Mer Karlskrona och en blöt avslutning

Den här matsalen ligger i den skolan som jag gick i 8:an och 9:an. Här var jag på skoldans med temat femtiotal. Oj, vad det kändes länge sedan.

Det var den sista skoldansen jag var på. Samma kväll var två av mina bästa kompisar och dansade inne i stan, på Piraten, för första gången. De var lyriska efter den kvällen och efter det var vi inne i stan och dansade nästan varje vecka. På torsdagarna. Då var det fullt av militärerna där, och det var så spännande. Vi var bara 14 år. Det var ändå mycket säkert för oss eftersom vi inte drack någon alkohol. Jag hade tidigt bestämt mig för att inte dricka alkohol förrän jag kände mig vuxen nog att kunna ansvara för konsekvenserna av det, vilket till slut blev på min 20-årsdag. När jag inte drack så drack inte heller mina kompisar. Det gjorde att vi kunde uppleva den här tiden med ett vaket sinne och utan någon dimma fylld av glömska och elände som så många andra ungdomar gjorde och gör. Vi blev alltid hämtade av en förälder, eftersom sista bussen hem, gick redan klockan 21. Det var då min bästa och roligaste tid i Karlskrona började. En tid fylld av känslor. Kärlek, sorg, krossade hjärtan, glädje, lycka och spännande upplevelser. Så många möten med olika människor med sina olika historier med sig i kappsäcken till Karlskrona, där de skulle göra lumpen.

Den här låten spelades minst en gång varje kväll. Jag kan fortfarande känna känslan som jag kände när den spelades. Den är lika mäktig nu som då! Och mycket passanden på den tiden i Karlskrona. Numera finns det inte mycket kvar av det militära, förutom byggnaderna.



Min äldsta son är inne i en period då han tycker att det är spännande att se var maken och jag växte upp. Helst skulle han velat gå in på alla de platser där jag bott och gått i skolan. Det kändes lite jobbigt att ringa på överallt. Jag har flyttat en del. Skolan där jag gick i 8:an och 9:an var dock öppen, så jag kunde vandra omkring längs Memory Lane en stund och berätta för sonen om hur det var på den gamla goda tiden :) Vi åkte runt och tittade på alla de platser där jag bott och på alla de skolor som jag gått i. Vilken märklig minnesbank som öppnades under den turen. Jag tror att det är många med mig som har en bitterljuv känsla för sin uppväxtstad. Att växa upp är inte varken lätt eller sorglöst, men så in i baljan vad kul jag har haft i den här staden.

Björkholmen som byggdes upp av varvsarbetarna, med hjälp av stulet och överblivet material från varvet.

Brändaholm med sitt fantastiska läge och sina underbara små stugor och trädgårdar.

Rött möter blått med små molntussar i.

Svensk sommar när den är som bäst.

Svensk sommar när den kunde vara bättre.

När vi lämnade Karlskrona så visste vi att det väntade några dagar med regn och sämre väder, så vi bestämde oss för att åka hem istället för att sitta i regnet på campingen. Tyvärr så blev jag sjuk igår och känner mig allmänt trött och hängig. Det finns inte någon tråkigare period under året att vara sjuk på än under sommaren. Här hemma finns det ingen bra tillflyktsort när man är sjuk eftersom våra fönsterkillar fortfarande jobbar här. Jag har suttit lite vid datorn men har inte orkat så länge. Jag har fortfarande lite kvar att lägga in i dokumentet av mina redigeringar i mitt andra manus.

Veckan som gick, som vi tillbringade i Karlskrona bland alla mina gamla minnen, innehöll också en massa tankar angående utgivning. Tankarna snuddar allt oftare vid egenutgivning. Nu har jag till och med ett förlagsnamn som jag gillar så mycket att det blir svårt att inte använda det. Vi får se. Jag avvaktar ett tag till. Först ser jag fram emot att få det lektörsutlåtande som blivit väldigt försenat. Sedan får jag spinna vidare i mina tankar. Det kokar i grytan bland nya författare angående egenutgivning och jag blir mer och mer nyfiken på att ta tag i mitt eget öde. Vad kan förlagen ge mig som jag inte kan ge mig själv? Vad är bäst för mig? Jag hoppas kunna hitta svaren under hösten.

I morgon ska vi träffa våra kompisar, som vi ska campa tillsammans med i en vecka, i Växjö. Jag hoppas verkligen att jag känner mig bättre när jag vaknar i morgon. Så om allt fungerar som det ska så försvinner jag en stund till från cyberspace. Målet den här gången är Öland och Böda.