I min värld

går livet långsamt och jag lever som i en bubbla.

Det börjar långsamt bli bättre. Det var mycket länge sedan som jag var så sjuk som jag varit den här gången. Kroppen har reagerat mycket märkligt och mina sinnen verkar ha slagits ut. Inte alla men smak och känslan i kroppen. Den känslan som är min har varit borta. Jag har lite grann levt i ett ingenting. Trist. Nu är jag verkligen på väg att bli bättre igen. Hostan har avtagit ordentligt. Jag sov riktigt gott i natt. Det hjälper. Nu är min lillkille sjukast och det känns ännu värre än att vara sjuk själv. Jag vill bli riktigt frisk så att jag kan ta hand om honom. Det är hemskt att se sina barn sjuka. 

Jag vill känna mig som jag igen. Jag vill känna livet och glädjen rusa runt i mina vener igen. I dag kom solen fram. Äntligen! Den har varit frånvarande alldeles för länge. Det hjälper. Jag har andats frisk varm luft igen. Sett världen utifrån. Jag är extremt svag men hoppas kunna komma i form nu när jag känner mig bättre.

Jag längtar efter orden. Efter berättelserna. Jag väntar otåligt på mitt mycket försenade lektörsutlåtande. Jag vill göra min första roman så bra som det är möjligt med hjälp av lektörens ord. Jag vill komma vidare med den. Min dator har totaldött. Det är inte bra. Hoppas att maken kan rädda den. Jag hoppas att jag ska orka få in mina sista ändringar i mitt andra manus innan vi åker på våra två sista semesterveckor. Kanske i morgon. Då får jag se orden igen. Kanske kan det hjälpa mig hitta tillbaka igen. Kanske är det bara så att både min kropp och min själ behöver vila lite till. Då får det vara så. Jag vet att de snart kommer tillbaka till mig. Orden. Nu när vi trivs så bra tillsammans så kan inget skilja oss åt igen. Inte under någon längre tid. Snart ska vi dansa tillsammans igen. Jag och orden.

Allt är bra. Jag har alla som jag älskar nära mig. Det finns inget i mitt liv som inte går att fixa. Alla har inte den turen. Så jag vilar och ser fram emot att få njuta av våra sista två semesterveckor. Var tog all tiden vägen. Precis som varje sommar så går det alldeles för fort. Det är så mycket sommar att ta in. Att lagra i sinnet. Jag måste ut och fylla minnet med allt det härliga. Allt det somriga. Så jag måste vila fort. Samla krafter för att kunna omfamna all den sommar som finns kvar. Jag hoppas att den blir härlig. Västkusten är liv. Havet omger oss under vår semester där. Det ska bli skönt att få samla kraft där. Hitta ord. Min andra roman utspelar sig där så jag ska känna in min berättelse i allt som finns där. Leva den där. Det ska bli riktigt spännande.