Karlskrona i mitt hjärta

Efter Landskrona och Ystad så åkte vi vidare till Karlskrona och Dragsö camping. Jag växte upp i Karlskrona, flyttade dit när jag var 5 år och bodde där tills jag flyttade med min blivande make till Uppsala när jag var 21 år. Det är en vacker sommarstad. Det tyckte jag då och det tycker jag nu mer än någonsin.

Havet omringar staden och finns ständigt närvarande. Där föddes en livslång kärlek till havet och också min önskan om att leva vid havet.

Trots att livet under uppväxten går berg-och dalbana och ständigt upp och ned så kände jag alltid närvaron av allt det vackra. Den magiska stämningen som finns vid havet var aldrig självklar men älskad och inbäddad djupt in i mitt hjärta.

Allt såg jag inte då. Mycket var bara självklart. Men aldrig havet. Aldrig måsarna som som seglade över mitt huvud tidigt om våren och skvallrade om att sommaren var på väg.

En hel del har förändrats med åren, som har blivit ganska många sedan jag flyttade. Ganska mycket känns ovant och nytt men på ett positivt sätt. Jag är glad för varje förbättring som gör att Karlskrona får visa sig från sin allra bästa sida.

Att få cykla tidigt från jobbet till en klippa för en eftermiddag i solen en härlig sommardag var en "fattig" flickas oändliga rikedom. Mina vänner hade åkt till Italien och själv var jag tvungen att jobba eftersom jag var den enda som hade flyttat hemifrån till egen lägenhet. Jag kan inte minnas att jag kände någon avund. Mina val var mina. Visst saknade jag mina väninnor men livet var ljuvligt och helt på mina villkor.

På Piraten tillbringade jag och mina bästa vänner många kvällar och nätter. Ett diskotek som fortfarande, efter alla år, har kvar samma skylt. Nostalgin sköljer över mig som ett glädjens vattenfall. Här blev jag kär på riktigt för första gången. Karlskrona var på den tiden överfylld av militärer av alla de slag. Känslor flödade och hjärtat brast väl några gånger. Men lyckan och glädjen över allt jag fått uppleva där överskuggar alla andra känslor.

Det är en minnenas resa jag gör varje gång jag är här. Dragsö camping visade sin allra bästa sida och det tropiska vädret gjorde vistelsen magisk. Det sena kvällsbadet i solnedgången kommer att finnas i familjens minne länge, länge. Vattnet osannolikt varmt och så vackert att det kändes overkligt.

Trots att det känns som min stad och ändå inte längre, så upplever jag nya saker vid varje besök jag gör här.

Solnedgången tar andan ur mig varje gång.

På campingen anordnades det utomhusbio en gång per år och vi fick uppleva den i årets fantastiska väder. På en stor parkering satt vi i medhavda stolar. Värmen och solnedgången följdes sedan av "Sommaren med Göran". Oj, vad jag skrattade. Mina ögon drogs ändå då och då till sidan där ljuset gjorde en fantastisk silhuett över havet.

Den sista natten vi var där kom så det första regnet följt av åska som dundrade över våra huvuden. Regnet öste ner och vattnet rann som små bäckar mellan husbilar, husvagnar och tält. Förutom åskan, som jag kan vara utan, så tycker jag att smattrandet av regn på taket är rogivande. Innan det var dags att åka vidare så hade solen redan börjat tränga igenom molnen igen.