Sommardagar och drömmar. Igen!

Ljuvliga sommardagar! Just nu är det så lätt att hitta saker som man älskar. Idag har jag slöat och läst i solen mest hela dagen. Barnen har haft vattenkrig och maken går och pysslar med allt möjligt. Vi har bestämt att det är semester trots att vi inte kommit iväg ännu. Här hemma är det lika skönt som att vara borta, om man får känna att man är ledig. Om man får göra precis som man vill. Det gör vi. Helt underbart!

Så var det det där med drömmarna igen. Är det kanske värmen som gör att hjärnan blir lite crazy? I natt drömde jag att vi bodde i en lägenhet. Adam Alsing kom hem och skulle lämna en vinst till mig. Det var ingen särskilt fin vinst, det var något litet bollspel. Men där stod han i alla fall i vårt vardagsrum tillsammans med någon annan från radio. När han skulle gå såg jag att jag hade knäppt blusen fel, det tyckte jag kändes lite pinsamt, så jag började fixa med det samtidigt som Adam tyckte att jag skulle kunna sommarvikariera på radion. Innan jag hann svara hade han gått. Typiskt tänkte jag, varför skulle jag fixa med blusen just då. Jag skulle ju absolut kunna vicka som programledare i radio, så jag skrev ett sms till Adam att jag gärna stod till förfogande. Precis när jag skrev sms:et ringde mobiltelefonen och det var en granne som tyckte att vi måste sluta spela godnattsagor på cd:spelaren så högt på kvällarna. Konstigt tyckte jag eftersom barnen visserligen hör på sagor när de somnar men med väldigt lågt ljud. Föresten varför har ni en dekal med reklam för falkärmsflygning på bilen, en sådan måste vara jättedyr, kostar den runt 2000 kronor, undrade granntanten? Själv undrade jag vad det var frågan om, vi hade ingen sådan dekal på vår bil. Jag skulle aldrig våga hoppa fallskärm eftersom jag har höjdskräck och dessutom vad har hon med att göra vad dekalen skulle kosta, om vi nu skulle haft någon? Tanten fortsatte, och föresten måste du säga till din bror.... Nu hade jag lackat till ordentligt. Så jag sa att jag inte fattade vad hon hade med allt det här att göra, och att hon dessutom har tagit fel på person eftersom jag inte har någon bror eller någon dekal på bilen eller barn som spelar sagor för högt. Sedan vakande jag.

Nej, nu får det vara slut på drömmar annars kan ju någon tro att det här är en drömblogg. Fast det är det ju också. För mig! Mina drömmar. De som jag följer när jag är vaken. Min drömblogg, med mina drömbloggkompisar :)