.

.

måndag 30 januari 2012

Jag ville verkligen inte

rensa bland mina gamla recept och annat småplock idag . Jag ville bara redigera den lilla tid som blir över mellan hämtningar av barn, egen powerwalk, dusch och matlagning. Men maken som fortfarande är i städtagen tyckte att det var en lysande idé. Han kunde rensa själv tyckte han i och för sig, men när han rensar blir det inget kvar. Man kan ju aldrig veta vilka guldkorn som gömmer sig bland recept och andra sparade saker. Jag sparar ju på inspiration och annat som kan vara bra att ha. Till exempel när man inreder, bakar, lagar mat eller skriver. Så lite sur och irriterad började jag ändå rensa. Det fanns faktiskt ett och annat guldkorn även om 90% åkte i papperskorgen. En artikel ur Privata Affärer som jag var med i när jag var 21 år. Det var min dåvarande arbetsplats, tidningen Bilsport, som presenterades. Lite, a walk on memory lane, får man väl säga. Det gjordes i samma veva som jag träffade maken. Tänk vad annorlunda livet såg ut då.



Sedan hittade jag den här texten som jag hade sparat.

Om jag fick leva ett liv till . . .

Om jag fick leva ett liv till, då skulle jag göra fler misstag nästa gång.
Jag skulle vilja koppla av mera och vara mjukare, jag skulle vilja vara dummare än jag varit på den här resan.
Jag skulle vilja ta saker och ting mindre allvarligt. Jag skulle vilja våga ta fler chanser, bestiga fler berg och simma i flera sjöar.
Jag skulle vilja äta mer glass och färre bönor.
Jag kommer kanske att ha flera verkliga bekymmer men jag skulle ha färre inbillade.

Ni förstår . . . jag är en sådan där människa som lever försiktigt och sunt timme efter timme, dag efter dag.
Oh, visst har jag haft mina fina stunder och om jag fick göra om det skulle jag försöka att ha bara stunder.
En stund efter en annan, istället för att leva så många år i förväg.

Jag har varit en sån där person som aldrig går någonstans utan termometer, varmvattenflaska, regnkappa och fallskärm.
Om jag fick leva en gång till skulle jag packa mindre i väskan.

Om jag fick leva en gång till skulle jag börja gå barfota tidigare om vårarna och fortsätta med det längre in på höstarna.
Jag skulle dansa mera, åka mera karusell och jag skulle plocka fler tusenskönor.
Dikt av Nadine Stair, 85 år, Louiseville, Kentucky.

Översättningen är inte min : ) men man förstår andemeningen i alla fall.

Det är onekligen något att tänka på. Hur vi lever våra liv. Det går så fort och vi har bara ett. Jag vill också leva i stunder. Goda, fina, minnesvärda, hissnande och ljuvliga stunder.

16 kommentarer:

  1. att leva i nuet och vara tacksam för var dag är mitt motto... ha en skön kväll! Kram Anna

    SvaraRadera
  2. Vilken fin text. Och vilket fint namn.
    Min dotters namn... ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ibland behöver man stanna upp och fundera lite på vad man vill med sitt liv, egentligen! Det är verkligen ett fint namn.

      Radera
  3. Man kan inte kasta allting - vissa saker (texter) är till för att sparas - som den här.

    När man är mellan 30 - 50 år kan det vara svårt att förstå att livet inte kommer fortsätta i all oändlighet. Man är fortfarande i en slags utveckling - med tro på det man gör.

    Kvinnan som skrev den här texten, det framgår inte i vilken ålder hon var när hon kom till sin insikt - jag hoppas att hon fick uppleva något av det hon önskade.
    Själv önskar jag att alla får det de önskar av livet - förr eller senare iallafall - hellre än inte alls ... att de har tro på sin egen visualisering och går mot det målet. Det är aldrig försent, så länge man lever vill säga.

    Kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, det går verkligen inte att kasta allting. Men vi har börjat scanna in en massa saker, så finns det alltid kvar i datorns minne. Det är ibland säkrare än alla papperslappar som jag har en tendens att spara på :)

      Det är ju verkligen så att livets ändlighet inte alltid är verkligt för oss, särskilt när vi är unga. Jag tror man behöver påminnas om det ibland för att leva livet lite mer efter ens drömmar och önskningar. Lite mer fullt ut helt enkelt!

      Jag tror att kvinnan skrev texten när hon var 85 år. Därför hade hon inte så mycket tid kvar i det här livet att göra de förändringar som hon önskade. Men jag håller helt och hållet med dig, det är aldrig för sent. En dag är bättre än ingen.

      Jag vet en kvinna som önskade sig ett nytt strykjärn i 100-års present. Det tycker jag är en positiv livsinställning. En tro på framtiden precis hela tiden.

      Kramar!

      Radera
  4. Vilken otrolig text! Den får en verkligen att tänka och reflektera!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det, och den får en verkligen att fundera över vad som egentligen är viktigt här i livet.

      Radera
  5. Vilken fin text, så vill jag också leva =) Får tänka på det idag, i morgon och alla andra dagar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst vore det skönt om man kunde koncentrera sig mer på det goda livet och mindre på alla tråkiga måsten : )

      Radera
  6. Det är en jättefin text Anneli. Om jag inte minns alldeles fel var det en cancersjuk kvinna som skrev de orden. Läste dem för många år sedan.
    Fortsätt skriv och kasta inte allt, det är kul att titta tillbaka och minnas!
    Kram Kim

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är verkligen en text som skapar eftertanke. Jag har också sparat den i många år. Kanske var hon sjuk eller bara gammal, men hon gjorde i alla fall på ett sätt bokslut över livet. Jag vill att mitt bokslut ska innehålla enorm tacksamhet, glädje och lycka över livet som gått.

      Det är verkligen kul att få gå tillbaka och minnas ibland :)
      Kram!

      Radera
  7. En vacker och klok text och visst behöver vi alla påminnas ibland om att livet är här och nu. Om att verkligen leva så som vi vill och våga släppa taget om säkerhetszonen.

    Här hemma har jag under två dagar nu röjt och rensat i mitt arbetsrum och har också fasntat i memory lane. ;) Barnens leksaker, teckningar och egenknåpade presenter tillsammans med papper och utklipp av alla de slag. De tar lite längr tid men är helt klart värt det för stunder av härliga minnen. :)

    Kram Lotta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man behöver få en påminnelse ibland om vad som är viktigt i ens liv. Alla borde ta bort en massa tråkiga måsten och ersätta dem med lustfyllda saker som skapar härliga minnen.

      Det är lite bitterljuvt att rensa. Så många minnen kommer upp till ytan ännu en gång. Det är en härlig känsla ett få finnas i barnens värld så som den sett ut under åren som gått.

      Kramar!

      Radera