.

.

måndag 16 januari 2012

Man ska inte ropa hej

innan man är över ån.


Det är något som inte känns riktigt bra inom mig. Harmonin som jag oftast känner vill inte riktigt infinna sig. Tusen små vardagliga saker som måste göras bygger berg framför mig, som känns omöjliga att ta sig över. Jag vet ju precis hur man gör och ändå är det något som hindrar mig.

Vardagen är fylld av måsten som inte alltid är roliga. Jag väntar på flera svar och det gör mig otålig. Jag har bestämt mig för att läsa igenom mitt andra manus en sista gång, men jag kommer inte igång på grund av allt det andra. Jag längtar till Mallorca. Jag längtar efter värme och vårens alla färger. Och framför allt annat längtar jag efter att skriva igen. Jag tror att det är det som tynger mig mest. Jag behöver skriva. Jag måste få skriva.


Bilderna är lånade från nätet.

28 kommentarer:

  1. Efter att jag har lämnat ifrån mig manussidor för bedömning kan jag nästan inte att fortsätta skriva, eller redigera för den delen. Går där som en äggsjuk höna och bara väntar på responsen. Att vänta på besked om sitt skrivande ÄR jobbigt. Men du, varför inte börja skriva lite om det får dig att må bra? Manus 2 hinner du väl redigera färdigt ändå?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Min väntan innehåller inte bara manusrespons utan lite annat smått och gott också :) Jag vill verkligen skriva, med det verkar helt omöjligt att få egen tid just nu. Jag hoppas att det snart kommer att bli bättre. Jag måste definitivt börja skriva snart igen :)

      Radera
  2. Kära - söta, förstår att du sitter fast i sakgörandet och det är klart att det blir tungt utan bränsle (läs skrivandet).
    Men ibland kräver omständigheterna att vi prioriterar, just nu verkar det vara själva livet som måste komma först - tyvärr.
    Blir som status quo. Men du kommer att komma loss och få tillfälle att tanka ny energi - säkert!

    Under tiden skickar jag en bukett med skira vårblommor med lite mimosa instucket här och var. Slut ögonen, dra in doften och njut för här kommer den genom cyberrymden - akta, flytta dig lite till höger annars får du den i huvudet istället för i famnen.

    STORA, STORA KRAMAR

    SvaraRadera
    Svar
    1. Utan bränsle är det svårt att komma någonstans, så om jag får skriva så fungerar säker allt annat bättre också :)

      Hemmet och familjen behöver såklart sitt, men utan skrivandet blir jag inte en lika trevlig och glad mamma och människa. Snart lossnar det definitivt, det måste det göra :)

      Tack underbara du för din fantastiska bukett med blommor. Mimosan luktar ljuvligt. Tack vare din instruktion så föll den rakt i famnen, så att jag kunde sticka näsan in i den och känna hur våren närmar sig med stormsteg :)

      Många kramar!

      Radera
  3. Hoppas du får möjlighet att skriva lite imorgon då, håller tummarna!
    Måste också säga att din nya bloggdesign är jättefin.
    :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla du! Jag kan behöva lite hjälp :) Jag hoppas också på lite härlig skrivtid i morgon.

      Radera
  4. Skriv! För tusan.

    (Ska jag säga...)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker att vi försöker göra det båda två :)

      Radera
  5. Underbar vårblogg!

    Men vad skönt att du känner så med skrivandet! Själv funderar jag mest över livet i stort. Ska jag skriva mer? Ska jag översätta den bok jag redan skrivit? Eller ska jag ta en vanligt jobb? Ska nog blogga om det...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla du! Man behöver få in lite färg och blommor i sitt liv just nu :)

      Jag tycker att det är så fantastiskt roligt att skriva, men det är väl inte den absolut bästa perioden i livet för just det egentligen.

