En upplyftande känsla

I morse när jag vaknade hade jag en berättelse i tanken. Och den stannade kvar. Bilden ovan ger en liten, liten hint om handlingen. Den har triggats fram genom händelserna i Norge och oron över mina barn, som växer för varje fruktansvärd händelse som drabbar ungdomar därute i den tuffa verkligheten. Det är ett helt nytt grepp för mig när det gäller skrivande. Möjligen blir det en ungdomsbok. Jag får se hur det utvecklar sig. Det blir verkligen superspännande att se om berättelsen håller. Jag tror det. Om bara fantasin kan jobba i en högre växel. Nu känner jag mig frisk på riktigt. Orden har kommit tillbaka. Jay!!

Jag tror att maken lyckas rädda minnet i min dator som gav upp. Ännu ett jay!!

Idag har jag packat för i morgon åker vi till underbara västkusten. Det ska bli så härligt. Jag hoppas på sol vind och vatten. Vind och vatten finns det ju alltid förstås men lite sol och värme skulle inte skada min kropp som fortfarande är svag. Och så ska jag läsa. Och fundera över min nya berättelse. Jag kan inte med ord förklara hur skönt det ska bli. Superopti-mopsiskt-topp-i-pang-fenomenaliskt är väl det närmaste jag kan komma och det har jag stulit från Mary Poppins.