.

.

söndag 13 februari 2011

Jag ser dig.


Jag tror att jag snart får dra ner på mina powerwalks, för nya berättelser poppar ständigt upp under dem och staplar upp sig en efter en. Jag blir smått frustrerad för att jag inte har tillräckligt med tid för att skriva dem färdiga så fort som jag önskar. Jag vet snart inte hur jag ska hantera dem. Jag har skrivit ner det som dykt upp på papper förut men jag känner att jag nog får göra ett eget dokument för varje berättelse och skriva alla de ord som redan formats i mitt huvud. Sedan får den ligga och vänta på sin tur.

Idag kom de första två meningarna som triggades fram av en människa som jag passerade idag.

Jag ser dig. Ser du mig?

Ska bli kul att se vad jag och musiken kan göra med det.

7 kommentarer:

  1. Så svårt - kan ju inte blunda när du går:-)
    Det där med egna dokument låter väl bra - kör på det:-)

    SvaraRadera
  2. Du är så härlig, jag önskar att jag fick samma inslag i huvudet på mina (korta förstås) power walks.

    SvaraRadera
  3. Ebba:
    Nej, man kan ju inte blunda när man går :)
    Det är väl bara att låta dem komma :D

    Åsa.
    Du kanske går på fel ställe :)

    My Myself and I:
    Nej, skriva ner måste man annars försvinner de snart.

    SvaraRadera
  4. Underbart med så många idéer som poppar upp!!

    SvaraRadera
  5. Ha, ha...japp, det där känner man igen. Jag har skrivit i min blogg att utan hund skulle det inte blivit något manus. Det är på hundpromenaderna som poletterna trillar ner!

    Ha en skön semester- jag önskar verkligen att jag också var på väg till värmen...

    SvaraRadera
  6. Trillignöten:
    Det är verkligen häftigt :)

    Caroline:
    Tack!
    Jag får försöka att komma ut på de viktiga promenaderna utan hundar. Men du har helt rätt, på promenaderna skapas nya världar :)

    Det ska bli riktigt skönt med sol och värme :)

    SvaraRadera