När jag tränar

och går en timme på gåbandet så hinner jag tänka många både oviktiga och och väldigt viktiga tankar, ända tills det har gått 48 minuter och jag har ökat tempot, då försöker jag bara överleva.



Efter det så kan jag skaka loss i drägligt lugn och ro till dansen. Ända tills kettlebellpasset, då är jag säker på att jag ska dö.
  
Annars går det som en dans faktiskt.