Home sweet home

Nu är jag hemma igen. Det känns bra. Riktigt bra. Jag har över lag haft en fantastisk semester. Vädret har varit perfekt efter vad vi har behövt för tillfället. Det har varit en annorlunda semester fylld av saker som inte hör semestern till. Bland annat fönsterbyte och sjukdom. Och ändå är jag mer än nöjd. Kanske är det för att jag fick två härliga veckor på västkusten som satte en stor sol som prick över i:et. Där finns det så mycket skön känsla att det varar hela året. Jag återkommer med bilder från den platsen som har en stor plats i mitt hjärta.

Däremot har jag saknat bloggen och alla som finns här. Det känns som om man saknar sina allra bästa vänner. Sådana vänner som man saknar att prata med. Sådana som man vill berätta om saker som händer för. Så det har varit tungt att inte ha nätuppkoppling. Samtidigt behöver man koppla bort tankarna på att vara ständigt uppkopplad. Det är nyttigt för hjärnan. Och själen. Min familj har istället fått all min uppmärksamhet. Det är så fantastiskt härligt att få ha det så för en stund. Så njutningsbart. Men nu är jag tillbaka och redo för hösten. Jag är så fylld av sommarminnen och sinnesro att inte ens den kommande vintern kan få mig på dåligt humör. För mig är hösten en nystart. Det är nu det nya året börjar för mig. Det är nu allt är möjligt. Nu har jag kraft att gå vidare mot alla mina mål. Allt känns krispigt nytt. Som våren innan sommaren fast i en själslig fas. Jag är så fylld av önskan att jobba vidare. Att komma framåt. Så lycklig över allt som jag har. Allt som jag har skapat. Så fylld av tillförsikt över allt som jag kommer att skapa. Det vibrerar nästan i min kropp av förväntan. Av skaparglädje.

Och så har jag äntligen fått det som jag jag väntat på så länge. Det kommer det också mer om alldeles snart.