Om att lära om

Dagens horoskop säger mig detta:

You’re a family-oriented sign, Cancer, which sometimes makes it hard to go your own way, no matter how much you want to. If you find yourself acting more in line with the way your family or close friends expect you to act, rather than seizing your independence and power, check yourself. Isn’t it time you stepped truly into yourself? Today, drop the expectations and the pressure, and just be. Love your family, but don’t let them run your life.

—The AstroTwins (Tali & Ophira Edut), Lifetime astrologers

Jag har alltid längtat någonstans. Velat se mer. Uppleva mer. Under många år mådde jag väldigt dåligt av att ha hittat kärleken i någon som jag ville leva hela livet tillsammans med, för att vi inte behövde eller ville riktigt samma saker. Jag var alltid rastlös och ville vidare, han var nöjd och lycklig där han var. Jag hade otroligt svårt att hantera det och undrade varför det skulle vara så svårt? Ibland kändes det som om det inte kunde bli bra hur jag än gjorde. Med ett fritt liv utan honom skulle jag vara olycklig. Ett liv i ofrihet med honom gjorde mig inte heller helt och hållet lycklig. Att ha allt och ändå inte. Att känna att man borde vara fullkomligt nöjd och ändå inte vara det. Visst var det bra för det mesta och vi hade väldigt roliga år med många resor innan barnen kom. Det var bara den där vardagen som spökade. Den som jag inte alls gillar. Den som på ett sätt, långsamt dödade min själ.

Precis som horoskopet säger så betyder familjen allt för mig. Utan den är jag inget. Men känslorna och all längtan inombords försvinner inte ändå. Jag har följt min familjs önskemål över mina egna, inte av tvång utan för att jag velat. Även om det har gjort ont i själen ibland. Till slut förstod maken, som fortfarande är the love of my life, min enorma längtan som alltid brusade inom mig, och vi tog oss bland annat iväg på ett helt underbart familjeäventyr. Vi bodde ett år på Mallorca och det blev på alla sätt mitt år. Som jag skrivit flera gånger förut så förändrades mitt liv helt under det året, jag hittade vägen till skrivandet och jag hittade tillbaka till mig själv. Nu gör jag mer saker för mig själv och mår tusen gånger bättre, även när jag måste vara stilla på samma plats länge. Ibland suger det till i äventyrsådran igen, men nu har jag så roligt var jag än är, så det gör inte ont i själen längre. Nu vet jag att vad jag än gör så blir det bra. Jag kan bara sätta mig ner och skriva på min berättelse så är jag lycklig! Jag behöver bara titta på min familj, så vet jag att tillsammans med dem så är jag alltid hemma.

Det blev ett både längre och djupare inlägg än jag hade tänkt mig idag. För det jag skulle skriva om var att småkillarnas basketträning går utmärkt och alla är imponerade över hur duktig och fokuserad lillkillen, som egentligen är för liten för att börja spela ännu, är. Det är så roligt! Den nya skolan fungerar redan utmärkt och det bästa betyget är barnens glädje och dottern som sa att hon var så lycklig för att hon nu går i en magiskt bra skola. Hon var i stort behov av större utmaningar. Även på kattfronten går det framåt och vi har några kullar på gång som kan innehålla just vårt lilla gosetroll. Det ser vi mycket fram emot.

Här är en bild på mamman till en av kullarna som liten, som jag har lånat här på deras hemsida: