Ord är bara ord ända tills någon läser dem.
Gästerna har åkt och jag har suttit länge med mitt följebrev och mitt andra manus. Nu är det ett petande utan like. Följebrevet börjar nog få sin slutliga form. Manuset ska se prydligt ut och vara lättläst. Och utan att det går att hindra det så kommer alla tvivel och surrar runt mig som en objuden otrevlig gäst igen. Är det verkligen helt är färdigt? Går det verkligen inte att göra det lite bättre? Huvudet är överfullt av tankar och eventuella nya möjligheter. Nya ord, fler ord, andra ord? Jag vet att det hör till och jag vet att jag måste komma till ett avslut. Tankarna måste bara på stilla sig en aning först. Måste få förvisa sig om att det måste vara tillräckligt bra någon gång. Måste få känna att den tiden verkligen har kommit. Tills dess petar jag vidare. Ändrar på det uppenbara. Hittar ännu ett stavfel som missats. Förfinar och putsar. Men snart så. Det är nära nu!
Hej!
SvaraRaderaMen VAD produktiv du är. Har inte vart här inne på ett tag... Men vilken skrivarglöd du har, underbart! :-)
Mitt skrivande fastnade ngn stans mellan sjukt barn (sjukt i flera mån) och gravi.diabetes mm... Lite mkt sjukdom just nu helt enkelt,
Men, ett stort lycka till, till dig!!!
"Stilla sig" är ett så vackert uttryck tycker jag. Har du med det någonstans i ditt manus? Jag har det inte dumt nog - kanske ska kolla om det går att peta in någonstans.
SvaraRaderaTror att ditt petande och pillande bland orden kommer att löna sig i slutändan. Du kommer säkert känna om du behöver låta manuset jäsa ett tag till i en undanskymd vrå någonstans - eller om det är färdigjäst och klart för att bakas ut ... ja, när den dagen kommer. Nu har du ju viss erfarenhet, eller hur?
Du är en kämpemänniska och du går mot seger det är jag övertygad om:-) Kör på bara!
Kramar
Caroline:
SvaraRaderaTack snälla du!
Det kan nog verka så, men jag har skrivit på den här boken i ett år nu. Skrivarglöd kan jag dock hålla med om, jag älskar att skriva :)
Vad tråkigt med alla sjukdomar, jag hoppas verkligen att det vänder nu och att allt bara blir bättre :)
Ebba:
Tack gulliga du!
Det är vackert! Jag tror inte heller att jag har med det uttrycket i något av mina manus. Det är synd för det är målande.
Pillas och petas ska det ju göras i en fas eller annan. Allt man gör nu, tar en lite närmare ett färdigt resultat. Jag jobbar vidare tills vidare :) Lite erfarenhet har jag ju faktiskt nu och det känns väldigt bra. Seger är det enda ord som fungerar för mig :)
Kramar!
Jag förstår dig! Det är svårt att släppa något man jobbat så länge på :)
SvaraRaderaHur skulle en baksidestext för manus 2 se ut? Nyfiken ...
SvaraRaderaJag är imponerad! Ett år är snabbt i mina mått mätta. Min tog typ åtta...
SvaraRaderamaila över det så kan jag titta på det om du vill. jag har fått hjälp att göra mina av etablerade författare :)
SvaraRaderajag håller med om att det kanske är bra att låta den vila lite innan du bestämmer dess öde, kanske kommer du på mer att ändra under tiden? När man får lite distans till sitt manus brukar saker och ting pluppa upp i huvudet. :)
SvaraRaderaTrillingnöten:
SvaraRaderaJag tror numera att ett visst tvivel hör till :)
Annika:
Det borde jag definitivt kunna ha med i ett inlägg. Jag ska försöka fatta mod till det :)
Duktiga tjejen:
Jag tror att olika manus tar olika lång tid, beroende på innehållet. Åtta år är otroligt imponerande.
Malin:
Tack underbara du!
Kati:
Det har ju vilat en del så det borde inte behöva vila mer, men det är ju å andra sidan ingen brådska :) Det är bara tvivel som dyker upp när det verkligen gäller. Eftertanke är aldrig fel!
Kort, rent, innehållsrikt. Inga färger, inga konstiga typsnitt och bilder. Max ett A4. Ett par rader om dig själv, bara nödvändig fakta och om du blivit publ förut. Sedan vad det är för sorts manus och vad det handlar om. Kort. Tänk baksidetext. Lockande. Du ska få dem att förstå att du har något nytt och speciellt... Maila igen om du har frågor så ska jag göra så gott jag kan för att svara på dem.
SvaraRadera