.

.

fredag 27 januari 2012

Om att vänta på svar


Ja, någon måste ju vara villig att se min brillians, så varför inte jag själv? Kanske behöver man kämpa med det för det mesta, men man måste  i alla fall försöka : ) Jag tror, jag tror, jag tror . . .



Idag är det precis 3 månader sedan jag skickade in mitt första manus till förlagen. Trots att det är svårt att vänta så måste jag erkänna att tiden har gått enormt fort. Man sitter och pillar och petar in i det sista, bestämmer sig till slut för att petandet måste få ett slut och skickar sedan ut sitt skötebarn för att granskas, bedömas och refuseras. Hoppet om ett enda ja, gör ändå resan värd all vånda, all väntan och all sorg när det ratas. För det finns hopp ända tills det allra sista förlaget säger nej. Hopp är mitt andra namn.

Tiden som man väntar, vad betyder den egentligen. Man väntar 3 veckor och får en refusering. Det känns som en snabb vända och förmodligen är inget eller väldigt lite läst. Jag vet inte hur många ja som kommer snabbt men jag antar att de är ganska få. Man väntar 2 månader och känner att det är en mellanperiod och man förväntar sig ingenting, men det är mycket möjligt att det dyker upp en och annan refusering. 3 månader går och den magiska gränsen för de flesta förlagens tidsram har gått och man börjar undra vad det betyder. Är det bra eller dåligt? Betyder det att manuset fortfarande ligger i en hög och väntar på sin tur? Betyder det kanske att det redan har blivit refuserat men någon ska ha tid att skriva och skicka refuseringsbrevet? Eller betyder det rentav att flera läser det och bedömer dess innehåll? Betyder det att någon faktiskt har läst och är intresserad?

Jag vet ju att det inte betyder någonting alls. Jag har fått en standardrefusering efter 1 år. Och ändå så kan man inte hindra tanken och hoppet om att någon funderar på att ge ut just min bok. Vilken värld jag har valt att leva i. Full av osäkerhet, tvivel och avvisande. Men det är den bästa av världar för mig. Jag vill leva i den. Jag till och med måste leva i den. För mellan allt det jobbiga finns allt det helt underbara. Ruset som drogen att skriva ger mig. Allt det magiska!

Nu är det fredag och musik och att dansa är min andra drog. Därför kör vi igång helgen med lite härlig dans. Jiiihaaa!!

14 kommentarer:

  1. Tänker som besatt på just detta jag med nu, det är första gången jag är med om denna väntan och det är bara olidligt tycker jag. Jag dör ju varannan timme ;)

    Men. Det enda som gäller är att hoppas, som du sger. Hopp-hopp-hoppetihopp!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är verkligen jobbigt att vänta. Man får hitta på saker att fylla upp tiden med under tiden :)

      Hoppet är det sista som lämnar människan, och då särskilt författare :)

      Radera
  2. nästan som att vänta barn kan jag tänka mig. Men bra att du kan uppskatta dig själv i alla fall, för det är det viktigaste. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nästan som att vänta bar, fast annorlunda :) Jag överdriver kanske det där med att uppskatta mig själv en liten aning, men jag försöker i alla fall :) Kram!

      Radera
  3. Jag hoppas verkligen att du får ett positivt svar snart! :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla du, det hoppas jag också : )

      Radera
  4. Den där väntan på nåt är bitterljuv :) Hopp och förtvivlan samlat i ett!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den får igång tankarna. Men inget svar är ett bra svar. I alla fall tills det är ett negativt svar : )

      Radera
  5. ojojoj vad jag känner igen känslan!!

    SvaraRadera
  6. Låter väldigt jobbigt att vänta sådär. Men det kanske ändå är bra, att läsa igenom ett manus tar ju sin tid. Håller tummarna stenhårt på att du snart ska få ett positivt besked...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla du!
      Det är jobbigt, men det är ju som det är! Man kan ju alltid hoppas att de läser det med intresse : )

      Radera
  7. Det är konstigt ändå vad tiden rullar på med hög hastighet även under en lång väntan.
    3 månader - hur fort har inte den tiden gått?

    Det är som ett gift i blodet det här med att skriva och skicka in manus. Jag ser fram mot att vara där igen så snart jag får responsen från lektören - då ska det redigiras och skickas på en väntarfärd.

    Hoppet det finns kvar precis som du säger - jag hoppas så på att ditt manus snart blir antaget:)

    Kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack underbara du! Jag hoppas så klart också! :D

      Det är förunderligt hur fort tiden går!

      Skrivandet kan nog beskrivas som ett gift, men jag föredrar att beskriva det som något gudomligt! För mig är det varken mer eller mindre.

      Kramar!

      Radera