helt eftersom jag fortfarande hoppas kunna återvända till Mallorca under en period till. Om det kommer att fungera vet vi inte ännu, så det känns svårt att ta beslut just nu. Vem kan motstå ett face som detta? En gulligare eller mer bedårande liten varelse får man väl leta efter.

Bilden är lånad från nätet och är inte "vår" kisse, fast en av samma sort.

Dreaming away

en dag som denna!

Trots att dagen bjöd på sol så är jag fortfarande trött. Men jag känner att tröttheten så smått börjar ge vika. Ännu en dag i släpandets tecken. Inget vettigt gjort men jag tror att det är lika bra att kapitulera för att kraften ska komma tillbaka snabbare. Så jag tar det lugnt. Väldigt lugnt. Löjligt lugnt faktiskt.

Jag drömmer mig bort till en annan tid. Inte så långt bort, men samtidigt ett helt liv bort. Vårt år på Mallorca som var ett av de viktigaste året i mitt liv. Där hittade jag tillbaka till mig själv. Hittade min inre harmoni och började skriva. Där är min själ lycklig. Nu har jag bilderna kvar och allt underbart som vi fick uppleva där finns alltid djupt inne i mitt hjärta. Jag hoppas få uppleva det en gång till. Trying to follow my dreams!

Våra ljuvliga kvällar på vår balkong i värmen när barnen lagt sig.

Palmas trånga gränder med dess alldeles speciella doft av Medelhav, sten och historia.

Underbara solnedgångar som kunde avnjutas ute på vår balkong.

Våren och blommorna kom också till Mallorca.

En av en oändlig mängd sagolika stränder.

Och en till.

Hur kan man vara annat än lycklig här?

En äng fylld med vårblommor.

Havet som alltid finns nära.

En av Palmas underbara bakgårdar.

Till och med båtarna är oändligt vackra. Och stora.

Färgerna. Utsikterna. Här får själen ro.

Kan man bo vackrare än såhär?

Apelsiner som växer mitt inne i Palma.

Underbara vackra gamla hus.