      Det låter som om du har en del att tänka på och ta ställning till. Lycka till med det! Fast om jag får önska så vill jag mer än gärna läsa en bok till av dig :)

      Radera
  6. Såna dagar/tider är jobbiga. Man står och harvar och göra allt likadant och kommer ingenstans. Men så kommer det en ljusning! Jag lovar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det känns som om man inte kommer någonstans, men det händer ändå för det mesta mer än man tror, bakom kulissen :)

      Radera
  7. Förstår om du känner dig frustrerad men jag tror inte du kan skynda på processen, det kommer när det ska. Precis som när man väntar barn - jobbigt att vänta men härligt när det sker:-) Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag börjar förstå att det inte går att forcera processen, hur mycket man än vill det. Att vänta har också en mening någonstans. Kram!

      Radera
  8. Ibland kanske sådana här "downperioder" behövs för att riktigt kunna känna skillnaden när man är uppe på topp igen. Kanske...

    Vad fint du gjort härinne på bloggen. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla du, jag ville ha lite vårkänslor härinne!
      Så är det absolut. Utan nedgångar har man svårt att känna den fantastiska känslan däruppe.

      Radera
  9. Ljusare tider är på väg :-D

    Kramar <3<3<3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det känns hoppfullt! :)
      Kramar!

      Radera
  10. Åh vad jag känner igen mig!!! En stor del av hösten och slutet av förra året kände jag precis så där! Det gick liksom inte ur systemet hur jag än bar mig åt. För mig blev det ganska tråkiga, dramatiska händelser som till slut fick livet att vända. ibland är det ju så...att man måste stöta i botten för att få en skjuts upp igen, ibland slipper man det och flyter sakta upp till ytan när tiden är mogen. En stor kram till dig!! PS: Kanske vi borde ta den där stora koppen kaffe tillsammans en dag?! nästa vecka är lite lugnare för min del - vi kan ju höras av!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vet ju att du har haft jobbiga perioder, jag hoppas att du får uppleva minst lika många härliga perioder en mycket lång tid framöver.
      Det skulle vara helt fantastiskt kul att träffas, jag dricker inte kaffe men vad man dricker är ju verkligen inte viktigt. Jag tror vi skulle ha mycket att prata om. Nästa vecka känns bättre även för mig, vi kanske kan höras av på mail. Kramar!

      Radera
  11. Du får ha med dig ett litet block som du skriver i när du får ett par minuter över ex. på bussen, då du väntar på att kaffet ska koka klart, på toaletten...
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker att det är så svårt att skriva på det sättet, det fungerar bara inte. Jag behöver ha tid på mig så att jag kan sätta mig ner och försvinna in i min berättelse. Jag önskar att det skulle fungera för det skulle ge mig möjligheten att skriva många ord, då och då.
      Kram!

      Radera
  12. Förstår att det är jobbigt att känna frustration. Ibland har saker en tendens att hopa sig och man känner att man inte hinner med eller får gjort det man egentligen vill.

    Ta en sak i taget. Som det står; "Imorgon är en annan dag". :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är en jobbig känsla, frustration. Den gör bara saken värre. När saker hopar sig så är det som om allt låser sig och man får inget vettigt gjort alls. En sak i taget är alltid bäst. I morgon är verkligen alltid en annan dag! :)

      Radera
  13. Att skriva gör att man mår bra, iallafall om man har orden inom sig som du har, och jag. Kan känna igen frustrationen när jag inte hunnit skriva på ett tag. Att skriva är beroendeframkallande, man vill bara ha mer och mer ord nedpräntade på papperet!
    Kram Kim

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är vad som saknas mig mest nu, att skriva. När jag skriver är jag en gladare, nöjdare och mer harmonisk människa. Att skriva är otroligt beroendeframkallande, så det är nog bara att hitta tiden för det.
      Kram!

      Radera
  14. Jag känner igen mig så väl i det du skriver, ibland blir alla vardagsmåsten så övermäktiga att jag inte gör någonting istället, inte ens skriva. Som tur är brukar det alltid gå över, så hoppas du mår bättre snart.

    SvaraRadera
  15. Tack snälla du!
    Får jag bara tid att skriva så brukar jag må bra direkt! :)

    SvaraRadera