och jag vill leva det!
Eftersom jag är sjuk så följde jag minnesgudstjänsten i Oslo idag. Det var mycket vackert och mycket sorgligt. Jag vet inte varför, men det känns skönt att se maktens män visa sin sorg. Kungafamiljen i sorg. Det är som om de blir mer mänskliga då. Och det ger hopp.
Efter allt fruktansvärt som hänt, efter all sorg och alla tankar på rädslor som väcks runt ens egna barns väl och ve, så går faktiskt livet vidare. Att livet fortsätter måste vara fruktansvärt svårt att förstå för de föräldrar som mist sitt barn. Att allt verkligen fortsätter precis som vanligt. Men för oss andra är det så, och måste vara så. Själv vill jag leva ännu mer. Ännu närmare mina barn. Min familj. För man vet aldrig när livet förändras, och allt plötsligt tas ifrån en. Det enda man KAN göra är att leva livet fullt ut och inte låta småsaker få förstöra det. Det finns alldeles för många stora svåra saker för det.
Jag är fortfarande sjuk. Tillsammans med mina killar. Vi hostar så det står härliga till. Jag tycker inte om att vara sjuk själv när barnen är sjuka. Sjuka barn behöver sin mamma. Samtidigt behöver vi inte längre vara rädda för att vara nära, i rädsla över att smitta varandra. Nu kan vi mysa och kramas igen. Och hosta.
Som jag sa förut så såg jag inte mycket av Öland men tänkte dela med mig av de få trevliga synintryck jag fick.
Några kor rusade plötsligen förbi framför husbilen.
De här tog jag när jag skulle försöka mig på en promenad. Några futtiga meter kom jag innan jag fick vända. Men vackert var det.
I övrigt så regnar det och regnar och regnar. I slutet av veckan ska vi åka iväg till underbara västkusten och jag håller tummarna för att vi ska få lite avslutande härligt semesterväder.
Släpp taget
1 timme sedan
Vilka fina bilder! Jag kanske är trött och okoncentrerad, men varför fick du vända? Satt och tittade en lång stund på skogskorten utan att förstå. Och nu är jag nyfiken:).
SvaraRaderaKram och sov gott!
Krya på dig och var rädd om dig och de dina.
SvaraRaderaDe senaste dagarna har verkligen tagit hårt på hjärtat och man inser att vansinnet verkligen kan slå till när, var och hur som helst. Fruktansvärt!
Krya på dig kära Anneli:-)
SvaraRaderaStor kram
Ja, det är helt ofattbart att det har hänt och kanske ännu märkligare att livet för oss som är kvar hela tiden går vidare, liksom obemärkt. Kan inte fatta sånt.
SvaraRaderaSer förövrigt att du läser Berättelsen om Pi just nu; en av mina all time favorites! Hoppas att du gillar den!
Maria:
SvaraRaderaJag fick vända för att jag var sjuk. Jag hade sovit i nästan tre dygn och helt tappat matlusten så jag var väldigt svag. Därför fick jag vända för att lägga mig och vila igen. Det var en riktigt seg sjukdom men nu har det vänt.
Kram!
Märta:
Tack snälla du! Detsamma tillbaka till dig. <3
Ebba:
Tack gulliga du! <3
Kram!
Duktiga tjejen:
Vad kul att du tittar in hos mig.
Det är en konstig känsla att allt går på som vanligt. För en del människor blir livet aldrig mer sig likt och för andra fortsätter det precis som vanligt. Hemskt och obehagligt.
Jag tycker väldigt mycket om Berättelsen om Pi, jag har kommit halvvägs igenom den.